Klimatkrisen och bränderna

Publicerad av Mattias Bernhardsson

Tema: Miljö, jordbruk och sjukdomar, Inrikespolitik

Branden i Kårböle-området i Ljusdals kommun. Klimatkrisens förödande effekter gör sig allt mer påminda (Foto: Roger Von Walden / Flickr CC). (foto: Roger Von Walden / Flickr CC)
Branden i Kårböle-området i Ljusdals kommun. Klimatkrisens förödande effekter gör sig allt mer påminda (Foto: Roger Von Walden / Flickr CC).

Ett 80-tal skogsbränder härjar runt om i landet medan tusentals frivilliga deltar i brandbekämpning såväl som insamling av förnödenheter. Med rätta diskuteras nu Sveriges bristande beredskap men den lika akuta diskussionen om klimatpolitken får inte alls den uppmärksamhet som behövs.

Hela våren och sommaren har präglats av rekordtemperaturer och extrem torka. Bränderna har växt i antal och styrka i hela tre månader och för bönderna stod det klart redan innan midsommar att sommarbete såväl som hölager för vintern skulle vara slut innan sommaren. Ändå har klimat- och miljöfrågorna lyst med sin frånvaro mitt i valåret.
Samtidigt som det är livsnödvändigt att ställa radikala krav för att lösa sommarens akuta kriser är det inte tillräckligt. Kommuner kan ge bort varenda kvadratmeter gräsmark till bönderna och kalla in hela Europas brandförsvar; landets bete och foder kommer ändå att ta slut innan vintern med oundviklig masslakt av kreatur. Bränderna kommer fortsätta under hösten och under de släckta brandområdenas översta marklager brinner ännu rötterna, och stora glödhärdar bidar sin tid. För torkan är inte över. Inte i år. Och inte nästa år.
Naturliga skogsbränder är viktiga för biologisk mångfald och artrikedom. Brandkrisen idag är dock inte naturlig. Ihållande torka innebär att bränder som borde släckas av de naturliga elementen, som regn, istället växer till jättebränder som nästintill blir ostoppbara. Ihållande värme och bristen på regn torkar ut marken långt ner i bergssedimenten och skapar ”torråska”, blixtnedslag som skapar nya bränder men utan det regn som brukar begränsa och slutligen släcka elden.

Förutom värmen, torkan och klimatet i sig är det ”bränslet” som skapar superbränderna; Decennier av intensivt skogsbruk med kalhuggning, markberedning, utdikning och plantering av monokulturer – virkesåkrar av tät barrskog där lövträd har röjts bort – har skapat en bränsledepå för bränder att multipliceras i. Även kalhyggena som ännu inte har planterats är snabbrinnande bränsledepåer då marken är täckt av stora mängder ris istället för mossor.
Dagens skogsbruk bidrar också direkt till klimatkrisen då en hel fjärdedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser kommer från marken på kalhyggen, enligt forskare vid LUCCI, Lunds universitet.
Bränderna kommer att bli fler, större och än mer förödande om inget görs åt klimatkrisen samt det intensiva skogsbruket med monokulturer. Krisen för jordbruket kommer också bli än värre. 

Vår tids stora ödesfråga är klimatkrisen. Åren 2015, 2016 och 2017 har alla varit de varmaste åren som någonsin registrerats globalt, och trenden fortsätter. Maj månad var den varmaste i Sverige sedan mätningarna började för 260 år sedan, och nu spår SMHI att även juli månad blir den varmaste på 260 år. Klimatkrisens effekter i form av extremväder som översvämningar, stormar, bränder, extrem torka samt jordförstörelse och vattenbrist skapar miljontals flyktingar, och det är bara början.
Klimatkrisen har varit känd i decennier, samtidigt som regeringar, storföretag och etablissemang har stoppat huvudet i sanden. Klimatkrisen har förminskats, förnekats eller blivit gisslantagen av ”gröna kapitalister” och dess politiska megafoner för en effektlös klimatpolitik på marknadens villkor.
Valets ödesfråga borde vara klimatkrisen och det nödvändiga systemskiftet; En total grön omställning av industri, jordbruk, skogsbruk, handel och transporter, kombinerat med massiv hjälp till världens fattigaste som drabbas hårdast av klimatkrisen. Det förutsätter gemensamt ägande och demokratisk kontroll av storföretag, banker, jordbruks- och livsmedelsföretag samt de stora naturresurser som idag finns i händerna på ett fåtal.