Sverige 2018: Valdebatten vs verkligheten

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Tema: Inrikespolitik, Arbetarkamp, Klassklyftor, Repression

Mol etablissemangets lögner och splittringspolitik måste en enad kamp byggas. (foto: Natalia Medina)
Mol etablissemangets lögner och splittringspolitik måste en enad kamp byggas.

”Jimmie Åkesson vann partiledardebatten”, utropade SVT och kvällstidningarna i förra veckan. Hur kan ledaren för ett rasistparti pekas ut som segrare, och vad betyder det för valrörelsen fram till den 9 september?

Sverigedemokraterna har getts utrymme av de andra partierna, som gradvis har närmat sig SD. Det bäddar så här långt för en valrörelse där högerns frågor dominerar i media. Det finns minst 5-6 olika möjliga regeringar efter valet, från dagens S+MP till en högerregering med stöd av SD.
Det blir en valkampanj där socialister och aktivister till vänster, i facket, hyresgästföreningen och nätverk måste stå för kamp och antikapitalism. 

Sverige är mitt i en högkonjunktur, med rekordvinster i bankerna och hundratals miljarder som delas ut till storföretagens aktieägare. Samtidigt finns tusentals hemlösa barn, pensionärer som lever i fattigdom och papperslösa som arbetar under närmast slavliknande villkor.
Att kämpa för varje enskild förbättring, mot alla nedskärningar, visa hur kapitalismen bäddar för nya allvarliga kriser. Att stå för demokratisk socialism är uppgiften för socialister i valrörelsen 2018.

S-ledningen vinner inte på ”hårdare tag”

I stora annonser säger Socialdemokraterna att ”kriminalitet får aldrig bli en möjlighet till karriär”. Sedan den stora omsvängningen i flyktingpolitiken 2015 har S-toppen följt i spåren av sina systerpartier i Europa. Migranter och flyktingar misstänkliggörs, ”hårdare tag” och strängare straff betonas, parallellt med militär upprustning och närmare band till USA.
Detta sker utan att S-partiet får ökat stöd. I Sveriges Radios summering av samtliga opinionsmätningar låg S på 27,2 procent i april efter en stadig nedgång hela 2018 från decembers 29,2 procent.
Det är historiskt låga siffror. Under perioden 1932-88 hade S aldrig under 40 procent och på de 70 åren 1924-94 var partiet aldrig under 37 procent.
Vinnare på Socialdemokratins högervridning internationellt är de partier som nu verkar ”ha fått rätt” när de har hetsat mot invandringen.

Splittrade högerpartier

Alliansens fyra partier är splittrade och har i praktiken agerat stödpartier till S-MP-regeringen i olika frågor. När Moderaterna samlade förtroendevalda i mitten av maj kommenterade DN att ”Sverigedemokraternas spöke är ständigt närvarande”. Både M och KD håller öppet för någon form av samtal eller samarbete med SD. Men Moderattoppen vädjar också till Socialdemokraterna om fortsatta uppgörelser.

Brott och straff i centrum

När SVT och partiledarna får välja är ”lag och ordning” ett favoritämne. Inte sällan kopplas det dessutom ihop med migration och integration.
I januari fick moderatledaren Ulf Kristersson stor uppmärksamhet för uttalandet att ”den grova brottsligheten och våldtäktsproblematiken är här för att stanna”. ”Partiledarna eniga om skärpta straff”, rapporterade DN från riksdagsdebatten samma vecka.
Två fakta från 2017 visade på fler anmälningar av allvarliga brott. Det inträffade 113 fall av dödligt våld, högsta siffran sedan mätningarna inleddes 2002. Antalet anmälda våldtäkter var 7 230, en ökning med 10 procent. 

Våldsbrott är naturligtvis mycket allvarliga. I politikernas debatter gäller det samtidigt att komma ihåg att de är i högsta grad ansvariga för dagens utveckling. Dessutom behöver bilden av en drastiskt ökad brottslighet kompletteras.
Under 2017 anmäldes knappt 1,51 miljoner brott, vilket är cirka 4 010 (+0,25 procent) fler anmälda brott jämfört med året innan. De brott som ökade mest var smitning från trafikolycka, datorbedrägeri, narkotikainnehav och annan skadegörelse. Brott mot person ökade på grund av den nya lagen om olovlig identitetsanvändning. Misshandelsbrotten minskade under 2017, men är fortfarande över 80 000 per år.
Skjutvapen låg bakom en tredjedel av fallen av dödligt våld 2017. Hittills under 2018 har dock skjutningarna minskat, från 100 under januari till april ifjol till 59 i år. Variationerna kan bero på att de kriminella som använder skjutvapen är en relativt liten grupp.
När det gäller våldtäkter är förändrade lagar och ökad medvetenhet viktiga faktorer till det ökade antalet anmälningar. Det allvarligaste är att väldigt få fall leder till åtal och fällande domar. Endast 11 procent av de anmälda våldtäkterna 2016 ledde till att en misstänkt åtalades. Det uppmärksammade våldtäktsfallet i Fittja i början av 2018 visade hur polisen totalt misskött utredningen. 

