Polen: PiS politik ”recept för bittra klasstrider”

Publicerad av Offensiv

Plats: Polen Tema: Arbetarkamp, Klassklyftor

Protester har brutit ut mot bland annat den polska regeringens attacker mot domstolarnas politiska självständighet. (foto: )
Protester har brutit ut mot bland annat den polska regeringens attacker mot domstolarnas politiska självständighet. (foto: )

Under CWI-skolan den 15-22 juli, då medlemmar från Rättvisepartiet Socialisternas internationella organisation CWI samlades för att diskutera perspektiv och utbyta erfarenheter, fick Offensiv en pratstund med Paul Newberry från Alternatywa Socjalistyczna (CWI Polen).

Fram tills nyligen hyllades Polen som en framgångssaga och en triumf för de västerländska ”demokratiska” värderingarna. Men den bilden håller på att ändras efter högerpopulismens framgångar i landet, det auktoritära styret och den senaste tidens många stora protester. Kan du ge oss några exempel på vad som händer i Polen?
– I Östeuropa, särskilt Polen och Ungern, ser vi ökade auktoritära tendenser. I Polen syns detta i en förstärkning av statens förtryckande makt, med en samtidig kultivering av tillväxten av fascistiska organisationer. Fascistiska organisationer tillåts att tala och agitera i skolor, och ges också tillgång till andra institutioner.
– Lag och Rättvisa-regeringen (Prawo i Sprawiedliwość, PiS) har skapat en frivillig territoriell försvarsarmé och bjudit in patriotiska – det vill säga fascistiska – krafter att ingå. De tränar, betalar och beväpnar fascister! 

– Nationalism och antikommunism har varit en del av den härskande ideologin i Polen sedan kapitalismens återinförande 1989, men nu trappas den nationalistiska och antikommunistiska offensiven upp. Staten har stängt ner webbsidor,  konfiskerat datorer och ställt folk inför rätta. Nyligen hölls det en akademisk konferens på ett universitet för att diskutera Marx idéer på 200-årsdagen av hans födelse, men även den trakasserades och hotades. Polisen gick in på universitetet och sparade organisatörernas personuppgifter, då de menade att de kanske bröt mot lagen!
– Generellt blir staten mer repressiv, bland annat mot kvinno­rättsaktivister som påstås ha ”förolämpat” religiösa känslor. Och alldeles nyligen användes brutalt polisvåld mot de som protesterade mot attackerna mot domarkåren.
– Till det ska läggas utbildningsreformen som har inneburit att alla skolböcker ska ändras. Resultatet blir att utbildningen domineras av nationalistiska, katolska och konservativa idéer.
– Statlig tv och radio domineras nu helt av det styrande PiS, som nu hotar att ”åter-polenisera” oberoende media som de ännu inte har kontroll över eller som är kritiska mot regeringen. Allt och alla som är kritiska mot regeringen stämplas som ”anti-polenism”. Samtidigt ser vi en förfalskning av den nutida polska historien, med framhävandet av en falsk och uppblåst roll hos ledaren för PiS, Jarosław Kaczyński, och hans tvillingbror. Statyer av hans döda bror reses över hela landet och gatunamn ändras till hans ära!
– I början av året introducerades de så kallade förintelselagarna. Detta är en censurlag och ett allvarligt intrång på yttrandefriheten. Lagen hotar alla som anklagar polacker, Polen eller den polska staten för någon som helst roll eller delat ansvar för Förintelsen eller brott mot mänskligheten. Debatten som har följt efter att lagen gick igenom parlamentet öppnade dammluckorna för en starkt ökad antisemitism. Men den upprördhet som detta mötte i Polen och internationellt tvingade regeringen att göra smärre ändringar i lagen.

Ett av konfliktområdena mellan Polen och EU är attackerna på domstolarnas politiska självständighet. Kan du berätta om protesterna mot detta?
– Det har varit stora protester mot attackerna på domarkåren i Polen, först mot författningsdomstolen och nu mot Högsta domstolen, men hittills har karaktären i protesterna mestadels bestått av medelklass ledda av det tidigare styrande nyliberala partiet, Medborgarplattformen (PO, Platforma Obywatelska), och andra liberala krafter som KOD (Kommitté till försvar av demokratin, Komitet Obrony Demokracji) och ett nytt liberalt parti, Nowoczesna. Men på grund av den svekfulla roll de har spelat, särskilt i kampen för abort­rättigheten, tycks liberalerna vara på väg att tappa sitt grepp om rörelsen. Stämningen hos de som protesterar blir allt mer upprörd och radikaliserad, särskilt med tanke på den polisbrutalitet som folket håller regeringen ansvarig för. 

– Dock har arbetarna fram tills nu inte stött protesterna i någon större utsträckning, och detta beror troligtvis på två orsaker. Den ena är hatet som arbetarna har gentemot liberaler, som attackerade arbetarna när de hade makten. Mycket riktigt ses de som de europeiska kapitalisternas lakejer och är inga vänner till arbetarklassen.
– Den andra orsaken är populismen hos högerpopulismen. PiS har genomfört sina vallöften och sänkt pensionsåldern till vad den tidigare var samt höjt minimilönen. Men viktigast är att de har infört ett nytt barnbidrag som ger omkring 1 200 kronor extra till familjer som har ett andra barn och ytterligare 1 200 kronor för varje barn till. Detta har lett till en stor höjning av levnadsstandarden för många arbetare.
– Detta visar att högerpopulismen i Polen är en form av bonapartism som är speciell för villkoren i de tidigare stalinistiska staterna i Östeuropa.

Paul Newberry, aktiv i Alternatywa Socjalistyczna (CWI Polen).

