SD göds av högerpolitiken

Publicerad av Per Olsson

Tema: Inrikespolitik

S-MP-regeringen och Alliansen göder det rasistiska högerpartiet SD. (foto: Socialdemokraterna)
S-MP-regeringen och Alliansen göder det rasistiska högerpartiet SD.

Socialdemokraternas och Moderaternas nya attacker mot flyktingar och skärpning av högerpolitiken har spelat rasistiska Sverigedemokraterna i händerna.

Istället för att vinna över S-väljare som har gått till rasistiska SD har den nya högersvängen och batongpolitiken resulterat i en fortsatt väljarflykt till SD och att S-krisen tagit en nyvändning nedåt. Aldrig har S inlett en valrörelse med så låga opinionssiffror som nu.
Om nuvarande illavarslade trend håller i sig kan SD bli näst största parti i höstens val. Det kan bli den skrämmande följden av Socialdemokraternas och andra partiers anpassning till SD, som har legitimerat rasisternas politik och retorik samt gett SD oemotsvarat utrymme i media.
Mer än något annat kommer valresultatet att bli ett uttryck för en fördjupad politisk kris, och det kan ta lång tid innan en ny regering bildas. Oavsett vem och vilka som bildar regering finns en överhängande risk att det blir den mest högerinriktade ministären i modern tid. 

Den svenska socialdemokratin har drabbats av samma kris och ”pasokifisering” (efter det grekiska S-partiets PASOK:s nedgång och fall) som har drabbat andra socialdemokratiska partier i Europa. Endast valet av vänsterns Jeremy Corbyn och det uppbrott från högerpolitiken som detta möjliggjorde har medfört att brittiska Labour tillfälligt och delvis kunnat ta sig ur detta grepp. Men Labour är idag två partier i ett och så länge högern tillåts ha kontroll över partiets parlamentsgrupp och apparat är framtiden oviss.
I Sverige är ett allt tommare socialdemokratiskt parti (sedan valet 2014 har S tappat ytterligare 12 600 medlemmar) helt i händerna på partibyråkratin och till skillnad från Labour finns ingen övervintrad vänster som kunde få nytt liv när Corbyn oväntat vann partiledarvalet och hundratusentals nya medlemmar gick med i partiet.
Håkan Juholts försök till ett småskaligt uppbrott slutade i att han och övriga kritiker tystnade och att partiets nya ledning, utan att möta opposition, vred politiken än mer åt höger. De som hoppas att S-ledningen inför hotet av ett katastrofval ska göra helt om hoppas förgäves. Högerkursen ligger fast och den svenska socialdemokratin går i helt motsatt riktning till Corbyns Labour och blir allt mer som den danska, vilket bäddar för ännu ett katastrofval.
Om detta varslar också det faktum att Socialdemokraterna håller på att förlora sina sista styrkefästen som Västernorrland och Norrbotten och att S inte längre är största parti i arbetarstaden Göteborg. 

Trots regeringens högerkurs fortsätter Vänsterpartiets ledning att svansa efter Socialdemokraterna och ge regeringen alibi istället för att utmana och tillsammans med andra bygga ett kämpande vänsteralternativ. Men trots detta kan V ändå kan räkna med att få fler röster än 2014, dock inte i den omfattning som vore möjligt och som andra vänsterpartier visat är möjligt som exempelvis danska Enhedslisten.
Det gapande, växande tomrum som finns till vänster i politiken återstår att börja fyllas.
På de platser där Rättvisepartiet Socialisterna (RS) ställer upp är partiets syfte att med hjälp av valkampanjen bygga ett motstånd mot högerpolitiken som kan bli en del i den framtida rörelse för arbetarrörelsens socialistiska återfödelse – demokratiska och kämpande fack och ett nytt arbetarparti.