Efter invasionen – nyval i Turkiet

Publicerad av RS Eskilstuna

Plats: Afrin Tema: Repression

Hundratals har dödats och över 100 000 har tvingats fly i samband med Turkiets mordiska krig mot Afrin. (foto: )
Hundratals har dödats och över 100 000 har tvingats fly i samband med Turkiets mordiska krig mot Afrin. (foto: )

Erdoğan använder kriget i Afrin för det nyval han har utlyst i Turkiet den 24 juni. I snart två år har undantagstillstånd, fängslanden, krig mot kurderna i Turkiet och total kontroll över media gett honom ännu större makt.

En central del av Erdoğans strategi har varit en den brända jordens politik mot den kurdiska minoriteten, som infördes från 2015 efter det första valgenombrottet för det pro-kurdiska vänsterpartiet HDP. Partiets klassfrågor och sociala krav uttryckte en politisering vänsterut hos en ny generation och visade potentialen i att bygga en bro mellan polariserade samhällen.
Att bränna den här bron blev regimens besatthet, tillsammans med att krossa den kurdiska rörelsen i angränsande Syrien – som i Rojava har byggt sina egna institutioner sedan 2013 och står som ett uppmuntrande exempel för Turkiets egna kurdiska samhälle och dess önskan om att bryta förtrycket.
Därför startade Erdoğan invasionen av Afrin, en av de tre övervägande kurdiska självstyrande kantonerna i nordvästra Syrien (eller Rojava) den 20 januari. Han hoppades öka Turkiets vikt i maktkampen i Syrien och tillfredsställa sina neo-ottomanska ambitioner om att utöka Turkiets geopolitiska inflytande i Mellanöstern. 

Den turkiska arméns krigiska framfart i Afrin har redan dödat hundratals människor och tvingat över 100 000 att fly. På marken stöds det av sunnitiska krigare från den så kallade Fria syriska armén, Al-Nusra Fronten och andra jihadistiska legosoldater.
Kurdiska talespersoner i Rojava har påpekat att Turkiet även använt kemiska vapen i Afrin.
Vita huset, som de europeiska regeringarna, har i ord protesterat mot Turkiets invasion i Afrin, men har inte lyft ett finger för att förhindra det. De har inte råd att helt äventyra sina relationer med Turkiet – vilket skulle driva denna viktiga Nato-makt i Rysslands händer. Ryssland gav utrymme och tillåtelse att använda syriskt luftrum åt de turkiska flygattackerna.
Den internationella arbetarrörelsen måste motsätta sig den turkiska regimens angrepp och ockupation i Afrin och försvara det kurdiska folkets rätt till självbestämmande.  

Erdoğans regim har vidtagit flera antidemokratiska åtgärder som hjälper kapitalistklassen att slå ännu hårdare mot arbetarklassen. I januari fängslades 11 medlemmar av det turkiska Medicinska förbundets centralråd, stämplade som ”terroristälskare”, på grund av ett uttalande mot kriget med titeln ”Krig handlar om hälsa”. Totalt har över 600 arresteringsorder utfärdats för personer som motsätter sig Afrin-invasionen på sociala medier.
Erdoğan måste utmanas av en rörelse som kräver att alla politiska fångar friges, tar strid mot kriget och statens terror mot kurderna samt försvarar demokratiska och fackliga rättigheter. Den politiska vänstern, kämpande fackföreningar, sociala rörelser och HDP-anhängare, både kurder och turkar, behöver samlas. Gemensam kamp från arbetare och förtryckta för demokratisk socialism i hela Mellanöstern är den verkliga vägen framåt.