”Marknadskrafter dödar planeten”

Publicerad av Arne Johansson

Tema: Miljö, jordbruk och sjukdomar

Bara genom en massiv kampanj med målet att skrota kapitalismen till förmån för socialismen kan klimatkrisen hejdas. (foto: Brooke Anderson / Survival Media Agency)
Bara genom en massiv kampanj med målet att skrota kapitalismen till förmån för socialismen kan klimatkrisen hejdas. (foto: Brooke Anderson / Survival Media Agency)

Världens utsläpp av växthusgaser måste vändas nedåt senast 2020 för att sedan halveras till 2030 och därefter varje årtionde till 2050. Bara genom att alla regeringar, företag, regioner och städer omedelbart går från små stegvisa klimatmål till exponentiella förändringar kan en snar dominoeffekt av tippunkter till en katastrofal Växthusvärld undvikas.

Det var det centrala budskapet i den färdplan (Exponential Climate Action Roadmap) som den svenske klimatgurun Johan Rockström och FN:s förra klimatchef Christiana Figueres presenterade inför förra veckans Global Climate Action Summit i San Francisco, dit Kaliforniens guvernör Jerry Brown hade inbjudit ledare från regioner, storstäder, storföretag och miljörörelser i hela världen.
Frågans allvar har ytterligare aktualiserats av sommarens hetta med extrema skogsbränder inte minst i Kalifornien och de svåra cykloner och tyfoner från uppvärmda hav som har drabbat Sydostasien och USA:s östkust. 

Den 108-sidiga färdplan, som har utarbetats av Stockholm Resilience Centre och Future Earth tillsammans med organisationer och företag som SITRA, Ericsson och Världsnaturfonden WWF, är en imponerande översikt av den takt, skala och tekniska systemskiften som skulle krävas inom alla sektorer alltifrån energi- och finanssektorn till industrier, transporter, matkonsumtion, jord- och skogsbruk.
Den optimism som knyts till att detta ska lyckas knyts i hög grad till den it-teknologiska revolutionen med stora framsteg för artificiell intelligens. I färdplanens verklighetskoll (reality check) erkänns dock att målen trots lokala och teknologiska momentum inte är lätta då utsläppen åter ökade 2017 och framstegen är ”långsamma eller icke existerande” i alla andra delar av ekonomierna utöver själva elgenereringen.
Färgstarka protester av inte minst ursprungsfolk utanför reagerade skarpt emot vad som var både klimatmötets och färdplanens avgörande svagheter, som deras fortsatta förlitan på inomkapitalistiska metoder som handel med utsläppsrätter över ett sluttande tak (cap and trade) och teknologiska mirakelkurer.
”Moder jord är inte till salu” och ”Klimatkapitalism dödar mitt samhälle genom licenser till storföretag att förorena”, var budskapet från det tusental aktivister som försökte blockera mötet. 

Eriel Deranger från Indigenous Climate Action i Alberta, Kanada, beskrev i tv-kanalen Democracy Now klimatmötet i Kalifornien som en samling av ”guvernörer och så kallade klimatledare” för att ytterligare kommersialisera både atmosfären och ursprungsfolkens heliga marker genom att förlita sig på kapitalistiska metoder och falska lösningar. Särskilt skarp kritik riktades mot att tillåta storföretag att köpa sig rättigheter att själva fortsätta att släppa ut över ett visst tak (cap) och sedan kompensera detta genom att tränga in på ursprungsfolkens marker och där plantera träd i de skogar som redan växer (så kallade offsets).
Just inget sades på toppmötet om de smärtsamma politiska beslut som borde krävas för att snarast sätta stopp för all utvinning av kol, olja och naturgas, som var en nyckelfråga för de 30 000 klimataktivister som demonstrerade i San Francisco inför toppmötet i Kalifornien, liksom i de cirka 900 klimatmarscherna och andra protestaktioner i 95 länder på alla kontinenter den 8 september.
Friends of the Earth (Foe, Jordens vänner) avfärdade därför vad de kallar Browns och Big Oils klimatmöte i San Francisco som ännu en övning i greenwashing och falska lösningar.
– Guvernör Brown gillar att tala om klimatförändring, medan han i själva verket tillåter utökad borrning efter olja och gas i Kalifornien, citeras organisationens klimat- och energidirektör Ernesto Vargas i ett pressmeddelande från Foe i USA.

