Motståndskampen har börjat mot Bolsonaro

Publicerad av Markus Kollbrunner

Plats: Brasilien Tema: Arbetarkamp, Repression

Den fruktansvärde Bolsonaro valdes till Brasiliens president. Nu måste en bred, enad motståndsrörelse byggas upp i kombination av bygget av en stark vänster. (foto: Hilreli / Flickr CC)
Den fruktansvärde Bolsonaro valdes till Brasiliens president. Nu måste en bred, enad motståndsrörelse byggas upp i kombination av bygget av en stark vänster. (foto: Hilreli / Flickr CC)

Med 55 procent av de giltiga rösterna valdes den ärkereaktionäre före detta militären Jair Bolsonaro till Brasiliens president i den andra valomgången som hölls i söndags. Bolsonaro besegrade socialdemokratiska Arbetarpartiets (PT) kandidat, Fernando Haddad, som fick 45 procent.

Tillsammans med guvernörs­valets andra omgång bekräftades ett resultat där en förnyad höger – delvis på bekostnad av den gamla – gick starkt framåt.
Den nya högerns valkampanj var kantad av retoriska utfall mot korruptionen, angrepp mot vänstern i allmänhet och attacker mot brottslighet och de små framsteg som har gjorts vad gäller kvinnors, svartas och hbtq+-personers rättigheter.
Men det huvudsakliga skälet till den nya högerns framgångar ligger i den djupa ekonomiska krisen 2014-15, då landets BNP krympte med 8 procent och arbetslösheten fördubblades. I ett slag gick landet från framtidsoptimism till pessimism. Den ekonomiska krisen fördjupade den politiska krisen.

Men redan innan, år 2013, hade missnöjet lett till massprotester och en ökad politisk polarisering. Vid den tiden styrde socialdemokratiska PT och med hjälp av högerpartier drev de en politik som gynnade storföretag och banker.
Genom att ge sken av att vilja gå till vänster vann PT en knapp seger i valet 2014. Men så fort valet var över gick man till höger samtidigt som den traditionella högern, inkluderat de högerpartier som ingick i PT-ledaren Dilma Rousseffs regering, saboterade regeringspolitiken. Det gjordes även när Dilma försökte genomföra en åtstramningspolitik.
Vänstern mobiliserade visserligen mot högerns offensiv, men PT gjorde allt för att begränsa kampen till ett försvar av regeringen. Även när Dilma fälldes i en riksrätt 2016 höll PT tillbaka kampen eftersom huvudstrategin var att bereda väg för den förre presidenten Lula i årets val. Det gjorde att Temers regering (som tog vid efter Dilma) inte bara lyckades sitta kvar, utan även kunde genomföra försämringar i arbetsrätten och en 20-årig frysning av de offentliga utgifterna. Till slut satte dock den härskande klassen stopp för PT:s planer genom att sätta Lula, som ledde i opinionsmätningarna, i fängelse för korruption och hindra honom från att kandidera. 

Det var emellertid inte den traditionella högern som lyckades dra nytta av situationen, utan en ny, mer reaktionär och samtidigt mer nyliberal, höger. Den nya högern samlades kring Jair Bolsonaro, som innan han gick med i PSL för att bli presidentkandidat hade varit med i sju olika partier.
PSL var ett parti med väldigt små resurser, men Bolsonaro lyckades dra vinning av de miljoner som följer honom i sociala medier, vilket mer än väl vägde upp avsaknad av pengar och TV-tid. Och i sociala medier färdas lögner långt snabbare än sanningen.
Ytterligare en faktor är en moralpanik som har piskats upp, främst i de evangeliska frikyrkorna, mot allt tal om genus och hbtq+-rättigheter i skolan. Bolsonaro och hans anhängare spred bland annat att PT ville lära små barn att bli bögar. Samtidigt som Bolsonaro säger sig vilja försvara ”barnens oskuld” skryter han om att hans barn lärde sig att skjuta vid 5 års ålder. Att göra det lättare för folk att skaffa sig vapen var ett annat tema i Bolsonaros valkampanj.
När den traditionella högern började inse att man var hopplöst efter Bolsonaro (särskilt efter kniv­attacken som nästan kostade honom livet) började flera högerpolitiker att deklarera sitt stöd till honom.

