(S)ista fästet ett minne blott

Publicerad av Jonas Brännberg

Plats: Norrbotten Tema: Inrikespolitik, Valet 2018

S högerkurs har i Luleå accelererat i rasande fart sedan förra mandatperioden, vilket straffar sig. Slakten på skolorna är ett exempel. (foto: Jonas Brännberg)
S högerkurs har i Luleå accelererat i rasande fart sedan förra mandatperioden, vilket straffar sig. Slakten på skolorna är ett exempel.

Efter ett historiskt dåligt val för Socialdemokraterna (S) i Norrbotten har de förlorat sitt sista starka fäste i landet. Nu tappar de makten i regionen/landstinget och i en del kommuner, och i andra kommuner tvingas de till politiskt schackrande för att behålla makten.

På SVT:s valvaka sade S kommunalråd i Luleå, Niklas Nordström, att fallet berott på att ”rikstrenden slår igenom”. Det stämmer inte alls. På riksplanet tappade de 2,8 procent av rösterna medan tappet i Luleå kommun var 11,3 procent och landstinget 7,3 procent. I grunden handlar det om Socialdemokratins förborgerligande och hur det har gjort att partiet tappat i förtroende och trovärdighet.
I region Norrbotten blir det nu maktskifte efter att S har styrt i 84 år. Sjukvårdspartiet, som tog storslam med 37 procent av rösterna, kommer att styra med Moderaterna och Centerpartiet, medan Miljöpartiet och Liberalerna åker ur regionfullmäktige. Redan innan valet varnade 438 kulturarbetare för kulturnedskärningar som hotar med den nya majoriteten. Det är också uppenbart att nya privatiseringar kommer att drivas igenom. Inget av detta kan dock lösa vårdkrisen och den underfinansiering och toppstyre som vården lider av.
Intressant i landstingsvalet var hur Vänsterpartiets ökning i landet och Norrbotten i övrigt inte slog igenom. Helt klart är det kopplat till partiets deltagande i vårdnedskärningarna de senaste åren. 

S-tappet på 11 procent i Luleå är det största raset i Norrbotten tillsammans med Haparanda och Pajala (där S-partiet har splittrats i två). I Luleå handlar det till stor del om ilskan mot högerpolitikens utförsäljningar och skolnedläggningar, som symboliserats av Luleås mest högervridna, och i mångas ögon mest arroganta, kommunalråd i modern tid – Niklas Nordström. Han försöker nu med sin bakgrund som PR-konsult ”spinna” verkligheten till att det inte är ett nederlag, för att försvara sin position som kommunalråd. Det mest troliga nu är att Socialdemokraterna försöker behålla makten med hoppande majoritet. Om det är möjligt återstår att se.
S högerpolitik gör att V går starkt framåt i Luleå och nu ligger på 10 procent. Tillsammans med Rättvisepartiet Socialisternas röster är det 13,4 procent som har röstat vänsterut, nästan lika många som röstat på det näst största partiet, M. I Luleå glider Sjukvårdspartiet in i kommunfullmäktige på en räkmacka som ett resultat av landstingsvalet, utan att ha sagt eller gjort något i kommunpolitiken i Luleå. 

I resten av Norrbotten är det också kris för S. I Kiruna blir C största parti och tar över kommunalrådsposten. I Haparanda kan S förlora makten till samma koalition som i regionen. I Pajala lär kaoset fortsätta då partiet har splittrats i två bittra fiender, där ”Socialdemokraterna” fått 30 procent och ”Framtid S” 20 procent. Till och med i ett av S starkaste fästen i landet, Piteå, måste partiet ha stöd av både V och MP för att kunna sitta kvar.
SD gör egentligen ett ganska dåligt val i Norrbotten, jämfört med riket. Det är bara i riksdagsvalet de går fram kraftigt, till 15,8 procent. I de flesta kommuner är framgångarna ganska små, och i kommuner som Älvsbyn och Boden backar de till och med. I Boden har NMR:s valkampanj kantats av antirasistiska protester och våld från NMR; deras förstanamn har knuffat och misshandlat två ungdomar. Deras röster är inte räknade, men enligt valförrättarna är de ”inte särskilt många”. 

Med viss eftersläpning har S kris på allvar nått Norrbotten. Nya maktkonstellationer i regionen och olika kommuner kommer att visa att varken de andra etablerade partierna eller nyare populister som Sjukvårdspartiet har några lösningar på budgetunderskott, vårdkris, bostadsbrist och utarmning av service. Deras stöd är därför också högst tillfälligt.
Problemen med välfärd, bostäder och en framtid för hela Norrbotten kan bara lösas på antikapitalistisk väg. Det innebär att satsa på välfärden, vägra skära ned och privatisera, och att ta kamp mot regering och storföretag för pengarna tillbaka till välfärd, löner och en infrastruktur och service som möjliggör ett bra liv för alla i hela landet.