Krönika: ”De fattigaste får betala mest”

Publicerad av Elin Gauffin

Tema: Muren mot flyktingar, Inrikespolitik

Ju mer jag engagerar mig för ensamkommande, desto mer inser jag hur absurt och rasistiskt välfärdssystemet och samhället är uppbyggt.

Inget kunde vara mer falskt än påståendet att flyktingarna kommer hit och tar våra jobb, bostäder och lever på bidrag. Det är helt tvärtom. De förnekas att jobba, blir fråntagna bidrag och har ingen chans i världen att skaffa ett vettigt boende.
Det började med att vi skulle försöka fixa ett träningskort till en ensamkommande kille. Personen får bidrag från Migrationsverket, LMA-nivå. Det är det enda bidrag i hela välfärdssystemet som inte har höjts någon gång sedan 1990-talet – 71 kronor per dag. Personen går på språkintroduktion på gymnasiet. Träningsföretagen ger alla samma besked, nämligen att eftersom personen inte har personnummer går företagen bara med på att sälja årsbiljett och inte betalning per månad. Språkintroduktion är inte CSN-grundande, så personen kan inte köpa för studerandepris. Personen är åldersuppskriven och måste därför betala fullt pris för ett helt år på en gång. Vi har tur och hittar en försäljare som riskerar sitt jobb för att låta oss fuska igenom det absurda systemet och får till slut en rabatt.
Sen var det dags att skaffa SL-kort. Stockholms stads gymnasieskolor betalar SL-kort, dagtid, för elever som bor mer än 6 kilometer från skolan – men inte om du är åldersuppskriven. Du måste vara under 20 år. SL godtar inte språkintroduktion som ”studier”, så vi kan inte köpa ett SL-kort för studenter, utan måste återigen betala fullt pris för vuxna vilket är mycket dyrare. 

Samma dag som någon lämnar in ansökan för gymnasielagen spärras utan förvarning det kontokort en har fått av Migrationsverket. Det är meningen att du ska vända dig till kommunens socialtjänst. Många ensamkommande har helt plötsligt blivit av med tusentals kronor de har på kortet. De får ingen information om hur de kan få ut pengarna. Många vågar inte åka till Migrationsverket då deras juridiska status i och med haveriet med gymnasielagen är oklart. Några åker till Migrationsverket för att få ut pengarna och får beskedet att de inte kan få ut pengarna, trots att en ska ha rätt att få det när jag kollar med kontaktcenter. Inget görs för att se till att de allra fattigaste kan få tillbaka sina pengar. Det kan ta många veckor innan processen med socialtjänsten är klar.
Nåväl, någon gång kommer väl pengarna från socialtjänsten. Hur mycket är det då? Ja, av någon anledning har det nu införts en helt ny kategori, LMA-nivå – alltså fortfarande bara 71 kronor per dag. Jag ringer till socialtjänsten. ”Kommunen har beviljat en plats på gymnasieskola. Personen har inte rätt att få CSN. Personen har inte rätt att jobba (de allra flesta ensamkommande nekas identitetsbekräftelse av afghanska ambassaden och kan därför inte jobba vitt i Sverige). Personen har rätt till ett sorts socialbidrag, men ni ger inte till hyran. Personen har inte rätt till boende hos Migrationsverket och samtidigt kunna gå kvar i den skola som en måste gå på för att få stanna. Var har ni tänkt er att denna person och alla andra tusen i samma sits ska bo?” Socialtjänsten hänvisar till Stadsmissionen. Det tycker ansvariga på Stadsmissionen var ett intressant svar. De ordnar inte alls boende till utsatta unga vuxna i deras sits. Stadsmissionen har förmedlat kontakt till familjer som kan ställa upp ideellt och upplåta sina hem, men bara för de flyktingar som är under 18. 

Så här ser det ut innan Sverigedemokraterna genom regeringsförhandlingar har börjat få igenom sin rasism. Kan det bli värre? Ja, det kan alltid bli värre. Därför finns det inget annat val än att bli aktiv idag och börja göra motstånd. Socialbidragstagare med sina rötter i Sverige behandlas ofta på ett liknande hopplöst sätt och med den här nya praxisen för de allra svagaste är risken att allt fler grupper pressas ner till ännu lägre nivåer. Bara genom att hålla samman och vägra gå med på att utsatta grupper ställs mot varandra har vi en chans att slå tillbaka.