Danska läraravtalet: Ja eller nej i omröstningen?

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Plats: Danmark Tema: Facklig kamp, Skola och barnomsorg

Det danska läraravtalets omröstning ska redovisas den 6 juni. Många är missnöjda med det lagda förslaget. (foto: Wikimedia Commons)
Det danska läraravtalets omröstning ska redovisas den 6 juni. Många är missnöjda med det lagda förslaget. (foto: Wikimedia Commons)

Ska lärarna i Danmark rösta ja eller nej till det avtal som förbundsledningen har skrivit under? Debatten pågår just nu. Offensiv har talat med Kjell Nilsson, som förespråkar ett nej.

Omröstningen kommer att ske via internet och resultat ska redovisas den 6 juni. Under maj kan de fackligt förtroendevalda på varje skola följa valdeltagandet och försöka få fler att rösta.
Den starka fackliga mobiliseringen och strejkvarslen gav resultat i den hårda offentliga avtalsrörelsen. I fråga om lönerna blev höjningen 8,1 procent och att regeln att privatanställda ska ha mer, som infördes 2015, har tagits bort. Den betalda lunchrasten på en knapp halvtimme, som funnits sedan 1920-talet, kommer att finnas kvar.
– Det är riktiga segrar för oss och ett resultat av den fackliga sammanhållningen, säger Kjell Nilsson.

Men lärarnas arbetsvillkor var den huvudfråga som inte fick någon lösning. Här gäller även fortsatt den lag som infördes 2013. Kravet om ett avtal om arbetstiderna hänsköts till en kommission med fack och arbetsgivare. Effekterna av lagen från 2013 är tydliga för alla lärare.
– Idag är 16 procent av alla anställda outbildade – innan 2013 hade alla utbildning. Arbetstillsynen (motsvarighet till Arbetsmiljöverket i Sverige) har riktat många anmärkningar mot den psykiska arbetsmiljön och belastningen för lärare. Skolledningarna ställer enorma krav och när lärare frågar hur de ska hinna får de svaret ”bara gör det”. Lärare har slutat för att de inte kan ge den undervisning de vill, säger Kjell. 

2013 betydde att en lång skoldag infördes i de kommunala skolorna, folkskolan. Men den gäller inte i de privata skolorna, som kan ha en kortare dag med högre kvalitet. Därför har fler familjer anmält sina barn till privatskolorna.
De privata skolorna finansieras av både offentliga pengar – i år 75 procent jämfört med folkskolorna – och avgifter för varje familj, på 1 500-1 800 kronor i månaden.
Det är den här akuta situationen som gör att Kjell Nilsson rekommenderar en nej-röst om avtalet. Det behövs en förbättring nu. Han är ensam i förbundsstyrelsen med 23 ledamöter att förespråka nej.
Ledningen för lärarfacket med Anders Bondo Christensen i spetsen argumenterar för ett ja. Deras argument är att arbetsgivarna hela tiden sa nej till ett avtal om arbetstiden och att erbjudandena blev allt sämre. De hoppas att kommissionen, med stöd av kommunpolitiker, ska komma fram till ett avtal som kan träda i kraft år 2021.
Men om arbetsgivarna inte rubbades av den starka mobiliseringen och sammanhållningen i årets avtalsrörelse är det inte mycket som pekar på att en kommission ska nå bättre resultat. 

Bakom detta finns också ett tydligt tryck från de andra fackliga ledningarna som ville göra upp utan att ta öppen strid för lärarnas avtal. De skrev på avtal i ett läge när förhandlingarna i praktiken hade brutit samman. Det innebar också att fackens solidaritetspakt fick en rejäl törn.
– Det blev en mycket negativ reaktion när LO-förbunden skrev på avtal för regionerna (landstingen). Sjuksköterskornas medlemmar buade ut LO-företrädare, berättar Kjell Nilsson.
– När sjuksköterskorna och alla i regionerna undertecknat avtalet betraktas LO-förbundets avtal för regionerna som en vägbula. Attityden är att solidariteten är intakt.
– Vi kan behöva allianser med bra kommunpolitiker. Men vi var starka nu. Vi hade befolkningen med oss. 70 procent ansåg som vi att ”nog är nog” när det gäller försämringar för offentliganställda.
– Trycket på offentligt anställda finns inte bara på skolorna. Många andra arbetsplatser har samma problem med nya regler och arbetsvillkor som genomförs utan att de fackligt förtroendevalda får säga sitt. 

Det återstår att se hur omröstningen bland lärarna slutar. Hur som helst är det ingen tvekan om att de danska facken visade upp sin styrka i årets avtalsrörelse. Samtidigt kommer regering och arbetsgivare, som fick ge sig på fler punkter, att återkomma med nya attacker. Då behöver fackföreningarna vara än mer förberedda och kampvilliga.