När slås sista spiken i Trump-kistan?

Publicerad av Elan Axelbank

Plats: USA Tema: Klassklyftor

Mueller-utredningen visar vad alla redan visste: Trump & Co är korrupta brottslingar. (foto: Gage Skidmore / Flickr CC)
Mueller-utredningen visar vad alla redan visste: Trump & Co är korrupta brottslingar. (foto: Gage Skidmore / Flickr CC)

När en Trumpkris avtar uppstår en annan. De senaste turerna kring Trump och Mueller-utredningen är en virvelvind av svårföljda utvecklingar i den allt mer polariserade och mardrömslika amerikanska politiken.

Mueller-utredningen har varit den mest konsekventa och framstående krisen för Trumpadministrationen. När immigrantfamiljer separeras, lönerna faller för arbetarna medan de rika får skattesänkningar och rekordvärmeböljor har fått Kalifornien att brinna ses utredningen av många som ett ljus av hopp i mörkret.
Varje gång en ny Mueller-rapport släpps, anklagelser görs eller tidigare Trump-allierade vänder sig mot honom undrar miljontals: ”Är detta början på slutet? Kommer detta vara nog för att sparka ut Republikanerna ur kongressen i valet i november? Kommer Trump att ställas inför riksrätt?” Mueller-utredningen visar vad som redan är allmänt känt, även om det inte funnits konkreta bevis: att Trump och hans kollegor är korrupta brottslingar.
Paul Manafort, Trumps tidigare valkampanjsledare, befanns skyldig till åtta fall av skattesmitning genom att lägga tiotals miljoner dollar i utländska bankkonton och ljuga för bankerna för att få miljontals dollar i lån. Detta är ganska vanligt beteende för den globala eliten, vilket Panamadokumenten visade 2016. Trumps före detta advokat Michael Cohen erkände sig skyldig till att ha mutat Stormy Daniels och en annan kvinna med kampanjpengar på Trumps order för att de skulle hålla tyst om sina relationer med honom. 

Mueller-utredningen kan sätta press på republikanska politiker att välja sida mellan sina pro-Trump-väljare och sin önskan om att Republikanerna ska återgå till ”det normala” innan Trump.
Trumpadministrationen är i ett ständigt kristillstånd och när fler före detta Trump-allierade vänder sig emot honom blir han särskilt försvagad. Om ledningen för Demokraterna skulle uppmana till massdemonstrationer, direkt­aktioner och civil olydnad skulle miljontals svara och frågan om att fälla Trump skulle realistiskt kunna ställas. Handlingarna skulle vara en stark uppmaning för riksrätt och länka det till ett konkret alternativt program som möter behoven, som sjukvård för alla, stopp på utvisningarna/avskaffa ICE, att ställa om landet till 100 procent förnybar energi samt gratis utbildning. Detta är krav som blir allt mer populära bland befolkningen.
Vissa mer progressiva Demokrater har manat till riksrätt, men möter en tydlig opposition från partiets ledning. Tidigare i sommar sa den ledande Demokraten, Nancy Pelosi, att riksrätt ”inte är en politisk agenda”. Men om en riksrätt skulle få ett slut på Trumps mest fruktansvärda antiarbetar- och antiminoritetspolitik är riksrätt naturligtvis en ”politisk agenda”.
Att förneka detta är inte enbart en felaktig strategi, utan också en återspegling av Demokraternas position i landets politik som ett liberalt parti för kapitalistklassen, inte ett ”för folket”. Snarare än att konfrontera Republikanerna med ett massivt motstånd underifrån mot Trumps värsta politik och aktiva massrörelser för saker som sjukvård för alla vill Demokraterna hellre att Trump stannar i Vita huset som ett skräckexempel för att mobilisera väljare.  

Det tydligaste misslyckandet från Demokraterna att leda ett effektivt motstånd mot Trump gällde DACA (en lag som möjliggjorde för vissa ”illegala” immigranter att få arbetstillstånd i USA), där de helt övergav immigrantstudenterna som kämpade för sina rättigheter. Rörelsen har inte råd att luta sig tillbaka, låta Mueller-utredningen gå sin stilla gång och hoppas på att Demokraterna ska agera.
Demokraternas ledning kommer fortsätta att argumentera emot riksrätt fram tills det finns en mass­organiserad press från dess gräsrötter för det, och även då kommer de vara svåra att flytta på. Om Demokraterna tar kontroll över representanthuset i november, vilket verkar troligt, kommer de troligen att ställas under en del av detta tryck, men exakt hur mycket beror på rörelsens styrka, organisering och ledning.
Demokraternas ledare är mer angelägna att upprätthålla banden till näringslivet och finansiera sitt parti än att fälla Trump.  

Miljontals tittar nu mot Bernie Sanders, Alexandria Ocasio-Cortez och andra ”socialistiska” eller progressiva i kongressen för att leda vägen mot Trumps förödande politik.
Sanders har skarpt argumenterat mot Trump och miljardärsklassen, men misslyckats i att bygga en organisation eller rörelse som kan ta till gatorna. Istället fokuserar hans ”Our revolution” i överväldigande grad på valen. Kampen mot sexism, rasism och ojämlikhet skulle stärkas mycket om Bernie och andra vänsterdemokrater valde att bygga rörelser, men Sanders har tyvärr upprepade gånger underlåtit att uppmana till massdemonstrationer. Allra tydligast var detta när Trump upphävde DACA, då miljontals hade tagit till gatorna om någon slags ledning hade erbjudits.
Det finns en potential för Sanders att vända sin popularitet till stöd för en pågående rörelse eller organisering som vi så desperat behöver för att bekämpa högeragendan. Sandersflygeln i kongressen har stärkts av Ocasio-Cortez seger och erbjuder en ny möjlighet för det 50 000 starka Democratic Socialists of America (DSA) att spela en större roll i att bygga ett motstånd, ta kamp mot ledningen i Demokraternas misslyckade strategi och ta steg mot bygget av ett nytt arbetarparti. Att använda Ocasio-Cortez mandat och profil för att främja socialismen kommer att vara ett viktigt test för DSA:s växande organisation. 

Lärarnas strejkvåg i våras visade vad som behövs. Genom välorganiserade strejker med stöd i samhällena vann lärare i flera delstater högre löner för de offentliganställda i skolan, ökad finansiering av offentlig utbildning och i fallet West Virginia högre löner för alla offentliganställda på bara några dagar. Detta behövs oavsett om det är Demokrater eller Republikaner som styr.
Förändring startar inte i myndighetsbyggnader, utan på arbetsplatser och gator när folket kräver det. Socialister för fram krav och en taktik för att vinna segrar som kan att förbättra arbetares och förtrycktas liv, samtidigt som vi pekar på behovet av att utmana och besegra det kapitalistiska systemet som är roten till problemen.
Även reformer som sjukvård för alla och gratis utbildning kräver en socialistisk strategi med massrörelser, strejkaktioner, arbetarklassens politiska organisering och till slut ett socialistiskt systemskifte. Offentligt ägande och demokratisk planering av storföretagen och bankerna är nödvändigt för att styra ett samhälle demokratiskt utifrån miljardernas behov, snarare än miljardärernas vinstintressen.