#InteHan – Stoppa Bolsonaro

Publicerad av Markus Kollbrunner

Plats: Brasilien Tema: Kamp mot kvinnoförtryck, Klassklyftor, Repression

De ilskna och stora protesterna mot Bolsonaro måste fortsätta – bygg en stark socialistisk vänster. (foto: Caco Argemi CPERS / Sindicato)
De ilskna och stora protesterna mot Bolsonaro måste fortsätta – bygg en stark socialistisk vänster. (foto: Caco Argemi CPERS / Sindicato)

”En örfil i ansiktet på den traditionella politiken”, skrev en politisk kommentator efter att den reaktionära presidentkandiaten Jair Bolsonaro och hans parti fått ett bättre resultat i valet än vad opinionsundersökningarna hade visat. Nu kommer Bolsonaro att ställas mot socialdemokratiska Arbetarpartiets (PT) kandidat Fernando Haddad i en andra avgörande omgång den 28 oktober, och risken är stor att högerkandidaten segrar.

Marknaden hälsade valutgången med ett glädjeskutt och hoppas på skattesänkningar samt privatiseringar. Men likt Trump skulle Bolsonaro från dag ett leda en krisregering som attackerar arbetarnas rättigheter, men också leda till en ökning av det politiska våldet i ett redan våldsamt samhälle.
Bolsonaros framgång hämtade näring från de senaste årens djupa politiska kris i den ekonomiska krisens spår, tillsammans med det hat som finns mot PT bland stora skikt inom medelklassen.

Bolsonaro sågs som en outsider. Trots att han har suttit i parlamentet sedan 1991 har han aldrig tillhört ledarskiktet i något parti. Han har odlat en stor följarskara på sociala medier med hatiska uttalanden mot svarta, kvinnor och hbtq+-personer, för ”hårda tag” mot brottslighet, men också mot korruption och mot etablissemanget. Hans stöd är starkast bland vita högavlönade män.
Bolsonaro hade mindre resurser än andra kandidater, men på Facebook, Instagram och Twitter var han överlägsen. Till det ska läggas alla fake news som hans anhängare dagligen spred till miljoner människor via Whatsapp. I slutet av valrörelsen trappade de evangeliska frikyrkorna upp sin kampanj för Bolsonaro och mot PT, vilket också hade en stor effekt.
Allt detta ledde till att stödet till Bolsonaro växte kraftigt under valkampanjens sista vecka och med sina 46 procent i första omgången var han inte långt från att vinna presidentvalet mot 29 procent för PT:s kandidat Haddad.
I spåren på Bolsonaros uppgång växte också stödet till de kandidater som är lierade med honom. Många av dem hade i sista stund beslutat sig för att hoppa på högertåget.
Bolsonaros kandidat till guvernör i delstaten Rio de Janeiro Wilson Witzel, som veckan innan valet låg på fjärdeplats i opinionsundersökningen med 12 procent, fick på valdagen ett mer än tre gånger så stort stöd och blev etta på drygt 41 procent!

Efter att Dilma avsattes i en parlamentarisk kupp och hennes vice, Michel Temer, tog över presidentposten började PT vinna tillbaka stöd. Skälet var det stora missnöjet med Temers regering och dess kontrareformer.
Missnöjet med Temers regering är en förklaring till varför PSDB och andra traditionella högerpartier gjorde ett så dåligt val. Temers kandidat i presidentvalet, Henrique Meirelles, fick bara 1,2 procent av rösterna.
Men när Temer nu är borta från rampljuset skapas på nytt ett allt större utrymme för anti-PT-drevet. PT:s taktik i valet var att nostalgiskt påminna om den ”lyckliga tid” då Lula var president, att framställa Haddad som Lulas representant, och att tala väldigt lite om Dilmas tid vid makten. Det gav 29 procent i valet, men att bara påminna om den tid som har varit kommer inte att vara tillräckligt för att besegra Bolsonaro i den andra avgörande valomgången.

Bolsonaros parti växte framför allt på de andra högerpartiernas bekostnad. I underhuset växte hans parti från 8 till 52 mandat och är nu näst största parti. Bara 8 av 32 senatorer som ställde upp för omval lyckades behålla sina platser. Det var främst den traditionella högern som förlorade, men även PT led svåra nederlag.
Den avsatta presidenten Dilma ledde mätningarna ända fram till sista veckan i senatorsvalet i sin delstat, men slutade fyra. PT lyckades dock behålla ett starkt stöd i det fattiga nordöstra Brasilien, den enda regionen där Haddad fick fler röster än Bolsonaro.
I kongressens underhus behåller PT positionen som det största partiet, trots att de tappade några mandat. Å andra sidan växte PSOL (vänsterpartiet som LSR, CWI:s sektion, är en del av) med lika mycket, från 5 till 10 mandat. Men högern har en klar majoritet inom kongressen. Oavsett vem som vinner kommer det troligtvis att ske en omorganisering av högern kring Bolsonaros parti.
Många ledare inom PSDB och andra högerpartier deklarerar nu stöd till Bolsonaro i andra valomgången. Kongressen är väldigt fragmenterad, med rekordmånga 30 partier som nu delar på mandaten. 

PSOL:s presidentkandidat, Guilherme Boulos, fick bara 0,6 procent av rösterna, trots stor sympati för hans kampanj. Rädslan för att Bolsonaro skulle kunna vinna valet gjorde att många valde att lägga sin röst på Haddad. Men partiet gick framåt i valen till underhuset och delstatsparlamenten, och valkampanjen sådde många frön för den fortsatta kampen och bygget av en ny stark vänster. LSR fick bra resultat för sina kandidaturer. I till exempel São Paulo, där PSOL växte från två till fyra i delstatsparlamentet, fick Hailey Kaas, LSR-medlem och pionjär för transfeminismen i landet, 6 176 röster, vårt bästa resultat hittills.
Nu i andra valomgången kommer LSR att ge ett kritiskt stöd till Haddad mot Bolsonaro, för att stoppa hotet från den reaktionära högern. Kvinnornas protester mot Bolsonaro i ”#InteHan”-kampanjen var en viktig stödjepunkt för motståndet mot Bolsonaro, som förutom sin reaktionära hatpolitik med hyllningar till diktaturen och tortyr står för en nyliberal agenda med stora privatiseringar och skattesäkningar för de rika.
Men det är inte en blank check till Haddad, som lär göra närmanden till mittenpolitiker och marknaden för att öka sina chanser i valet. PT kommer inte att bryta med åtstramningspolitiken, även om de vill återställa de värsta attackerna från Temers avgående regering.

Oavsett vem som vinner valet kommer det att vara nödvändigt att förbereda sig för mycket kamp och nödvändigheten att stärka vänstern. PT har sin del av skulden för att vi har hamnat i detta läge.
Genom att försöka administrera krisen på bankers, storföretagens och den högerdominerade kongressens villkor bidrog PT till den enorma ilskan mot det politiska systemet, som nu, liksom i andra länder, uttrycks i att en ny reaktionär höger formeras.
Men det innebär inte att läget är stabilt för högern, tvärtom. Vänstern kan snabbt växa i och med kampen mot en Bolsonaro-regering. Det kräver dock att vänstern drar lärdomar av PT:s misstag och baserar sig på ett socialistiskt kampprogram.