Bostadsbrist, men ingen bygger

Publicerad av

Tema: Bostäder

 (foto: Holger.Ellgaard / Wikimedia Commons)

Bostadsbyggen minskade kraftigt – ett fall på 10 procent – under första halvåret i år, enligt nya siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). Under nästa år väntas bostadsbyggandet falla ännu mer. Prognoser pekar mot att antalet påbörjade bostäder inte blir fler än 46 000 under 2019. Men det behöver byggas 100 000 nya bostäder för att täcka behoven och svara upp mot de krav som den snabba befolkningsökningen ställer.

I valet har bostadsfrågan varit en i det närmaste icke-fråga för riksdagspartierna. Varken det minskade byggandet, de höga hyrorna eller att renoveringarna av miljonprogrammet hotar att bli en ny fattigdomsfälla och nya alarmsiffror om att mer än var femte barnfamilj är trångbodd jämfört med var sjätte för tio år sedan har fått någon plats i den officiella valdebatten. Det är en talande tystnad från partier vars nyliberala avregleringar och privatiseringar har låtit marknadskrafterna bestämma tillgången på välfärd och bostäder.

Deras marknadspolitik värnar byggbolagens och fastighetsägarnas intressen samt diskriminerar hyresrätten. 

Bostadskrisen kan inte lösas utan en total politisk kursändring. För detta krävs kamp och organisering för en social bostadspolitik som har sin utgångspunkt i vanliga människors behov och gemensamt ägande av mark, byggbolag och banker. Det i sin tur gör det möjligt att stärka allmännyttan och hyresrätten, bygga nytt och billigt samt långsiktigt planera byggandet. 

Bostaden liksom övrig välfärd ska vara ett samhällsansvar. Men så är det inte idag. Den gemensamma välfärden rustas ned och allmännyttans (de kommunala bostadsbolagen) ställning har stadigt försvagats. 

Sedan 1990-talets början har var fjärde kommunal lägenhet sålts ut till en privat värd och allmännyttan står för en allt mindre del av nybyggnationen. Av de bostäder som byggdes under miljonprogrammet 1965–75 byggdes 340 000 (34 000 per år) av allmännyttan.

Men kommunala bolag byggde under 2016 bara strax över 7 000 lägenheter och sålde samtidigt ut betydligt fler – över 15 000. ”Enkelt uttryckt säljer allmännyttan minst dubbelt så många befintliga lägenheter som de tänkt bygga” (Dagens Samhälle den 14 juli 2016). 

Dessutom innebär de upptrissade kraven på att allmännyttan ska vara ”affärsmässig” och lönsam till att pressa hyrorna uppåt istället för nedåt som var skälet till allmännyttans tillkomst.

Eftersom den så kallade byggmarknaden är i händerna på en handfull byggmonopol är det dyrare att bygga i Sverige än någon annanstans. Dessa byggbolag bestämmer också i hög grad vad som ska byggas; helst bostadsrätter som varit mest lönsamma. 

Kombinationen av höga byggkostnader och bostadsbrist har också gett skyhöga hyror. I nästan alla nybyggda hyresrätter är hyran 50 procent högre än snittet för äldre bostäder. En månadshyra på 9 000 kronor eller mer är inte ovanligt för en nybyggd tvåa, 55 kvadrat.

Att det inte har byggts för vanligt folk och för de som har störst behov har nu lett till en rekyl och i panik drar byggbolagen i bromsen samtidigt som bostadsbristen ökar. 

”Kommuner skriker efter nya bostäder – ingen bygger”, skrev Byggnadsarbetaren den 13 augusti. Bostadskrisen är en förödande dom över marknadens och högerpolitikens misslyckande. ■