Regeringsekvation utan lösning?

Publicerad av Offensiv

Tema: Inrikespolitik, Valet 2018

Oavsett vilket styre det till sist blir kommer det behövas organiseras ett motstånd mot högerpolitik och rasism. (foto: Wikimedia Commons)
Oavsett vilket styre det till sist blir kommer det behövas organiseras ett motstånd mot högerpolitik och rasism. (foto: Wikimedia Commons)

Riksdagsvalet slutade med  minsta möjliga övervikt för de ”rödgröna” partierna med ett riksdagsmandat mer än högeralliansens partier. Men regerinsgekvationen har inte kommit närmare en lösning.  

Valet har ritat om den politiska kartan och tydligast till höger. Rasistiska Sverigedemokraterna vann på nytt ökat väljarstöd och kräver att det i än högre grad ska märkas i regeringspolitiken. Reaktionära Kristdemokraterna gick också fram i valet och blev större än både L och MP.
Valresultatet ger besked om att det brådskar med att organisera ett motstånd mot högerpolitik och rasism. Oavsett vem och vilka som bildar regering.
Socialdemokraternas invit till Alliansen om en S-ledd regering över blockgränserna har hittills avvisats. Ännu, åtminstone utåt, hävdar Allianspartierna att de ska bilda regering och hänvisar till att de är större än de båda regeringspartierna S och MP, vilket innebär att regeringsfrågan är kvar på ruta ett.
”Om detta fortsätter återstår inget annat än extraval”, kommenterade Dagens Nyheter uppgivet på ledarplats. Men extraval vill inget av de traditionella blockens partier ha. Med hänvisning till att alternativet vore ett extraval som kastar landet ut i ännu större ovisshet och som kanske ger SD ännu större stöd kan dagens positioner ändras. Även om vägen dit kommer att bli lång och kantas av att olika statsministerkandidater till en början inte får ”riksdagens stöd”, det vill säga att en majoritet röstar mot (först i raden blir Stefan Löfven om han fortsätter sitta kvar).

Inom borgerligheten finns en mörkblå flygel som högljutt ropar efter en M-KD-regering med stöd av SD. Dagens Industri menade till och med i förra veckan att allt fler  ”tunga borgerliga företrädare lyfter fram en M-KD-regering som det mest sannolika. Men oron är samtidigt stor för vad det ska innebära långsiktigt om Alliansen splittras”.
Denna kommentar är inte bara ett utslag av vad tidningen länge kampanjat för – ett högerstyre där SD ingår i regeringsunderlaget – utan svarar också upp mot vad ledande moderater i exempelvis Skåne (landets starkaste M-fäste)  har efterlyst. ”Vi måste söka stöd från SD i en rad frågor. Det har varit för otydligt i asyl- och integrationspolitiken. Många har valt Jimmie för att han pratar klartext så att folk förstår och tar bladet från munnen om det alla borde prata om”, sa Vellinges moderata kommunstyrelseordförande Carina Wutzler efter valet till Kvällsposten och liknande tongångar hördes från M i Staffanstorp.  

Bara dagarna efter att SD:aren Mattias Karlsson skrivit sitt nazistinfluerade ödesmättade Segra eller dö-inlägg på Facebook skickade Expressen ut en enkät till M-politiker landet runt som frågade ”tycker du att M ska ta makten med hjälp av SD-förhandlingar om det krävs?”. 609 svarade och 324 av dem svarade ja.
En M-KD-regering kan bildas ur Alliansens sönderfall, men mer sannolik är en regering över de traditionella blockgränserna.
Inte ens en S-M-regering ”som skulle förlänga den tillfälliga flyktinglagen, motverka det växande skuggsamhället och begränsa den fortsatt höga migrationen till Sverige”, enligt Expressens önskan, kan helt uteslutas.  

Det är många regeringskonstellationer som ryms under det nya S-mantrats paraply – ”alla anständiga partier ska förenas”. Men för S är huvudspåret en regering med Alliansens så kallade mittenpartier L och C. Det står också helt klart att S är beredd att dumpa Vänsterpartiet för att nå ett samarbete över blockgränserna.
Att Socialdemokraterna öppnat för att talmansposten går till något annat parti än det största kan bli ett första steg mot en sådan regering.  

Pendelslagen slog hårdare i landstings- och kommunvalet än i riksdagsvalet. I kommun- och landstingsvalet backar också S mer än i riksdagsvalet och på många håll straffades partiet hårt. Överhuvudtaget tycks kommun- och landstingsvalet mer ha haft karaktären av ett protestval mot de styrande, som förstärkts av vårdfrågans tyngd. I ännu fler kommuner och landsting/regioner väntas valet följas av blocköverskridande styren och/eller koalitioner av de mest brokiga kulörer. l exempelvis Skellefteå har Alliansen räckt ut handen till både Miljöpartiet och Vänsterpartiet och i  Stockholm vill Alliansen ta över makten med hjälp av MP. 

Bortom retoriken är det lite som skiljer de traditionella partierna. Eller som två ledande socialdemokrater i Skåne skrev om vården och regionens framtida styre i Sydsvenskan den 11 september:
”Det finns mer som förenar över blockgränserna än som skiljer blocken åt. Det finns frågor där Socialdemokraterna och de borgerliga partierna har olika uppfattningar såsom vårdval, privatisering och skatt (för vården helt avgörande frågor, Offensivs kommentar). Det är frågor som får bli föremål för diskussion och förhandling. Men det råder inget tvivel om att Socialdemokraterna och de borgerliga partierna är överens om de stora dragen.”