Nya läger och EU-murar

Publicerad av Liv Shange Moyo

Tema: EU och EMU, Muren mot flyktingar

EU beslutade bland annat om att utreda etablerandet av ”kontrollcentra” för att sålla bort ”ekonomiska flyktingar” från ”riktiga flyktingar”. (foto: U.S. Navy photo)
EU beslutade bland annat om att utreda etablerandet av ”kontrollcentra” för att sålla bort ”ekonomiska flyktingar” från ”riktiga flyktingar”.

När EU:s regeringar den 28-29 juni träffades i Bryssel stod ”migrationen” högst på dagordningen. Toppmötet resulterade i en överenskommelse som visserligen var luddig och tunn på detaljer, men med en klar huvudlinje: för att EU:s medlemsstater ska stå sig i den kapitalistiska konkurrensen med stormakterna USA och Kina måste de hålla ihop, och för att hålla ihop måste de etablera en samordnad, brutal flyktingpolitik där rätten till asyl trängs undan av ett egennyttigt plockande av de mest lönsamma ”russinen-ur-kakan”.

Samtidigt som allt fler människor tvingas fly från sina hem – 68,5 miljoner var på flykt 2017 – har EU-ledarna redan lyckats med skära av vägen till skydd för de allra flesta som skulle behöva en fristad.

Sedan 2015 har antalet flyktingar som tar sig till EU minskat med 95 procent, konstaterar EU-kommissionens ordförande Donald Tusk nöjt. 

Regeringarna i Italien, Österrike, Ungern, Polen, Slovakien och Tjeckien driver på för totalstopp för flyktingar. De kommer inte heller fortsättningsvis att tvingas ta emot några flyktingar, trots att toppmötet hävdade att ”principen om solidaritet” ska tillämpas på de flyktingar som efter en första utsållning tillåts söka asyl. 

”Solidaritet” för EU:s regeringar betyder gemensamma ansträngningar för att stänga människor ute från EU och någon sorts frivillig fördelning mellan länderna.

I överenskommelsen säger EU-regeringarna att man ska vidta alla nödvändiga åtgärder som krävs för att stoppa flyktingar från att korsa gränserna mellan EU-länderna. Det handlar till exempel om att förhindra vad som på maktspråk kallas ”sekundära rörelser”, att flyktingar flyr igen, till exempel undan den nitiska appliceringen av Sveriges benhårda ”tillfälliga lag”, och försöker söka asyl i ett annat EU-land.

Toppmötet beslutade också att utreda etableringen av gemensamma ”kontrollcentra” runt om i EU. Här vill de samla upp alla människor på flykt som når EU:s gräns och sortera ut de ”riktiga flyktingar” som ska tillåtas söka asyl från de som ”bara” är ”ekonomiska migranter”.

Planen var egentligen att de här kontrollcentra skulle byggas utanför EU, i Algeriet, Egypten, Tunisien, Marocko, Niger och Libyen – en mur av ”kontrollcenter” längs hela den afrikanska Medelhavskusten. Förhoppningen finns fortfarande kvar och ska ”utredas”, men inget av de tilltänkta värdländerna är hittills med på planen. Tunisien har sagt nej med eftertryck. Niger, som redan driver fångläger för EU:s räkning, har svarat att de inte har plats för fler. Vad dessa kontrollcentra betyder i verkligheten har visats i Libyens slavläger.

Idén att tvinga flyktingar att vänta på beslut i läger i Afrika har tidigare förts fram av S i Danmark och Moderaterna i Sverige.

Sedan tidigare har EU-ledarna bestämt att EU:s gemensamma gränspolis ska förstärkas med 10 000 nya tjänster. 

Flyktingpolitiken blir också allt mer militariserad med franska och italienska soldater nu stationerade i afrikanska länder som Niger och Libyen för att stoppa flyktingar.

Alla EU:s ”framsteg” i migrationsfrågan bygger på att göra våld på mänskliga rättigheter. 

EU-ledarnas beslut att olagligförklara alla säkra vägar in i unionen tvingar sedan länge flyktingar att möta drunkningsdöden i Medelhavet. 

Italiens regeringar har länge arbetat för att stänga passagen från Libyen. I utbyte mot EU-pengar kunde de libyska krigsherrarna och den upprustade kustbevakningen se till att antalet flyktingar som tog sig till Italien från Libyen minskade med 87 procent mellan augusti 2016 och augusti 2017.

De skakiga förhandlingarna för att ytterligare befästa Fort Europa grundar sig i motsättningarna mellan och inom de kapitalistiska stormakterna. Samtidigt som EU-regeringarna för att gynna europeiska storföretag vill hålla samman sin gemensamma marknad med öppna inre gränser, och har ett behov av (utvald) invandrad arbetskraft, vilar deras makt idag på en politik som blir allt mer brutal och beroende av att måla upp en yttre hotbild, av att piska upp splittring och rasism. Liksom Trump i USA är de inställda på att bygga murar utåt och sparka nedåt mot flyktingar, arbetare och fattiga.

Alternativet är att flyktingar, unga och fattiga reser sig och kämpar för ett annat, medmänskligt, Europa, ett socialistiskt Europa.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger:

  • Riv Fort Europas murar. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Avskaffa Dublinförordningen. Riv upp EU:s avtal och samarbete med Libyen, Turkiet och Afghanistan. Stoppa militariseringen av flyktingpolitiken.
  • Nej till tillfälliga uppehållstillstånd och gränskontroller – ja till permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.
  • Amnesti för alla som väntar, fått avslag och för papperslösa! Återinför asylrätten för alla som flyr från krig och förtryck.
  • Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar.
  • Gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad åt alla – låt storföretag, banker och rika betala.
  • Global kamp mot imperialismens plundring och militarism.
  • Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet. ■