Valkampanjen blev allt mer hätsk och polariserad. Efter den första valomgången den 7 oktober knivmördades tre PT-väljare av Bolsonaro-anhängare. Det blev allt vanligare att hbtq+-personer hotades med ”när Bolsonaro vinner är ni ett fritt villebråd”.
Bolsonaros reaktionära och hotfulla attacker ledde till en reaktion från både en del av statsapparaten och en allt starkare gräsrotsmobilisering från många som för första gången i livet gick ut på gatan för att dela ut flygblad. Flera gånger när LSR:s (CWI i Brasilien) anhängare gick ut på torgen stötte vi på flera grupper av folk som hade gjort egna flygblad och affischer, eller folk som helt enkelt bad om flygblad att dela ut. Bolsonaro sänkte tonen den sista veckan och deltog inte heller i några debatter.

Efter valet försöker etablissemanget pressa Bolsonaro att bilda en ”normal” regering. I hans tal efter valet talade han också om att försvara konstitutionen och de demokratiska friheterna. Hans program blandar svepande privatiseringar, stora nedskärningar och skattesänkningar åt höginkomsttagare med några populistiska åtgärder.
Den försämring av pensionerna som Temer inte lyckades få igenom ligger högt på dagordningen. Frågan är om han lyckas tämja det politiska systemet, då 30 partier finns representerade i underhuset och Bolsonaros parti bara har 52 av 513 ledamöter. Det kommer att ske en omfördelning, då många kommer att söka sig nära makten.
Nio av de 30 partierna lyckades dock inte nå vad som krävs för att få partistöd och TV-tid, och kommer troligtvis att slås ihop med andra partier. Om Bolsonaro inte lyckas få igenom sin politik är det troligt att han går i en bonapartistisk riktning för att öka sin makt på kongressens bekostnad. Det kommer att vara en regering präglad av ökad repression mot sociala rörelser samt en klappjakt på vänsteranhängare.
De senaste åren har högern drivit en kampanj under parollen ”skola utan parti” mot ”kommunistisk indoktrinering”. En av de nyvalda politikerna för Bolsonaros parti har gått ut med en uppmaning till eleverna att spela in sina lärare om de tycker att de inte är ”neutrala” och skicka dem till henne.
Dagarna innan valet gjorde polisen, efter beslut från lokala domare, räder mot ett tjugotal universitet och beslagtog material samt exempelvis banderoller som hyllade den mördade Marielle Franco från vänsterpartiet PSOL.
Men en av Högsta domstolens domare upphävde de lokala besluten och riktade skarp kritik mot det som hade skett. Enligt domaren var det brott mot yttrandefriheten. Räden mot universiteten ger en bild av stämningar som har piskats upp.

Vänstern har nu en stor uppgift framför sig. Det kommer att krävas den bredaste möjliga enigheten för att bygga upp en motståndsrörelse, samtidigt som en stark vänster också måste byggas upp som kan dra lärdomar av PT:s misslyckande. Högern lyckades på falska grunder framställa sig som en kraft mot systemet, vilket borde vara vänsterns roll. PT sågs istället som en försvarare av systemet, även inblandad i de mest ruttna delarna, inom korruptionen.
Trots en nederlagsstämning och rädsla för framtiden bland många vänsteraktivister är det samtidigt många som nu söker ett socialistiskt alternativ och en kollektiv väg framåt. Protester har redan börjat, men en starkare rörelse kan dröja tills den nya regeringen börjar genomföra sin reaktionära politik. Brasilien går en stormig tid till mötes.