I marginalen: Skrattar hela vägen till banken

Publicerad av Per Olsson

Tema: I marginalen, Klassklyftor

Mitt i högkonjunkturen ökar reallönerna mindre än tidigare. Det är det dystra facit av de historiskt dåliga treårsavtal som facktopparna undertecknade år 2017.
”Vi kan konstatera att Avtal 2017 blev det hittills lägsta treårsavtal som har slutits sedan Industriavtalet trädde i kraft”, skrev en mycket nöjd Carola Lemne i samband med att hon avgick som vd för Svenskt Näringsliv i mars i år.
Avtalsrörelsens utfall blev till och med bättre än vad arbetsgivarna och direktörerna hade hoppats på – det blev både rekordlåga löneökningar och inga konflikter.
Inte ens lokalt har det blivit mycket av påslag, vilket även har fått en del borgare och Riksbanken att börja höja på ögonbrynen.
– Det händer ingenting alls med löneökningarna. Det är anmärkningsvärt att inte ens byggindustrin har någon acceleration i lönerna. Det finns ingen tendens till att löneglidningen skulle ta fart, utan den har länge nu legat på några tiondelar, sa exempelvis Michael Boström, analyschef vid Danske Bank, till tidningen Affärsvärlden den 30 januari.
De knappt mätbara löneökningarna är en av de viktigaste orsakerna till börsbolagens vinstboom och guldregnet till aktieägarna, som inte ens blir lottlösa om storföretagen skulle redovisa en förlust. Ericsson gjorde en förlust på 30 miljarder kronor, men aktieägarna fick ändå 3,3 miljarder i utdelning. “Därmed bevisat – utdelningen går aldrig ner”, kommenterade Svenska Dagbladet. Sådan är kapitalismen. 

Direktörslönerna (vd-lönerna) går heller aldrig ner. Under förra året ökade vd-lönerna med i snitt 6,7 procent, vilket är mer än vad löneavtalet ger arbetarna – under tre års tid.
Direktörernas lönelista toppas av Astra Zenecas vd Pascal Soriot, som ifjol kammade hem hela 103 miljoner kronor (8,5 miljoner i månaden). Det är över 300 gånger mer än vad en undersköterska får i årslön.
Tvåa på direktörslistan är ABB:s vd Ulrich Spiesshofer med 80,7 miljoner kronor, trea är Lifcos vd Fredrik Karlsson med 53,6 miljoner (Lifco är en finanskoncern) och Assa Abloys vd Johan Molin är nummer fyra med 47,4 miljoner.
Tillsammans hade topp-fyra en inkomst på 280 miljoner kronor, vilket är ungefär lika mycket som det senaste nedskärningspaket som har påtvingats Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) i Göteborg och som kan betyda att 300 heltidstjänster försvinner.