Allt värre situation för världens arbetare

Publicerad av Stefan Lundqvist

Tema: Repression

Repressionen mot arbetare som tar kamp blir allt värre. Bilden visar hur fackliga under protesterna i turkiska Geziparken 2013-14 angrips och fängslas. (foto: Sasha Maksymenko / Flickr CC)
Repressionen mot arbetare som tar kamp blir allt värre. Bilden visar hur fackliga under protesterna i turkiska Geziparken 2013-14 angrips och fängslas. (foto: Sasha Maksymenko / Flickr CC)

Världsfacket slår larm – ”Demokrati och fackliga rättigheter pressas tillbaka när företagens girighet alltmer får härja fritt”.

Världsfacket (ITUC), som organiserar 207 miljoner arbetare världen runt, redovisar varje år i rapporten Global Rights Index tillståndet för fackligt arbete i 142 länder. Rapporten för 2017 kom i förra veckan och visar på en fasansfull utveckling i många länder.

Utöver krig och despotiska regimer sägs orsaken vara företagens okontrollerade och ökade inflytande. Amazon och Samsung brännmärks bland andra i rapporten. Tillbakagången för möjligheten att organisera sig och driva kollektiv kamp för löner och rättigheter rapporteras alltså inte bara från diktaturer, utan även från majoriteten av de länder som kallar sig demokratiska.
I EU har till exempel den så kallade Trojkans (EU-kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden) direktiv om långvariga nedskärningar i Portugal, Spanien och Grekland luckrat upp existerande kollektivavtal. I Kroatien förekommer ”unionbusting” inom varvsindustrin och i Italien finns exempel på företag där arbetare utsätts för fysiskt våld.
I Sydamerika är extrem repression och våld mycket vanligt mot fackföreningar. Bara i Colombia fick 19 arbetarledare betala med sina liv 2017 medan 11 mördades året innan. I Guatemala har 87 fackligt aktiva arbetare mördats sedan 2004. Samtliga 87 mord är ännu ouppklarade! 

ITUC ser en ökning av våld och repression. Organisering, men även minsta protest, krav på bättre arbetsmiljö eller att få sin lön utbetald, möts i flera länder med hot, fysisk misshandel och uppsägningar. Staten står i företagens tjänst, bryter upp demonstrationer och strejker, och sätter deltagarna i fängelse.
I 87 procent av de 142 länderna har rätten att strejka kränkts under året. I 65 procent av länderna har hela yrkesgrupper undantagits från fackliga rättigheter.
I 81 procent av länderna – 58 procent av de europeiska – har arbetare vägrats förhandla kollektivt. I 65 procent av länderna har arbetare stoppats från att organisera sig fackligt. Yttrandefriheten har begränsats i 54 länder. 

Värsta läget för facklig organisering och aktivitet råder i Mellanöstern och Nordafrika. I Algeriet och Egypten krossar staten varje försök att organisera oberoende fackföreningar. När till exempel arbetare på en cementfabrik i Egypten genomförde en sittdemonstration mot en farlig arbetsmiljö greps samtliga deltagare. I 65 procent av de afrikanska länderna utsätts arbetarna för fysiskt våld på sina arbetsplatser.
ITUC pekar också ut det så kalla Kafalasystemet i Mellanöstern. Flera länder, framför allt Saudiarabien, utnyttjar miljontals migrantarbetare som systematiskt tas ifrån sina pass i ett modernt slaveri. Arbetare, som bara krävde att få ut sina löner, fängslades i fyra månader och bestraffades med 300 piskrapp i en offentlig prygling.
I Turkiet har villkoren för fackligt arbete kraftigt försämrats efter president Erdoğans upptrappade repression efter statskuppsförsöket 2016.

I Asien nämns särskilt Bangladesh, Kambodja, Indonesien och Kina, men även Sydkorea, som länder som slår ned på fackligt arbete och arbetares rättigheter. I Kina har säkerhetstjänsten full frihet att kolla arbetare på alla arbetsplatser med svepmotivet ”nationens säkerhet” och att stoppa industrispionage. De internerar arbetare i hemliga fängelser, där de utsätts för både fysisk och psykisk tortyr. I Korea finns flera erfarenheter av Samsung som en antifacklig koncern. Fackliga ledare som har organiserat protester har satts i fängelse. 

Global Rights Index 2018 ser tre trender: En krympande demokrati på arbetsplatserna, företagen får ett allt större och okontrollerat inflytande och att arbetsrättslig lagstiftning är ett måste.
En ställer sig också frågan vad ITUC med sina 207 miljoner medlemmar skulle kunna göra i sympatiaktioner för sina utsatta kamrater.
ITUC:s rapport på 56 sidor är överskådlig och välgjord med fakta, men också med korta både förskräckande och imponerande berättelser från modiga arbetare från hela världen. Kolla in den på ituc-csi.org.