I Rockströms & Co:s färdplan argumenteras visserligen för ett omedelbart stopp för de mycket stora subventioner som ges till fossilföretag och för tidiglagda stoppdatum för bensin- och dieseldrivna bilmotorer. Samtidigt förutspår färdplanen ett skifte i investeringar från fossil- till förnybara drivmedel.
Den varnar också för att ett plötsligt efterfrågeras för fossila bränslen kan leda till ”strandade tillgångar” – med värdelösa pipelines, kolgruvor och oljekällor för biljontals dollar. Något som enligt rapporten kan gynna Kina och delar av Europa, men särskilt missgynna USA, Kanada och Ryssland.
Slutsatsen saknas dock att mäktiga kapitalistiska intressen därmed har mångmiljardskäl att fördröja hela omställningen.  

Efter Kalifornien laddar nu en stor del av världens klimatrörelser om med sikte på den nya omgång FN-ledda förhandlingar som inleds med COP 24 i den gamla gruv-
orten Katowice i Polen den 3-14 december och som syftar till att förmå världens regeringar att skärpa de nationella åtaganden som gjordes inför Parisavtalet 2015.
Inför detta steg väcker även en annan rapport en viss uppmärksamhet. ”FN-rapport: Marknadskrafterna dödar planeten – dags för ett nytt ekonomiskt system” lyder en rubrik till och med i Veckans affärer den 17 september, som redovisar slutsatsen i ett av bakgrundsdokumenten till kapitlet Transformation: The Economy i FN:s kommande Global Sustainable Development Report 2019.
I dokumentet konstaterar en grupp finska forskare, som ekosystemvetaren Jussi Eronen och biofysikekonomen Paavo Järvensivu, helt frankt att ”Marknadsåtgärder räcker inte – inte ens höga priser på fossila bränslen”. Vad som krävs för att undgå klimatets tippunkter är istället statliga planer för ”vittomfattande, snabba och fundamentala förändringar”. 

”Kapitalismen som vi känner den är över”, är också enligt en artikel av Nafeez Ahmed i brittiska The Independent den slutsats som de finska forskarna drar. ”Konventionellt kapitaliskt ekonomiskt tänkande kan inte längre förklara, förutse eller lösa den globala ekonomins sätt att fungera i denna nya tid”.
Ahmed passar också på att citera miljardären Jeremy Granthams dom över den kapitalism och dess nationalekonomer som har allt fokus på kortsiktig vinstmaximering och inget märkbart intresse för det allmänna bästa: ”Ersättningskostnaderna för koppar, fosfat, olja, jord och så vidare som vi använder beaktas inte ens. Om de skulle göra det, är det troligt att i alla fall den utvecklade världen inte har gjort någon verklig vinst alls de senaste 10-20 åren, ingen ökad inkomst, utan motsatsen”. 

De finska forskarnas poängterande av att de accelererande klimatförändringarna och artdöden också intimt hänger ihop med det ekonomiska systemets växande ojämlikhet, arbetslöshet, långsammare ekonomisk tillväxt, stigande skulder och impotenta regeringar, borde inte bara räcka till en slutsats som vi alla behöver dra om att det som i verkligheten krävs är ett socialistiskt systemskifte.
Det räcker också bra till att utpeka vilka allianser med fackföreningar, vänster- och välfärdsaktivister som krävs för att ta klimatkampen till en ny och mycket högre nivå.