Styr mot nya kriser

Publicerad av Per Olsson

Tema: Världsekonomin

Kapitalismens politiska företrädare för världen mot ruinens brant. (foto: US Embassy Canberra / Wikimedia Commons)
Kapitalismens politiska företrädare för världen mot ruinens brant.

Orosmolnen hopar sig på den globala kapitalismens himmel när nya krishärdar läggs till de gamla. Handelskriget mellan USA och Kina och de samtidiga snabbt fördjupade kriserna i exempelvis Turkiet och Argentina varslar om en höst präglad av politisk och ekonomisk turbulens samt ökade motsättningar på alla fronter och områden.

Den tilltagande ekonomiska krigföringen och militära kapplöpningen tar rivaliteten mellan de imperialistiska makterna och länderna till en mer riskfylld nivå där de kapitalistiska regeringarnas manöverutrymme snabbt minskar. 

Den upptrappade striden mellan Trumps USA och Erdoğans Turkiet utgör bara ett exempel på detta. Efter att USA även höjt tullavgifterna på stål och aluminium från Turkiet har Erdoğan svarat med höjda tullavgifter på bilar, alkohol och tobak från USA samt uppmanat till köpbojkott av amerikansk elektronik, vilket har följts av att Washington hotat med nya ekonomiska sanktioner mot sin forna bundsförvant Turkiet som nu söker nya allierade. 

Det i sin tur bidrar till att motsättningarna mellan USA och Turkiet såväl får snabb spridning som gör det allt svårare för de två krisande regimerna att backa. 

Att Qatar, som är utsatt för ekonomisk-diplomatisk krigföring från Saudiarabien med flera länder i Mellanöstern, har utlovat ekonomiskt stöd till Turkiet är bara ett uttryck för detta. Qatars löfte och stöd om investeringar på motsvarande 140 miljarder kronor till Turkiet gav dock Erdoğan bara en tillfällig respit och förra veckan slutade som den började med fortsatt ras för landets valuta (lira).

Den fallande valutan är ett symptom på en ekonomi som är nedtyngd av stora lån i utländsk valuta, stigande inflation, växande bytesbalansunderskott och minskad tillväxt. 

Den åtstramning som regimen har aviserat för att blidka ”marknaden” kommer mycket snart att ge avtryck i sjunkande levnadsstandard och högre arbetslöshet.

Medan Trumpadministrationen varmt välkomnar att kapital strömmar till USA på grund av den stigande dollarkursen och de höjda räntorna, håller den sinande tillgången på billiga pengar på att rasera inte bara det ekonomiska korthus som den turkiska kapitalismen och Erdoğan har byggt. I flera så kallade tillväxtmarknader eller tillväxtländer, bland annat Sydafrika och Indonesien, faller värdet på den inhemska valutan när kapitalet flyr och skuldbördan växer. Återkommande räntehöjningar som i Indonesiens fall har inte hejdat krisen och kapitalutflödet. 

Inte ens chockhöjda räntor som i Argentina – i förra veckan höjdes styrräntan till 45 procent – har hejdat raset. Argentina tvingas i juni att på nytt söka nödlån från IMF, men till priset av nya nedskärningar, frysta löner inom den offentliga sektorn och ökad fattigdom.

Det kan inte uteslutas att Turkiet till sist tvingas vända sig till IMF, även om det skulle innebära en enorm prestigeförlust för Erdoğan och hans parti AKP. 

Trump tror på fullt allvar att den amerikanska kapitalismen är på väg att vinna handelskriget mot Kina och att protektionismen ska öka stödet till presidenten samt ge Republikanerna fler röster i höstens mellanval. Att missnöjet samtidigt växer i Kina efter att landet blivit en enmansdiktatur under den nye kejsaren Xi Jingpings ledning, de senaste vaccinskandalerna, de personliga tragedier som har drabbat hundratusentals småsparare, de rekordmånga öppna protesterna samt tydliga tecken på att den ekonomiska tillväxten sviktar bidrar bara till att nära Trumpadministrationens illusioner.

Enbart dessa skäl pekar mot att utfallet av de nya samtalen mellan USA och Kina blir magert. Handelskriget mellan USA och Kina handlar om mycket mer än handel och kan därför bli långvarigt eftersom det ingår i ett batteri av åtgärder som ett revanschistiskt USA vidtar eller står i tur att vidta för att om möjligt begränsa den kinesiska kapitalismens expansion och inflytande. Det försök till en ”strike back” på alla fronter som det försvagade USA-imperiet under ledning av Trump nu har inlett leder oundvikligen till upptrappade konflikter med inte bara Kina som är den amerikanska kapitalismens främsta utmanare, utan även andra rivaler.

Med kapitalismen och dess regeringar vid rodret styrs världen mot nya katastrofala kriser med oöverskådliga följder för människor, klimat och miljö. 

En socialistisk värld är inte bara möjlig, utan en nödvändighet om framtiden ska bli möjlig. ■