I marginalen: Tillbaka till 1920-talet?

Publicerad av Per Olsson

Tema: I marginalen, Inrikespolitik, Repression

Redan på valnatten hördes kommentarer att det här börjar likna 1920-talet med val som inte följs av något annat än svaga regeringar i väntan på nästa val.
Det finns mycket sanning i det. Men vad som sällan eller aldrig nämns är att 1920-talets Sverige också präglades av långa, bittra klasstrider, varav en – Stripakonflikten som inleddes 1925 – fick en socialdemokratisk regering att avgå. Den nya regering som tog vid kom att ledas av liberalen C G Ekman som med tiden blev en av de mest impopulära statsministrarna någonsin, vilket inte vill säga lite.
Under 1920-talets första år var Sverige det land som låg i Europas topp vad gäller strejker och konflikter på arbetsmarknaden. Vänstern, vars ryggrad var Sveriges Kommunistiska Parti (SKP), var på uppåtgående och stärkte sitt inflytande inom facket. Men stalinismens grepp satte bestämda gränser för SKP:s framgångar och hindrade partiet från att bli den revolutionära masskraft man eftersträvade.  

För att bakbinda arbetarkampen beslöt den dåvarande regeringen, ledd av C G Ekman, våren 1928 att införa lag om kollektivavtal, som innebar att när kollektivavtal hade slutits rådde fredsplikt, och att inrätta en Arbetsdomstol (AD) som skulle bli ytterligare ett vapen mot arbetarkampen. Dessförinnan hade även den socialdemokratiska regeringen – innan den avgick – tillsatt en kommitté som skulle utreda om hur man skulle få stopp på strejkerna. ”Orubbad arbetsfred är ett avgörande samhällsintresse”, menade exempelvis S-ministern Gustav Möller till högerns förtjusning.
Protesterna underifrån, mycket till följd av SKP:s kampanjarbete, tvingade dock en motvillig LO-ledning att utlysa en politisk strejk mot vad även socialdemokratiska skribenter beskrev som slavlagarna – lagen om kollektivavtal och den nya klassdomstolen. Den 22 maj för 90 år sedan strejkade nära 400 000 mot regeringens antistrejklagar. När strejken var slut och riksdagen hade sagt ja till de nya lagarna gav LO-ledningen upp sitt motstånd och den kapitulationen ledde till dagens paralysering och rädsla för kampen.
”Det var en liberal regering som lade fram kollektivavtalslagen 1928”, skrev en stolt Mats Persson, Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson, på SvD Debatt ifjol och efterlyste nya inskränkningar i konflikträtten. Och det partiet ser LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson gärna att Socialdemokraterna bildar regering med. När det gäller LO-ledningen finns det ingen hejd på fallet.