Mäktiga men ruttna

Lägg ned Svenska Akademien

Publicerad av Åsa Karlsson

Plats: Stockholm Tema: Kultur

Förruttnelsen inom Svenska Akademien är total och har så varit under lång tid. Förstatliga den och fördela resurserna till utifrån behoven. (foto: Wikipedia Creative Commons)
Förruttnelsen inom Svenska Akademien är total och har så varit under lång tid. Förstatliga den och fördela resurserna till utifrån behoven.

Mäktiga men ruttna. Det ”skimmer som låg över Gustavs dagar”, som Esias Tegnér skrev 1836 i en hyllning till Svenska Akademiens 50-års jubileum, är en nationalistisk och nostalgisk längtan till en svunnen tid, då kvickhet, elegans och de rätta kontakterna belönades rikligt. En upplysningstid som bröt sig loss från de gamla feodala strukturerna. Men också en tid av hungersnöd och krig, envälde och despoti. Fattiga drevs till att tigga, medan överklassen dansade på Haga och kände sig berättigad. 
Här någonstans finns dagens skandaliserade ledamöter, beroende av sina platser, sin makt och sin status.

”Ett äckligt kotteri, en butik där oberoende författare och intellektuella säljer sin själ till ’Kungskiten’”. Så tyckte författaren Vilhelm Moberg om Svenska Akademien, han som hela sitt liv vägrade att ta emot priser och belöningar därifrån, rasade mot hyckleriet och istället hyllade Bellman, Strindberg och Fröding, alla tre utan sittplats vid De Adertons bord.
Arbetarförfattaren Harry Martinson tackade däremot ja till en plats 1952, Mobergs vän Eyvind Johnson likaså 1957. En av de många skandalerna kring akademin, de som så gärna glöms bort, är när de delar ut priserna till sig själva, som när Eyvind Johnson och Harry Martinsson delade på ett Nobelpris 1974! 

På 1700-talet när kung Gustav III instiftade den Svenska Akademien var medellivslängden 30-40 år. Kungen, som brevväxlat med Voltaire och såg sig själv som en upplyst, rentav revolutionär kung, tyckte att Sverige behövde en egen motsvarighet till Franska Akademien, inte minst för att höja statusen för det svenska språket. En ordbok och en grammatik skulle skrivas, priser delas ut och konsten stödjas.
Kungen hade ett antal kompisar som liksom honom hade ett stort intresse för det konstnärliga. De skrev sina egna pjäser, spelade gärna i dessa och Gustav III byggde till och med en egen privat teater på Gripsholms slott för att de skulle kunna ha roliga fester och spela upp pjäser för varandra. Vissa delar av adeln muttrade rätt högt över den tjusiga ”teaterkungen” och hans favoriter, inte minst när han skrotade dödsstraffet för sodomi, avskaffade tortyrkammaren, genomdrev reformer men också gjorde sig mer eller mindre enväldig. 

Några av de ärligaste kommentarerna i den härva av sexbrott, trakasserier, bedrägerier, skattebrott, jäv, maktmissbruk, tystnadskonspiration och fegt agerande som vi har sett Akademiens ledamöter uttala kommer från Kristina Lugn, som liksom Katarina Frostenson är ekonomiskt beroende av sin plats som ledamot. Arbetet med att sitta i olika kommittéer är arvoderat och inte dåligt heller!
”Det var tur att jag blev invald”, sa Lugn, som har en pension på 7 000 i månaden men en hyra på 11 000 och en lägenhet som ägs av Akademien i Gamla Stan. ”En halvtidslön” som kan bli upp till en halv miljon kronor för att sitta i en kommitté, ett resebidrag på 200 000 per år och gratis boende i Paris och Berlin gör att hon slipper flytta ut till en etta i Bagis.
Katarina Frostenson får i princip hela sin inkomst från Akademien, antingen som arvode eller som vinst från den ökända och nu stängda ”Kulturklubb” som hon och hennes man, den av 18 kvinnor anklagade för sexuella trakasserier Jean-Claude Arnault, drivit sedan 1989. Lotta Lotass tjänade 480 000 kronor under 2015 när hon arbetade aktivt i Akademien. Sedan 2016 kommer hon inte på möten, liksom en del andra ledamöter, bland andra Kerstin Ekman. 

Det är minst sagt problematiskt att författare lierar sig med makten. Än mer att de helt utan insyn delar ut enorma summor till sina kollegor (eller till sig själva, mot alla regler). Årligen har kulturklubben Forum fått 126 000 i direkt stöd, förutom okända summor som har getts till poesiaftnar, jazzkonserter med mera.
Redan 1999 granskade Expressen Arnault och klubben efter att kvinnor började vittna om övergrepp som hänt, bland annat i lägenheter som ägs av Akademien. Detta har varit känt, men ignorerats av ledamöterna och av Horace Engdahl, som satt som ständig sekreterare 1999-2009. Han var och är kompis med Arnault, hyllade honom och hans klubb, skrev ett upprop till stöd för honom och tycker att alla unga män borde gå i kulturell skola där. Sture Allén, idag 89 år, satt som sekreterare före honom och ignorerade fullständigt anklagelserna och tycker än idag att det är tjafs. 

Statens kulturråd har gett mycket pengar till ”Kulturklubbens” verksamhet. Hur mycket vet man inte än, men nu ska de gå igenom alla år av ansökningar. Det rör sig om miljoner genom åren. Jean-Claude Arnault har helt klart haft en stor fördel i sina kontakter, sin fru och sina kompisar i Akademien som gärna har stött hans kulturaftnar.
Nu ska både en revision och en juridisk granskning göras efter att ett systematiskt bokföringsbrott, bedrägeri, svarta löner och sexbrott har avslöjats. Staffan Forssell, generaldirektör för Statens kulturråd, säger att de som får pengar måste följa svensk lag. Det som (hittills) 18 kvinnor har vittnat om bryter naturligtvis mot detta och det troligaste är att man kräver tillbaka pengarna.
De inom borgerligheten som nu febrilt försöker rädda Akademien, som till exempel Expressens kulturchef Karin Olsson, kommer med olika planer och försöker fördela skuld, samla ihop och vädja till traditionen.
”Kanske kan någon avgå frivilligt, någon som verkligen inte vill vara med?” De gamla rävarna hytter med näven åt varandra och väser ”Tyst! Håll tyst!”, medan de skriver förgiftade brev och är långsinta, hugger varandra i ryggen och hyser illusioner om att de, allena, står för ”Snille och Smak”.
Skansen har säkert plats för några ledamöter. Där kan de sitta och ha sammanträde inför turister som storögt ser de sista resterna av den upplysta despotismens tid.