”Jätteviktigt säger politikerna och sen händer ingenting”

Publicerad av RS Luleå

Plats: Luleå Tema: Inrikespolitik

Allt fler känner sig lurade och svikna av etablissemangets politiker. (foto: RS Luleå)
Allt fler känner sig lurade och svikna av etablissemangets politiker. (foto: RS Luleå)

Stämningen var upprörd på HSO:s (Handikappfören Samarbetsorgan) 3,5 timmar långa maratondebatt i Luleå den 9 maj, där cirka 30 deltagare medverkade.

– När det är kris på akuten och det är långa väntetider säger styrande politiker ”Oj så här får det inte vara, det här är jätteviktigt, vi tar med oss frågan” och så vidare. Sen händer det ingenting! Ni klagar på politikerförakt, men ni kanske borde fundera på om det är sådant agerande som skapar politikerförakt, sa Inga-Lill Enbom. 
Inbjudna var partierna i Luleå kommunfullmäktige och regionen, och frågorna från HSO till politikerna var mycket konkreta. Det gjorde att det också blev en del konkreta svar.
Till exempel har HSO:s press nu lett till att Socialnämnden har lovat att godkänna förfrågan om kontaktperson enligt LSS även för de som bor på gruppboenden. Det visar att det lönar sig att kämpa.
Flera uttryckte oro över psykiatrin i Norrbotten. På det svarade regionrådet Glenn Bergård (V) med en lång harang om hur ”evidensbaserade” metoder, bättre samverkan med kommunerna och omorganisering av barn- och ungdomspsykiatrin skulle göra saker bättre. Det provocerade fram stor upprördhet. 

– På regionens CS-mottagning finns 700 patienter, men bara 2,5 sjukskötersketjänster. På Sunderbyn finns det bara 24 psykiatriplatser som delas med beroendeenheten. Bristen på resurser gör att patienter självmedicinerar och lätt hamnar i missbruk, berättade en kvinna.
Jonas Brännberg från RS betonade frågan om demokrati, inflytande och resurser.
– Det är de som är berörda av olika frågor som är de verkliga experterna och som måste ges inflytande. Det gäller oavsett om det handlar om färdtjänsten som inte fungerar, varmvattenbassänger, handikapp-parkeringar som flyttas eller gruppboendens utformning. Det är behoven som ska stå i centrum, men då krävs också mycket mer pengar. Det finns pengar – se bara på storföretagens aktieutdelning som i år är större än alla landstings vårdbudgetar tillsammmans!