Paul Newberry, aktiv i Alternatywa Socjalistyczna (CWI Polen).

Kan du förklara vad du menar med detta?
– I hela världen är högerpopulistiska regimer ett symptom för den utdragna kapitalistiska krisen. I avsaknad av vänster- eller arbetarklasspartier som kan representera arbetarklassens intressen, samt kapitalismens oförmåga att lösa de grundläggande problemen som samhället står inför, kan dessa högerpopulistiska partier och individer fylla tomrummet. Men i Östeuropa, exempelvis Polen och Ungern, är de också en produkt av kapitalismens återinförande. De är ett försenat svar på effekterna från krisen och kapitalismens återinförande, eller snarare till den slags kapitalism som etablerades i dessa länder.
– Kapitalismen i Östeuropa är till sin natur kolonial eller halvkolonial. Banksektorn domineras exempelvis av utländskt kapital.

– Högerpopulismen i Polen är ett försök av den lokala styrande klassen att åter stärka sig själva och att omstrukturera maktbalanserna med det internationella kapitalet. Detta görs genom att piska upp nationalismen, utnyttja ilskan från arbetare och skikt inom medelklassen mot utländskt kapital och utlands­ägda banker, och att via populism luta sig mot arbetarklassen för stöd genom att erbjuda reformer. Men till syvende och sist agerar den i de polska kapitalisternas intresse. Detta är varför vi kan tala om åtminstone bonapartistiska tendenser, om än inte en bonapartistisk regim, när vi försöker förstå naturen hos dessa regimer. Parlamentarisk demokrati existerar fortfarande, men i Polens fall urholkas den snabbt och ersätts med allt fler auktoritära, bonapartistiska lösningar.
– I Polen har PiS lanserat ett program för en ”åter-polenisering” av banksektorn. Det är ett förstatligande av bankerna, men av de banker som redan hade planerat att lämna den polska marknaden på grund av dalande lönsamhet och dåliga lån. Vad mer råder det fullständig kompensation för dessa på marknadsnivåer. Som ett resultat av ”åter-poleniseringen” av bankerna är andelen polskt kapital i banksektorn nu över 50 procent. 

– PiS vill skapa något de kallar för en nationell kapitalism. Dess ledare talar om att öka innovationen hos den polska ekonomin och förbättra Polens position i de globala valutakedjorna. Vad detta innebär är att de vill utöka de polska kapitalisternas andel av exploateringen av den polska arbetarklassen. En nyckel till detta är planerna på att omvandla hela den polska ekonomin till en stor specialekonomisk zon, inte enbart områdena där utländskt kapital har investerat. Underförstått i denna strategi är potentialen för nya attacker på arbetarklassen – attacker på arbetsmarknadslagen, införandet av fler flexibla arbetsvillkor och restriktioner på rätten att organisera fackföreningar samt strejkrätten.
– Detta är ett recept för bittra klasstrider, men det finns komplikationer. Det största fackförbundet Solidarność (Solidaritet) är nu ett statligt fackförbund som ofta agerar som ett gult fackförbund [företagsstyrt fack]. Frågan är när eller om Solidarność kommer att bryta med PiS. Om andra fackliga central­organisationer tar initiativ skulle detta kunna tvinga Solidarność att röra sig mot att agera eller riskera att förlora medlemmar.
– Men perspektivet om ökad klasskamp beror också på tajmingen av nästa ekonomiska kris. Om PiS kan överleva till nästa val i slutet av 2019 utan att behöva dra tillbaka sina egna reformer kan de bli återvalda, särskilt om de skjuter på sina planer att omvandla Polen till en nyliberal specialekonomisk zon. Sedan kommer de att stärka sitt grepp om makten än mer,  men senare mötas av en omfattande klasskamp då ekonomin inte kommer att kunna upprätthålla reformerna alltför länge. 

Råder det någon arbetarkamp för tillfället?
– Ja, men den är inte generaliserad ännu, delvis på grund av orsaker jag redan har nämnt. Ekonomin växer ganska snabbt och inflationen ökar, om än från en låg nivå. Nyligen har vi sett en ökning av små strider angående löneökningar och mot frysta löner i offentlig sektor. Detta inkluderar sjukvårdsarbetare, och även polis. Men det finns ännu inte en generell kamprörelse. Detta kommer såklart att förändras framöver.
– Men det har funnits många olika kamputbrott och strider. Studenter har kämpat mot utbildningsreformen och utöver nämnda protester mot attackerna på domstolarnas politiska självständighet har det också varit en enorm rörelse mot attackerna på aborträtten.

– Hösten 2016 kulminerade abort­rättskampen i en massiv strejk bestående av kvinnor och studenter, vilket då tvingade regeringen att backa från planerna. Detta var en enastående temporär seger, men nu står vi inför ett nytt försök att ytterligare inskränka rätten till abort.
– Som ett svar på detta var det för några månader sedan en demonstration i Warszawa som samlade 50 000. Denna gång blev liberalerna, som 2016 tog över rörelsen och begränsade den politiskt, tydligt avvisade och ställda på sidlinjen. Stämningen var klart och tydligt till stöd för en friare abortlag och för abort på begäran.
– Genom denna kamp kan vi tydligt se en radikalisering hos betydande skikt av kvinnliga aktivister, särskilt hos ett stort skikt unga kvinnor, kring frågan om abort­rättigheter och mot den katolska kyrkans roll i det polska samhället.
– Grunden är lagd för explosiva kamputbrott från arbetarklassen, kvinnor och ungdomar i Polen, vilket också är fallet i resten av Östeuropa, avslutar Paul Newberry från Alternatywa Socjalistyczna (CWI Polen).