Stockholm efter MP-sveket: Ny privatiseringsvåg hotar

Publicerad av Elin Gauffin

Plats: Stockholm Tema: Inrikespolitik, Valet 2018

MP har gjort svek till en paradgren. Mot högern behöver nu en kämpande vänster byggas. (foto: Jorge Láscar / Flickr CC)
MP har gjort svek till en paradgren. Mot högern behöver nu en kämpande vänster byggas. (foto: Jorge Láscar / Flickr CC)

Tanken på Alliansens förra period som styrande i Stockholms stadshus ger fortfarande kalla kårar. Allt var till salu, den gemensamma välfärden slumpades bort till vilket korrupt företag eller banklånestinn blådåre som helst och fungerande strukturer slogs i spillror. På grund av Miljöpartiet kommer privatiseringsfundamentalismen nu tillbaka.

De partier som förlorade mest i Stockholms kommunval – både Moderaterna och Miljöpartiet förlorade sex procentenheter – tar nu över styret tillsammans med Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna. Svekdebatten är svidande bland stockholmare som röstade rödgrönrosa (46,9 procent fick det blocket som har styrt senaste fyra åren mot Alliansens 44,2). Miljöpartiet kallas inte ens för parti i många media, utan rakt av ”Daniel Helldén” (MP:s gruppledare).
Vänsterströmmen var starkare i Stockholm – Vänsterpartiet fick 13 procent och Sverigedemokraterna ”bara” 8 procent – men det spelar ingen roll när maktens köttgrytor lockar sådana som Daniel Helldén.
Inte ett ord om klassklyftornas Stockholm i uppgörelsen, om skolor där unga slås ut, om boendevillkor som stinker mögel eller hemlöshet, om gängkriminalitet, utslitna kroppar i omsorgen, eller om psykisk ohälsa och ensamhet.

Det är ingen tvekan om att ombildningar och utförsäljningar kommer att öka. Alla allianspartier har det i sina budgetar och Miljöpartiet har aldrig varit motståndare. Det står till och med i uppgörelsen att ombildningar av allmännyttan ska starta i ytterstaden (city och närförort stoppades redan under förra alliansstyrets sista år eftersom hyresrätterna helt höll på att utrotas där, så att det inte ombildas är inte nytt).
Ombildningar innebär att kommunen blir av med värden för miljontals kronor, att fler människor fastnar i bankernas nät strax innan bostadsbubblan spricker, att hyresgäster går miste om renoveringar de har varit med och betalt för, att hyresgäster blir av med den boendeform de valt, att lågutbildade, nyanlända och unga går miste om områden de skulle kunna ha möjlighet att bosätta sig i och pressas ännu längre ut, att myglet och korruptionen får ny näring och att den psykiska ohälsan ökar då varje ombildningsprocess leder till grann­osämja.

Det som sägs om skolan i den blågröna uppgörelsen är att det ska satsas resurser på ett mer aktivt skolval. Så klart är högerns förklaring till brister i skolan att den enskilde har valt fel. Vem ska välja de dåliga skolorna? Det är absurt att säga att Stockholm inte har ett tillräckligt aktivt skolval när elever sitter och åker kors och tvärs över halva stan för att komma till den ”rätta skolan” och skolsegregeringen troligtvis aldrig har varit större.
Inom förskolan rivs reformen som gav arbetslösa och föräldralediga föräldrar rätt att ha barnen där på heltid upp. Den är kritiserad av många anställda inom förskolan eftersom den inte har kombinerats med fler anställda vilket ledde till ökad arbetsbörda. En återgång till 30-timmarsregeln innebär dock en ökad stress för föräldrarna.
Moderaternas Anna Köring Jerlmyr, som blir finansborgarråd, menar i samma andetag att det kommer att bli en ny lågkonjuktur snart i Stockholm och att de avser att sänka skatten. Med moderatspråk är detta ett uttalat recept för drastiska nedskärningar i välfärden.

Kristdemokraterna får älderborgarrådsposten. Här kan vi vänta oss att kravet på kollektivavtal i upphandlingarna med hemtjänstföretagen rivs upp. Antalet företag under de rödgrönrosa har minskat med flera hundra (även om konkurrensen och de nedpressade villkoren har fortsatt eftersom de inte valde att avskaffa LOV). Hundratals hemtjänstföretag som konkurrerar med varandra är inte bara kostsamt och ineffektivt – det är också skadligt för miljön med alla utsläpp extramilen tvärs över staden innebär.
Daniel Helldén (MP) verkar vara helt inriktad på skyddade zoner och att det ska se snyggt ut. Några skogar räddas, några klimatzoner införs och det blir stopp för Applestore i Kungsan och Nobelhuset på Blasieholmen. 10 000 nya klimatbostäder ska byggas. Men de stora klimatfrågorna i staden lämnas därhän. Byggandet av fler gallerior, den starka urbainseringen, Förbifart Stockholm, nedstängning av Bromma flygplats, samordnade transporter, och framför allt behovet av utbyggd och gratis kollektivtrafik (tillsammans med landstinget).

Det finns bara en sak att göra: börja förbereda sig på kamp och motstånd. Glöm inte att många ombildningar stoppades mellan åren 2006 och 2014, men bara där det fanns ett aktivt motstånd. Det fanns även kamp för förskolor, parklekar, fritidsgårdar, skolor, äldreboenden och simhallar, även om utförsäljningarna av dessa är svårare att stoppa.
Nu behöver alla krafter mobiliseras. Hyresgästföreningen i Stockholm har en lång historia av dåliga kompromisser (nu senast Stockholmshyror) – den här gången krävs aktiv kamp. Samma från fackföreningar, framför allt Kommunal, de två lärarfacken, Vårdförbundet samt brukarföreningar som pensionärsorganisationerna.
Vänsterpartiet har fördubblat sitt medlemsantal i Stockholm på ett år. Varje person som ser sig som vänster borde gå in för att bygga en vänsteropposition inom facket eller på arbetsplatsen och i sitt bostadsområde (nätverk går också bra om ingen kämpande förening finns). Det är bara genom aktivt motstånd underifrån som vi kommer att kunna möta den högervåg som väntar.