I marginalen: En krona i fritt fall

Publicerad av Per Olsson

Tema: I marginalen, Inrikespolitik

Kronan sjunker som en sten och håller på att bli en skräpvaluta. Med stöd av regeringen, allianspartierna och Sverigedemokraterna har Riksbanken sett till att medvetet sänka kronkursen för att exportindustrins vinster ska öka. Det har handlat om återkommande devalveringar som har genomförts i tysthet och som vanliga människor får betala för när priserna ökar i en takt som äventyrar reallönerna.
Officiellt hävdar Riksbanken att det handlar om att inflationen (prisökningstakten) ska hållas kring 2 procent. Men det godtyckliga målet har Riksbanken haft länge och det har fått motivera såväl gårdagens högräntepolitik som dagens minusräntepolitik.
Inflationstakten ligger för övrigt på 2 procent, utan att det märks i Riksbankens agerande som håller fast vid minusräntan och som i likhet med exportindustrin gärna ser att kronan kan ligga kvar på samma låga nivå. En euro kostar nästan 10,50 kronor. Det var 9 år sedan euron kostade så mycket. Kronan faller även mot den svaga dollarn och det brittiska pundet.
Kronfallet eldar på börsbolagens vinster som i år beräknas bli 10 procent högre än ifjol, vilket i sin tur ger rekordutdelning till aktieägarna.
För oss övriga betyder kronfallet högre matpriser, där priserna på livsmedel i Sverige idag ökar mycket snabbare än i resten av Europa. Under de två första månaderna 2018 steg priserna på livsmedel i den svenska dagligvaruhandeln med 2,2 procent, jämfört med samma period för ett år sedan. Matpriserna ökar nu i samma takt som löneökningarna i det privata ”näringslivet”, som redovisar rekordvinster. Det säger allt om hur dåligt det senaste avtalet är.  

Som en del i det nyliberala systemskiftet blev Riksbanken självständig år 1999. På så sätt kunde politikerna gömma sig bakom Riksbanken som fick full frihet att fatta de penningpolitiska beslut man ansåg vara nödvändiga för att främja kapitalismen i allmänhet och exportindustrin i synnerhet.
Länge var Riksbanken hökaktig i sitt försvar av höga räntor för att, som det sades, ”bekämpa inflationen”. Men denna fiende var inbillad. Till följd av krisen och alla åtstramningar var det ingen inflation. Riksbanken fick göra en total omsvängning och räntan blev noll och minus samtidigt som man lät rea ut delar av valutareserven för att få ned kronkurser. Resultatet av den politiken blev dock ännu ett misslyckande.
Dagens kronfall varslar om morgondagens kris med stigande räntor och nya svältkurer.