Södra Kamerun: ”Vi har rätt till nationellt självbestämmande”

Publicerad av Ntobuah Julius Mvenyi

Plats: Södra Kamerun Tema: Arbetarkamp, Repression

Kampen i Södra Kamerun mot den brutala repressionen och splittringspolitiken växer. (foto: )
Kampen i Södra Kamerun mot den brutala repressionen och splittringspolitiken växer. (foto: )

Det som inleddes med att advokaterna i engelskspråkiga delen av Kamerun i oktober 2016 gick ut i strejk har utvecklats till en kamp som inbegriper hela den engelskspråkiga befolkningen, trots regimens våld och upptrappade förtryck. Kampen för nationell befrielse är också en kamp för socialism och enhet mellan de förtryckta massorna mot imperialism, kapitalism och diktatur.

Sedan oktober 2016 har läget i den engelskspråkiga delen av Kamerun – de nordvästra och sydvästra regionerna – blivit allt mer spänt. Orsakerna till detta är de växande sociala orättvisorna, den ojämlika utbildningen och tilltagande marginalisering till följd av den politik som den i huvudsak franskspråkiga regeringen bedriver.
Efter första världskriget (år 1919) delades Kamerun av Storbritannien och Frankrike. Den ena delen blev British Southern Cameroon och den andra La Republic Du Cameroun, vilka sedan blev en stat 1961.
De förväntningar som självständigheten och sammanslagningen år 1961 väckte om ömsesidig respekt och likställighet grusades. Istället inleddes en gradvis process av återkommande försök till assimilering av den engelskspråkiga minoriteten från den fransktalande majoritetens sida, och utbildningssystemet förblev delat och under stark påverkan från det franska styret. I spåren på den marginalisering och de sociala orättvisorna som följde växte kravet på att återupprätta staten Ambazonia (brittiska Kamerun). Det är ett krav som sedan 1990-talets början har förts fram och förvaltats av olika grupper och sammanslutningar, trots regimens alla försök att stoppa dess spridning. 

Den del av Kamerun som tidigare tillhörde det franska kolonialväldet och som blev självständigt 1960 omfattar 8 av landets 10 regioner. I dessa regioner är franska det officiella språket. Den del av Kamerun som låg under brittiskt styre – Ambazonia – formerar de resterande två regionerna med engelska som officiellt språk. Den engelskspråkiga delen omfattar en betydligt mindre yta än den fransktalande och dess befolkning utgör en femtedel av landets totala (Ambazonia, engelskspråkiga Kamerun, benämns ibland som Södra Kamerun eller Västra Kamerun).
Det är inte bara språket som skiljer de två olika utbildningssystemen. Skolan i den engelskspråkiga delen vilar på decentralisering, samarbete och massutbildning. I den fransktalande delen är skolan fortfarande baserad på den gamla kolonialmaktens centraliserade, hierarkiska och diskriminerande system. Det är en utbildning som är under regeringens fulla kontroll och ett instrument för assimilering av minoriteten. 

När advokaterna i den engelskspråkiga delen gick ut i strejk 2016 riktades kampen emot den civilrätt som har påtvingats mot att domstolarna har tagits över av handplockade domare från den fransktalande delen, varav många saknade kvalifikationer och kunskap om det rättssystem som råder i det engelsktalande Kamerun. De fördömde också att franskan var det härskande språket i rättssalen och listade en rad missförhållanden samt krävde ett oberoende rättsväsende.
Advokaternas strejk följdes av lärarstrejk i november, som alla legala lärarfack i det engelskspråkiga Kamerun stod bakom. Efter årtionden av vädjanden och maningar till regeringen att åtgärda orättvisorna i utbildningssystemet hade lärarna fått nog och även studenterna gick ut i strejk, vilket möttes av brutal repression från regeringen. Denna kamprörelse kulminerade i massprotester i den engelskspråkiga delens alla större städer och krav på en federal regering (självstyre).
Men Kameruns regering avvisade kraven och vägrade inleda en dialog med de strejkande advokaterna och lärarna. Istället svarade regeringen med våld, massarresteringar och upptrappat brutalt förtryck. Aktivister fördes bort och torterades, internet i den engelskspråkiga delen stängdes ner och flera organisationer förbjöds.

Den tilltagande repressionen och regeringens våldsamma reaktion hade en radikaliserande effekt på kampen och motståndet. Krav restes på att slå igen hela Södra Kamerun och göra dess städer till ”spökstäder”, omedelbar och villkorslös frigivning av de arresterade, ett stopp på militariseringen av den engelskspråkiga delen och fri internettillgång innan skolan öppnar igen. Tyvärr svarade en del unga också med att sätta offentliga platser i brand.
Revolutionen i engelskspråkiga Kamerun är en kamp för att återvinna rätten till självbestämmande, en rätt som brutalt har tagits ifrån dem.
Det var en orättfärdig och illegitim federation som skapades genom att republiken Kamerun och Södra Kamerun slogs samman. Federationen, som officiellt bildats för att säkra den engelskspråkiga befolkningens historia, skapa likställdhet och förhindra de fransktalandes dominans, blev aldrig en federation för hela befolkningen, utan främst för en fransktalande elit.  

Förtrycket av minoriteten rättfärdigar kampen för nationellt självbestämmande. Den engelskspråkiga befolkningen har rätt till nationellt självbestämmande, inkluderat en egen stat.
Varje dag sätts byar i Södra Kamerun i brand och människor tvingas på flykt av soldater som är lojala till regimen. Idag lever 60 000 människor från Södra Kamerun i flyktingläger i Nigeria. Det är ännu ett tecken på hur nödvändig kampen för socialism och enighet mellan de olika förtryckta folken mot imperialism, kapitalism och diktatur är för att få ett slut på lidandet.