Sågverken i Norrbotten – snart bara en kolonial saga?

Publicerad av Jonas Brännberg

Plats: Rolfs Tema: Inrikespolitik, Arbetsmiljö

Utan kamp kan sågverksindustrin snart vara ett minne blott i Norrbotten. (foto: Setra)
Utan kamp kan sågverksindustrin snart vara ett minne blott i Norrbotten. (foto: Setra)

För en dryg vecka sedan meddelade halvstatliga Setra att de lägger ned den 98 år gamla sågen i Rolfs utanför Kalix. 60 arbetstillfällen försvinner direkt i en stad där industrijobb inte ”växer på träd”.

Om inget görs är sågverksindustrin i Norrbotten snart ett minne blott. Skogen finns förstås kvar, men i kolonial anda ska förädling och vinster hamna någon annanstans.
Setra har gjort sig ökända som sågverksmördarna i Norrbotten. Rolfs såg blir den tredje sågen de vill lägga ned på tio år – 2008 stängdes den anrika sågen i Seskarö utanför Haparanda och 2009 var det Lövholmen i Piteås tur. Båda dessa sågverk köptes sedan upp av Stenvalls Trä, men det är bara Lövholmen som är i drift.
Sedan Setra köpte Rolfs såg 2006 har de knappt gjort några investeringar i verksamheten, och trots att förädlingen har varit lönsammast har den verksamheten minskat. När Setra la ned sågen i Seskarö var deras argument att det istället skulle ”satsas” i Kalix – av det blev det inget.

Redan för ett år sedan meddelade Setra att de ville sälja sågen i Rolfs – väl medvetna om de stora investeringsbehoven. Under sommaren fick Setra minst ett bud, men har tackat nej trots att en nedläggning innebär stora avvecklingskostnader (till exempel om marken ska saneras).
Mycket tyder på att Setra inte har något emot att sågen blir stående – för att träråvaran istället ska flyttas över till något av deras andra sågverk söderut. Den planen kan dock gå om intet om Stenvalls gör verklighet av sitt prat om att öppna sågen i Seskarö igen.
En öppning av sågen i Seskarö är förstås välkommen, men långsiktigt är det inte hållbart att sågverken i Norrbotten blir ”reservanläggningar” utan förädlings­kapacitet som kan användas vid behov, medan huvuddelen av trä­råvaran förädlas någon annanstans.

Sågverksindustrin i Norrbotten kan räddas, men då behövs kamp och protester. Med stöd av ortsbefolkningen kan de anställda i Kalix starta en kamp för att driva verksamheten vidare, oavsett vad direktörerna på Setras huvudkontor skriver på sina papper.
Detta behöver kombineras med ett krav på förstatligande av sågverket, till exempel genom Sveaskog, med krav på arbetarkontroll över verksamheten och verkliga investeringar som inte bara effektiviserar sågverket utan också ger nya jobb genom vidareförädling.