Bengt Hallberg, 1959-2018

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Plats: Helsingborg, Helsingør Tema: Övrigt

 (photo: )

Bengt Hallberg, Helsingborg, medlem i Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna i över 30 år, har avlidit. Det var i januari han chockade mig och andra kamrater i RS med beskedet att hans tjocktarmscancer hade återkommit och inte skulle gå att bota. Ett drygt halvår senare somnade han in, hemma med flickvän och föräldrar vid sin sida.

Bengt kom i kontakt med Offensiv på 1980-talet, då han var fackligt aktiv i Statsanställdas Förbund (idag Seko). Han träffade där en av Offensivs ledande kamrater i Helsingborg och Skåne, Bo Inge Gustafsson, som också arbetade på SJ. Det blev inledningen på en intensiv period, både fackligt och politiskt.

Tillsammans med flera andra fackligt aktiva offensivare spelade Bengt en viktig roll i en rad kampanjer och debatter. När LO den 6 oktober 1992 utlyste den första landsomfattande protestdagen sedan 1928, mot Bildt-regeringens högerpolitik, var fackföreningarna i Helsingborg, särskilt Fabriks, SF och LO-sektionen, pådrivande. Denna förankring var särskilt viktig när Offensiv, Socialistiska Partiet och flera vänstersocialdemokrater ställde upp under namnet Rättviselistan i EU-valet 1995. I Helsingborg motsvarade resultatet 4 mandat i kommunfullmäktige.

Bengt var med i flera stora debatter inom Offensiv på 1990-talet, då vår organisation växte mycket snabbt. Synen på socialdemokratin och stalinismens kollaps var viktiga frågor, liksom att vi skulle trappa upp vårt antirasistiska arbete. Om detta skrev Bengt själv i januari i år: ”Jag har alltid känt en fullständig övertygelse över det rätta i organisationens/partiets politik och de vägval som har skett. Jag har betalat min avgift varje månad i över 30 års tid, även om jag inte alltid varit speciellt aktiv.”

Med en så fast övertygelse var Bengt samtidigt en snäll, närmast mild, person med mycket humor. Många av oss äldre RS:are har skrattat med Bengt över en öl, på konferenskvällar eller när vi turat till Helsingör.

Att Bengt är borta är en stor förlust, särskilt för flickvännen Annika och de nära. 

Sista ordet går till Bengt själv, från januari i år. ”Hälsningar till er alla och min beundran för er kamp att organisera arbetarklassen för socialism.” ■

Per-Åke Westerlund