Unga Astrid: Inte Astrid vi ser

Publicerad av Åsa Karlsson

Tema: Filmer

Huvudrollsinnehavaren gör ett kanonjobb, men filmen visar inte vem Astrid Lindgren egentligen var. (foto: Pressbild)
Huvudrollsinnehavaren gör ett kanonjobb, men filmen visar inte vem Astrid Lindgren egentligen var. (foto: Pressbild)

Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman tar helt avstånd från den nya filmen Unga Astrid och jämför den med andra så kallade Biopics som mer eller mindre fantasifullt gör drama av kända människors liv.

Anhöriga blir förfärade över den ”konstnärliga frihet” manusförfattare och regissörer använt sig av medan förespråkarna säger att det är just drama, inte dokumentärer, mer inspirerade av kändisars liv än den faktiska sanningen. Här konstaterar man lite torrt, i Astrids anda, att i total brist på autentiskt material har den ”fantasi” man ju kallar filmen, fått användas mer än vanligt.
Unga Astrid är en samproduktion mellan Danmark, Sverige och Tyskland. Den danska regissören  Pernille Fischer Christensen är också en av manusförfattarna.
Filmen är inspelad både i Sverige och Tyskland och såväl foto som musik är anpassat till en internationell smak, ett Sverige där blonda barn dansar över ängar och fåren bräker medan solen går ner över röda lador.
För den som tycker att det är lite viktigt med dialekter känns det konstigt att alla i Astrids familj pratar rikssvenska utom mamman, som istället skorrar rejält. Skådespelarna jobbar på bra i ett ofta yxigt och svulstigt sentimentalt manus.

En av våra mest älskade författare måste ju Astrid Lindgren vara. Hennes barn- och ungdomsböcker har översatts och lästs av generationer, världen över. Astrid levde ett långt och aktivt liv, hon var engagerad och påverkade politik och lagar, bland annat när det gäller barns och djurs rättigheter. De flesta av oss hade kanske en favoritfigur från någon bok, kanske har vi sett någon av alla de filmer som gjorts, Pippi, Saltkråkan eller Emil. Astrid skrev också böcker om sina föräldrar Samuel August och Hanna i Hult och berättade gärna om sin barndom och om sina böcker.
Men det var en sak hon aldrig någonsin talade om. Skandalen, när Astrid, knappt 18 år, blev gravid. Det här var på 1920-talet och kyrkans makt var stor. Astrid hade ett förhållande med en gift man, 30 år äldre som också var hennes chef. Hennes föräldrar var mycket religiösa, men de var också beroende av kyrkan på ett materiellt sätt, de arrenderade kyrkans mark och riskerade att förlora sin gård och familjens levebröd om allt blev offentligt. 

Astrids dotter Karin Nyman tror att Astrid mycket tidigt bestämde sig för att förtiga vissa delar av sitt liv, efter att ha upplevt skvaller och prat, fördömande och svek, där hon gick med en växande mage och sin oro för framtiden.
Regissören hävdar att just den här perioden var den som formade Astrid och att hon inte skulle ha börjat skriva sina böcker utan att ha upplevt denna personliga tragedi som det var att föda sin son, Lasse, långt borta från sin familj och sedan tvingas lämna honom till en fostermamma medan hon kämpade med utbildning och jobb, allt för att kunna hämta hem Lasse igen.
Astrid skulle nog inte ha hållit med. Hon brukade ofta berätta om hur hon och familjen berättade sagor, lekte vilda, fantasifulla lekar och hur hon inspirerats av detta samt hur kärleken mellan hennes föräldrar och för barnen genomsyrade allt.
Det känns tyvärr spekulativt att använda sig av Astrid Lindgrens berömmelse och tjäna pengar på vår kärlek till hennes böcker, hennes figurer och till ett svunnet Sverige som verkligen inte var ett gulligt, rosaskimrande samhälle utan ofta fattigt och torftigt. Här blir allt till förenklade klichéer.

Alba August som spelar Astrid är fenomenalt bra, hon är sevärd och värd allt beröm. Tyvärr tvingas hon i helt otroliga scener visa brösten och spela ungflicksförförerska, gentemot filmens Reinhold, en mycket erfaren tjejtjusare och egoistisk man, en man Astrid absolut vägrade gifta sig med och som hon hade mycket låga tankar om resten av livet.
I slutet av filmen får vi se en glimt av en framtid där Astrid gör en klassresa, genom att gifta sig snarare än genom eget hårt arbete, något som hennes familj och vänner tycker klingar falskt. Det är inte Astrid Lindgren vi ser i filmen.

Regissör: Pernille Fischer Christensen
Musik: Nicklas Schmidt
I rollerna: Alba August, Björn Gustafsson, Sofia Karemyr m fl