Rädda skolan – bort med friskoleexperimentet

Publicerad av Sigbritt Herbert

Tema: Skola och barnomsorg

Friskolor dränerar välfärden. Riskkapitalisterna måste väck och skolan återförstatligas för att kunna garantera en likvärdig skola. (foto: Charlotta Wasteson / Flickr CC)
Friskolor dränerar välfärden. Riskkapitalisterna måste väck och skolan återförstatligas för att kunna garantera en likvärdig skola.

Valet närmar sig och valrörelsen har börjat. Partierna försöker övertrumfa varandra. Skolfrågor brukar ligga högt upp på dagordningen, men just nu är de inte politikernas favoritämne. De återkommer nog ju närmare skolstart och val vi kommer i höst.

När Göran Persson drev igenom kommunalisering av den svenska skolan visste han vad han gjorde. Om skolan är kommunal är det lättare att skära ned på den. Rikspolitikerna kan skylla på kommunpolitikerna och behöver inte själva ta den debatten, trots att de tar beslut om anslagen till kommunerna. Efter kommunaliseringen har skillnaden mellan olika skolor ökat. Den av borgerliga debattörer så hyllade ”valfrihetsreformen” och beslutet om friskolor har inte bara inneburit ökad segregation, utan också ökade kostnader. 

I många kommuner med krympande pengapåsar handlar skoldiskussionen inte så mycket om hur man ska förbättra skolans resultat, utan om hur man ska hålla budgeten.
I Bräcke kommun presenterades för några år sedan en utredning om skolans kostnader. Resultatet visade att skolan kostade alldeles för mycket. Lokalkostnaderna var på tok för höga. Hur kan man sänka lokalkostnader? Jo, genom att lägga ner skolor. Alltså lades kommunens två återstående byskolor ner och eleverna flyttades till Gällö. Där är det nu så fullt att eleverna nästan sitter i knä på varandra. Detta medan två fullt brukbara skolbyggnader står tomma. Det ironiska är att den ena skolan delvis har tagits i bruk igen för att hysa förskolan eftersom barnantalet i den delen av kommunen ökar.
En S-förening kräver nu att en av dessa skolor återöppnas och att elever från båda skolorna går där. Kommunen är S-styrd.

När resurserna är små får man slåss om dem. Då gäller det att göra sin röst hörd. En verksamhet som har svårt att göra sin röst hörd är invandrarundervisning, trots allt tal om vikten av goda språkkunskaper. I Gällö bedrivs undervisning i svenska som andraspråk på låg- och mellanstadiet i ett rum som på sin höjd kan hysa fem elever. Ibland vistas fler elever än så i rummet. Läsåret är snart slut och än vet ingen var undervisningen ska bedrivas nästa år. 

Vad kan man då göra åt den svenska skolan? Återförstatligande, mer resurser och högre lön till lärarna är förslag som nämns. Något som sällan nämns är friskolornas dränering av skolbudgetar runt om i landet, utan mest i storstadsområdena. De stora friskolekoncernerna beslutar var de vill starta en ny skola. Det sker med hänsyn till var de förväntar sig högst vinst. Kommunen å sin sida kan inte lägga in sitt veto mot en skoletablering, trots att det är kommunen som betalar.
I varje kommun beräknas en elev kosta X antal kronor. Det är skolpengen som sedan delas ut till de olika skolorna utifrån antal elever. En skola med enbart ”billiga” elever kan alltså gå med vinst medan en skola med många ”dyra” elever tvingas skära ned. ”Dyra” elever är exempelvis invandrar­elever, barn med någon form av funktionsnedsättning och barn i socialt utsatta familjer. ”Billiga” elever är bland annat barn till resursstarka föräldrar som kan göra sin röst hörd. Dessa elever klarar sig bra utan mycket elevvårdspersonal som kuratorer, speciallärare eller speciallösningar på grund av funktionsnedsättning. 

Så länge man inte törs ta itu med friskolorna kan man inte komma till rätta med vare sig nedskärningar eller segregation. Ska vi komma till bukt med problemen som svensk skola upplever krävs det slut på friskoleexperimentet och ett återförstatligande av skolväsendet. Skolan ska vara likvärdig över hela landet och då krävs ett statligt ansvar.