Vårdstölden – välfärden dräneras

Publicerad av Per Olsson

Tema: Vården

 (foto: )

I veckan ska riksdagen rösta om det vinsttak som regeringen och Vänsterpartiet vill införa inom omsorgen och skolan. För vården föreslås inget vinsttak, utan ”business as usual”. Om den privatiserade vården, men också om annan privatiserad välfärd, handlar John Lapidus nya bok Vårdstölden – hur den privata välfärden tar från det gemensamma (Leopard förlag, 2018).

Vårdstölden är en utmärkt, genomträngande och faktaspäckad bok om vården, valets största fråga, och den allt mer tudelade välfärden.
”Offentlig eller privat regi är nu en icke-fråga för socialdemokratin”, sa den dåvarande S-ledaren Mona Sahlin i samband med partiets kongress 2009. Två år senare var välfärd utan vinst ett krav som stöddes av en bred folkmajoritet och även idag är det en majoritet som önskar få ett slut på de privata bolagens vinstjakt och plundring av den skattefinansierade välfärden.
Offentlig eller privat drift är en avgörande fråga. Svaret bestämmer vilket samhälle som ska byggas och i vems intresse.
Den privatiserade välfärden skapar också ett tryck mot ökad privat finansiering av välfärden. Det är mot bakgrunden av en privatiserad drift som ett parallellt sjukvårdssystem har kunnat växa fram och där de 650 000 personer med en privat sjukvårdsförsäkring köper sig förtur. Eller som John Lapidus skriver: ”Utan en omfattande driftsprivatisering, utan de vinster i välfärden som har ökat allt sedan 1990-talet, hade inte försäkringsbolagen kunnat uppfylla sina förpliktelser mot de 650 000 kunderna. Samma sak gäller inte bara sjukvården, utan även äldreomsorg”. 

Omkring 650 000 personer, ungefär var tionde, har en anställning med en privat sjukvårdsförsäkring, som i de flesta fall har tecknats av arbetsgivaren. Det är en ökning med drygt en halv miljon personer sedan år 2000 och särskilt snabb har ökningen varit under de senaste fem åren. Det är främst de i de övre inkomstskikten som har en privat sjukvårdsförsäkring. ”Vi ser att den genomsnittliga förvärvsinkomsten för de som innehar en privat sjukvårdsförsäkring är 533 000 kronor om året, vilket är nästan 50 procent högre än det som gäller för hela populationen av män och kvinnor” (Sjukvårdsförsäkring – varför och för vem? Svensk Försäkrings rapportserie Vår framtida välfärd Del 5, 2017).
På försäkringsbolagens hemsidor säljs dessa försäkringar med löften av typen:
”Med försäkringen har du tillgång till vår egen Vårdplanering. Den består av erfarna sjuksköterskor som ger råd i medicinska frågor och hjälper till med tidsbokning inom ett noga utvalt, rikstäckande och välrenommerat privat vårdnätverk. Du kan få digital kontakt med Vårdplaneringen via en app i mobil eller surfplatta alternativt via trygghansa.se. Du kan också välja att ringa för att prata med en sjuksköterska.
Den privata vården, utöver vald självrisk, bekostas av försäkringen. Sjukvårdsförsäkringen garanterar att du ska få en kontakt med specialistläkare inom 6 arbetsdagar och tid för eventuell operation inom 14 arbetsdagar. Medicinsk rådgivning ingår dygnet runt under årets alla dagar”, skriver Trygg Hansa på sin hemsida.
If Skadeförsäkring å sin sida lovar att ”med vår sjukvårdsförsäkring får du och dina anställda snabbare tillgång till privat vård utan långa väntetider.” 

Kostnaderna för försäkringen varierar och det finns olika nivåer. Den som är ung kan komma undan med en premie som kostar ett par hundra kronor i månaden. 197 kronor kostar exempelvis Trygg Hansas Grund för den upp till 29 år. De som har fyllt 50 år eller hunnit bli ännu äldre får betala 612 kronor i månaden eller mer för Trygg Hansas försäkring Stor. Det finns också betydligt dyrare försäkringar.
Försäkringsbolagen har i sin tur hemliga avtal med en rad privata vårdgivare. Men att kalla det privat vård är som John Lapidus skriver inte korrekt. Ända fram till riksdagens beslut i maj i år var det en icke-beskattad löneförmån och alltså direkt statligt sponsrad. Även efter riksdagens beslut är de delar som avser förebyggande behandling och rehabilitering i försäkringen fortsättningsvis skattefria och arbetsgivaren kan numera göra avdrag för tecknande av en privat sjukvårdsförsäkring.
Dessutom handlar det om ett snyltande på den skattefinansierade välfärden. De privata vårdgivarna kan ha ett avtal med både landstingen och försäkringsbolagen, och två olika kösystem; en gräddfil och för oss vanliga. De privata vårdgivarna tjänar mest på det förstnämnda och försäkringsbolagen kommer till ett ”dukat bord”, skriver John Lapidus och fortsätter:
”Försäkringsbolagen kan hålla låga priser på sina försäkringar då deras kunder kommer till privata vårdgivare som redan har sin sjukvårdsmässiga infrastruktur uppbyggd av skattemedel, privata vårdgivare som får huvuddelen av sina intäkter från landstingen och som ser försäkringspatienterna som en ’bonus’ så som privata vårdgivare vittnar om i den här boken, privata vårdgivare som använder sig av offentligt avlönad personal, privata vårdgivare som använder lokaler och annat material som bekostas av det offentliga”. 

Det är privatiseringspolitiken, med början av driften, som skapat denna ojämlika ordning där privata sjukvårdsförsäkringar och RUT-avdrag blivit ytterligare en del i den systematiska dräneringen av det offentliga.
I politisk enighet har Socialdemokraterna och högeralliansens partier, som har fått tillökning av det rasistiska vinstkramarpartiet Sverigedemokraterna, fattat beslut som har öppnat för marknadens intrång på alla områden. Socialdemokraterna har ibland försökt framställa sig som ett parti som är berett att sätta stopp för exempelvis gräddfilerna inom vården, men det har mest handlat om retorik, och om det det någonsin har kommit till förslag har de varit uddlösa och fyllda av kryphål. ”I praktiken har partiet samtidigt spelat en nyckelroll när det gäller att privatisera välfärden och lägga grunden till en tudelad välfärd”.
När Socialdemokraterna säger att de ska stoppa vinstjakten menar man att den ska begränsas en aning.
Alternativet är som John Lapidus skriver att ”vi återigen undandrar vård, skola och omsorg från marknadens logik och kontroll”.

Vårdstölden rekommenderas varmt. Det brådskar att stoppa den tudelade välfärden med dess gräddfiler. Vinstjakt och marknaden har ingen plats i skolan, vården och omsorgen – för en gemensam, utbyggd och demokratisk styrd välfärd i offentlig regi.

Författare: John Lapidus
Förlag: Leopard
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 200