Moderaterna fick nu i maj gehör för sin kampanj, som de kopierat från Sverigedemokraterna, att Brottsförebyggande rådet, BRÅ, ska utreda brottslingarnas härkomst. Syftet är inget annat än att peka ut invandrare och flyktingar som kriminella.
”Det finns en faktisk överrepresentation av invandrare i brottsstatistiken och det beror i huvudsak på de förhållanden de lever under i Sverige, som klassförhållanden. En ytterligare faktor som kan förklara en liten del av den överrepresentation som finns är att de diskrimineras på olika sätt av rättssystemet och man kan inte utesluta att polisen är mer benägen att utreda brotten”, kommenterade professor Jerzy Sarnecki på BRÅ.
En annan expert, Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi, kritiserade den kommande utredningen:
”Kriminologer förväntar sig ingen ny kunskap. Vi har haft ganska många sådana undersökningar och de pekar på ungefär samma sak. Det finns en överrisk generellt oavsett om det är arbetskraftsinvandring, flyktinginvandring eller annan invandring, och oavsett vilken del av världen de kommer ifrån... Saker som påverkar brottsbenägenheten har lite att göra med vilket land man kommer ifrån.” 

Vilka rörelser och organisationer är det som på allvar agerar mot brottslighet? Kort sagt, det senaste året är det dels metoo-rörelsen, dels de boende i förorterna. Medan politikerna pratar om hårdare straff har gräsrötternas demonstrationer och möten samlat en opinion för trygghet och upprustning.
Efter dödsskjutningen av en lärare i Lövgärdet i Göteborg för ett drygt år sedan samlades lokala organisationer, hyresgästföreningen, fackföreningar, representanter för arbetsplatser och enskilda. De krävde stopp för skjutningarna, men formulerade också en kravlista för att vända utvecklingen, i synnerhet en kraftig satsning på bostäder, skolan, fritidsgårdar och sociala myndigheter.
Metoo och flera stora rörelser mot våld mot kvinnor har skakat om och lett till förändringar. Kollektivt agerande har pekat ut våldtäktsmän och andra förövare. Viktiga faktorer är otrygga anställningar och bristen på demokrati på arbetsplatserna.
Brottslighet måste naturligtvis utredas och brottslingarna dömas. Men de åtgärder som högerpartierna, SD och Socialdemokraterna nu föreslår kommer inte att minska brottsligheten. Att stoppa kriminaliteten handlar i grunden om att ta bort den jordmån som lett till dagens situation. Gräsrotsorganiseringen måste samlas till en rörelse mot de ökade klyftorna på alla områden.

SD vill behålla taktpinnen

Sverigedemokraterna är det enda riksdagspartiet som stadigt ligger över valresultatet från 2014, nu i april på 16,8 procent. SD har de senaste åren i hög grad normaliserats. Partier och media som tidigare varnat för SD:s rasism behandlar dem idag som vilket parti som helst.
Men för varje steg högerut de andra partierna tar kommer SD att gå längre. Jimmie Åkesson har i vår förespråkat både att använda militär i förorterna och att riva hela bostadsområden.

Nazisterna

Både nazistiska NMR och det nya partiet bildat av före detta SD:are, Allians för Sverige, vill testa alla som kommit till Sverige de senaste 50 åren för att avgöra vilka som ska utvisas.
Det är ingen tvekan om att regeringens flyktingpolitik, liksom debatterna om hårdare straff, har stärkt både SD och nazisterna. NMR har gått framåt, men de mycket stora motdemonstrationerna i Boden och Ludvika på 1 maj visar att ett starkt motstånd gör att de långt ifrån kan samla så många som de har uppgett i propagandan. Expo har hittat 111 personer som var aktiva i NMR för första gången under 2017. Majoriteten var tidigare aktiva från andra grupper, och medelåldern var 32 år.
Nazisthotet gäller i första hand risken för attentat och våld, och behöver besvaras av nätverk och lokal organisering.

Bostadspolitik

En av de allra största frågorna är bostadskrisen – bristen på bostäder, de höga hyrorna, fuskrenoveringar. Förorterna drabbas hårdast: ”Allt fler privata bolag köper lägenheter i förortsområden i Sverige. Sedan 1990 har var fjärde kommunal lägenhet sålts till privata värdar. Allt oftare är köparna internationella storföretag”, rapporterade Dagens Arena i förra veckan.
Under 2017 byggdes drygt 48 000 nya bostäder i Sverige. Det är mer än på länge, men fortfarande långt ifrån de 80 000 som behövs årligen enligt Boverket. Och nu minskar byggandet igen. De exempel som finns på att gräsrots­kamp har vunnit segrar, särskilt i Göteborg, måste tjäna som inspiration för ökad bostadskamp.

