Bangladesh: Textilarbetarnas kamp vinner segrar

Publicerad av Louise Strömbäck

Plats: Bangladesh Tema: Arbetarkamp

Hälften av facken leds av kvinnor. (foto: )
Hälften av facken leds av kvinnor.

Dåliga arbetsvillkor och låga löner har länge präglat textilindustrin i Bangladesh. Men nu växer sig fackföreningarna allt starkare och textilarbetarna kämpar för bättre villkor och löner som det går att leva på.

Åttio procent av textilarbetarna i Bangladesh är kvinnor, medan majoriteten av cheferna är män. På arbetsplatsen kan cheferna skrika ut nedsättande ord åt arbetarna och även slå dem för att de ska arbeta fortare. Att bli respekterad på arbetsplatsen är en av de saker som de kämpande, fackligt aktiva arbetarna vill uppnå.
Facklig aktivism har mötts av ett stort motstånd. När arbetare har försökt starta en facklig organisation på arbetsplatsen har många blivit av med jobbet eller blivit avstängda. Företagsledarna är så rädda för att arbetarna ska organisera sig att de inte ens tillåter det. Men sedan textilindustrikomplexet Rana Plaza kollapsade 2013 och över 1 100 arbetare dog har antalet fackföreningar i Bangladesh ökat från 100 till 500. Minst hälften av de nya fackföreningarna leds av unga kvinnor.
Men fortfarande är det många fackligt aktiva som blir avskedade och trakasserade. I slutet av 2016 blev ett fyrtiotal fackföreningsledare gripna efter en protest utanför huvudstaden Dhaka efter en textilarbetares död och med krav på högre löner. Det var en statlig attack på facken.
I januari skedde en våldsam attack mot fackligt aktiva, som hade blivit inbjudna av en fabriksägare för att diskutera avgångsvederlag och obetalda löner. Väl där blev de drygt 400 närvarande textilarbetarna attackerade med järnrör och påkar av en grupp okända män. 20 blev så svårt skadade att de behövde vårdas på sjukhus. 

Textilindustrin är starkt knuten till parlamentet och resterande politiska etablissemang i Bangladesh. Därmed har textilföretags­ägarna myndigheternas skydd, vilket gör det mycket svårt för arbetarna att vinna sin kamp och att ens starta en facklig organisation.
Men arbetarna har lyckats vinna en del segrar. På en fabrik hade de bara tillgång till smutsigt dricksvatten och inte tillräckligt många fläktar i värmen, vilket har blivit åtgärdat tack vare den fackliga kampen. På andra arbetsplatser har man lyckats avskaffa fysisk och verbal misshandel av arbetarna, vilket också är en stor seger.
Textilindustrins arbetare har både börjat inse att kamp är nödvändig för att vinna fler rättigheter på arbetsplatsen och att kamp faktiskt lönar sig. Det är därför företagsledarna är så rädda för att arbetarna ska organisera sig. Detta visar vikten av organisering och sammanhållning, och att aldrig ge upp kampen för sina rättigheter.