V-toppen: Anpassning till S

Vänsterpartiet utmärks under valåret av en fortsatt försiktig politik. Partiledningen är helt inriktade på de valda församlingarna och hoppas fortfarande på uppgörelser med S.
I valet 2014 drev V att vinsterna ska bort ur välfärden. Men efter uppgörelsen med regeringen – som tillåter vinster till en viss nivå och inte gäller sjukvården – låter det annorlunda. ”De privata företag som är seriösa och sätter verksamheten främst kan vara kvar”, sa Jonas Sjöstedt i sitt tal på 1 maj. Talet betonade att V i förhandlingar med regeringen fått igenom flera reformer, vilket beskrevs som ”en feministisk politik som steg för steg förbättrar Sverige”.
Priset för dessa uppgörelser är att V i riksdagen röstar för regeringens budget. Denna innehåller också ökade militärutgifter, fortsatta utvisningar av flyktingar och anpassning till EU:s budgetramar.
Dessutom är den långsiktiga linjen – ”steg för steg” – hotad så snart konjunkturen vänder neråt eller Socialdemokraterna vänder sig till andra partier. 

Det är så klart rätt att släppa fram en S-regering framför Alliansen, liksom att pressa på för förbättringar som gratis glasögon för barn. Men det får inte dölja den hårda kritik som behövs av regeringens nyliberalism och militarism.
I en intervju i LO:s tidning Arbetet tar Jonas Sjöstedt upp behovet av arbetstidsförkortning. Här finns en extrem långsiktighet, med försöksperioder och sedan ett beslut där V ännu inte har bestämt sig, ”exakt vilket år och hur mycket har vi inte presenterat än”. Sjöstedt säger inte ens att det måste ske utan lönesänkning.
Vänsterpartiet är i stor utsträckning inte med i de kamprörelser som finns idag, vilket är en förutsättning för att partiet ska kunna öka sitt stöd från dagens 8 procent.

S-ledningen hjärta blocköverskridande

Löfven siktar på en regering med Centern och helst även Liberalerna. Den 7 september ifjol redovisade regeringen med stolthet 22 ”blocköverskridande” överenskommelser sedan 2014. Det har gällt betygen, militären, vapenexporten, att skicka svenska soldater till Irak och Mali, klimatpolitik, energi och budgetregler.
Viktigast var den mycket värre flyktingpolitiken från hösten 2015, med fler utvisningar, tidsbegränsade uppehållstillstånd och nej till familjeåterförening.
Här finns också höjningen av tidigaste pensionsålder, från dagens 61 år till 64 år från år 2026. I S tydliga högervridning ingår även hotet mot strejkrätten, som facken verkligen måste agera mot.

Vilka frågor vill de inte diskutera?

Politiker som lägger fokus på brott och straff samt migration försöker samtidigt avleda uppmärksamheten från andra, akuta frågor:

Vårdkrisen.
De stora vårdnedskärningarna fortsätter, samtidigt med växande vårdköer och en allt mer utsliten personal. Nya Karolinska Sjukhuset är symbolen för vart privatiseringsvansinnet har lett vården.  

Osäkra jobb och låga löner. 
Tidigare heltider hyvlas ner till tjänster som är 30-40 procent. Allt fler anställningar är tidsbegränsade. I synnerhet allianspartierna vill använda de många nyanlända flyktingarna för att förverkliga sina drömmar om lägre löner för unga och arbetslösa. 

Det akuta klimathotet. 
Regeringen och högerpartierna är i praktiken allierade med de storföretag som står för utsläpp och miljöförstöring, och som är ett hinder för en verklig satsning på en grön omställning av infrastruktur och bostäder. 

Antirasism och stopp för utvisningar. 
Regeringen hoppas att den nya lagen som kan ge vissa ensamkommande rätt att stanna ska kväsa kraven på amnesti för alla papperslösa. I Göteborg i september agerade de etablerade partierna mot den rörelse som stoppade nazisternas marsch. 

Antisexism och kvinnokamp. 
Högern har inget intresse av att Metoo fortsätter och blir en verklig rörelse utanför dess kontroll.

Hoten efter valet

Mycket kan hända fram till valet, men med dagens dominerande partier kommer inte den kursändring som behövs. Jakten på flyktingar, privatiseringarna och militariseringen kommer att fortsätta.
Den globala politiken och ekonomin är i ständig osäkerhet, inte minst på grund av Trump. Detta kan öka pressen på den svenska ekonomin, samtidigt som landets kommuner och landsting rapporterar att de redan nu saknar 30-50 miljarder kronor för att behålla dagens personal och service.
Det som behövs i Sverige är kamp- och strejkrörelser av det slag vi sett i flera länder i Europa. Det kan bädda för en radikalisering, särskilt bland unga, likt vad som nu pågår i Spanien. I USA är fler unga positiva till socialism än till kapitalism. 

Redan idag finns en utbredd skepsis mot privatiseringar, vinster i välfärden och bankernas vinster. Det är få som är entusiastiska för något parti.
Fler strejker och ökad annan kamp i samhället, som idag är på en låg nivå och också ofta kortvarig, kan skärpa och kanalisera denna stämning och förändra det politiska klimatet i Sverige.