Moderater i kris bildar regering?

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Tema: Inrikespolitik, Valet 2018

Alliansen går mot en splittring, men M och KD:s önskedröm är att regera med stöd av SD. Oavsett vad lär högerpolitiken och den politiska krisen fortsätta. (foto: News Øresund - Johan Wessman)
Alliansen går mot en splittring, men M och KD:s önskedröm är att regera med stöd av SD. Oavsett vad lär högerpolitiken och den politiska krisen fortsätta. (foto: News Øresund - Johan Wessman)

”Moderaterna är ett parti i ideologisk och organisatorisk kris”, konstaterar Csaba Bene Perlenberg, liberal krönikör i Kvällsposten. Ändå är det just nu Ulf Kristersson som är närmast att bli statsminister.

I måndags, den 5 november, fick Ulf Kristersson på nytt uppdraget att försöka bilda regering. Den här gången säger talmannen att det ska bli omröstning i riksdagen om Kristerssons förslag.
Det mest troliga är då att Kristersson föreslår en M+KD-regering. Han kommer att ge sken av att vilja ha med L och C, men vill i första hand ha deras löften om att de inte kommer att rösta nej.
Om detta lyckas blir då nästa steg för Kristersson att hantera SD. Li Bennich-Björkman, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, säger i Svenska Dagbladet att Kristersson troligen kommer att ta kontakt med SD, för att ”försäkra sig om att inte få Sverigedemokraternas röster emot sig”.
SD kommer inte att acceptera en M-KD-regering, utan att ställa vissa krav. Hur Kristersson då agerar beror på de interna debatterna inom M. Men viljan att bilda en sådan regering visades också av att Kristersson sa nej till förslaget att Annie Lööf skulle få uppdraget att försöka bilda regering.

Inom Moderaterna finns samma sorts splittringar som inom deras motsvarigheter i Europa, till exempel Tories i Storbritannien och CDU i Tyskland. I Italien har nya högerpartier tagit över och i Österrike har det traditionella partiet ÖVP gått drastiskt åt höger.
Inom Moderaterna är det partidistriktet i Skåne som revolterar och driver på för samarbete med SD.
”I ett chockerande gräsrotsuppror som orkestrerats av Skånemoderaternas Lars-Ingvar Ljungman har skånska moderater bestämt sig för att kantra Moderaterna som ett anständigt parti. Till Trelleborgs Allehanda sade Ljungman i helgen: ’Då får vi väl ändra på riktlinjerna’. Ljungmans uppror har spridit sig bortom Skånes gränser”, skriver Csaba Bene Perlenberg i KvP.
I Skåne har Moderaterna gett posten som kommunstyrelsens ordförande till SD i Hörby, medan SD har gett stöd till M+KD-styren i Trelleborg och Hässleholm (där ingår även L). Utanför Skåne har SD gjort upp med Moderaterna i Ockelbo och M+L i Munkedal.
Det mest spektakulära samarbetet sker i Sölvesborg, där Jimmie Åkessons sambo Louise Erixon blir kommunstyrelsens ordförande.
”På en bild i Sydöstran står Moderaternas lokala gruppledare Emilie Pilthammar bredvid SD:s Louise Erixon. Båda gör tummen upp. Bakom dem skådas partivimplar med M-loggan och SD-blåsippan”, skriver KvP-krönikören.

Kommer detta att ske även på riksplanet? Trycket från M-politiker och väljare verkar peka i den riktningen. Mer än hälften av 600 M-politiker som Expressen tillfrågade vill ha en M-regering med stöd av SD.
”Andelen moderata väljare som kan tänka sig att SD-ledaren Jimmie Åkesson släpps in en M-ledd regering” ökar. ”Från en tredjedel för en månad sedan till nära hälften i DN/Ipsos senaste mätning”, rapporterade Svenska Dagbladet den 1 november. De moderata väljarna är splittrade på hälften ifall de stöder KD/SD eller L/C.
Faktum är att Moderaterna – liksom de andra allianspartierna – tog stöd av SD redan när Stefan Löfven röstades bort direkt efter valet. Den övergångsregering som nu styr ska lägga fram en sorts administrativ budget – utan  nyheter – till omröstning i riksdagen senast den 15 november. Moderaterna har redan deklarerat att de tänker lägga fram en egen budget – som kommer att behöva SD:s stöd.
”För att Moderaternas budget ska få fler röster än regeringens krävs att både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstar på den.
– Jag ser det inte som ett problem om det är fler som vill ha allians- och moderatpolitik. Det vore bra för Sverige och vi kommer frimodigt att lägga fram våra förslag, säger Elisabeth Svantesson.”
Jimmie Åkesson har lovat stödja en sådan budget, med bara ett villkor, en skattesänkning för pensionärer (DN 24 oktober).

Moderatledningen hoppas med andra ord på stöd av SD, men vill inte framstå som beroende eller initiativtagare till ett samarbete. Fortfarande finns en opinion inom M som tror på Fredriks Reinfeldts i ord hårda kritik av SD. Ett öppet samarbete skulle utan tvekan leda till avhopp. Det troliga är ändå att de flesta M-politiker skulle stödja eller avvakta om det blir en ny M-regering.
Men under ytan skulle sprickorna finnas kvar, mellan de SD-lutande konservativa och de nyliberala EU-positiva.
Moderaternas kris är inte över. Partiet har tappat över en halv miljon röster sedan valet 2010 (från strax under 1,8 miljoner röster till strax under 1,3). I flera kommuner, särskilt i Stockholm, har deras maktpositioner efter valet säkrats enbart genom uppgörelser med Miljöpartiet.
M-partiet riskerar att tappa ännu mer i ett nyval. Det är argument för att bilda en M-ledd regering även med stöd SD. I praktiken är inte heller de politiska skillnaderna så stora.

Vilken politik skulle en ny M-regering föra? Alice Teodorescu i Göteborgs-Posten, som länge har förespråkat ett närmande till SD, räknar med att det skulle ge ”så mycket borgerlig politik som möjligt: lägre skatter, avskaffad värnskatt, marknadshyror, reformerad arbetsrätt” – förutom en fortsatt  flyktingpolitik på EU:s miniminivå eller lägre, fler poliser och militär upprustning. Hennes utgångspunkt är att riksdagen har ”en 60-procentig icke-socialistisk majoritet”.
Ulf Kristerssons meritlista pekar också på fortsatta och upptrappade privatiseringar. Som kommunalråd i Strängnäs (2002-06) drev han igenom ”stora nedskärningar inom skolan och den sociala verksamheten”, rapporterar SvD. Han sålde ut kommunens fastigheter och gjorde affärer som innebär gymnasiet i Strängnäs idag har landets högsta hyra. ”Allt skulle säljas ut och privatiseras”, säger en liberal i SvD:s reportage.
Kristersson gick därefter vidare till Stockholm, där hans privatiseringsfundamentalism slog nya rekord. Han är idag ökänd för att ha slumpat bort hemtjänster och förskolor till privata ägare, som sedan sålde vidare med miljonvinster. Samma sak med ombildningen av kommunala hyreslägenheter till bostadsrätter.

En ny högerregering måste besvaras på ett helt annat sätt än under de åtta åren med Reinfeldt. Särskilt LO-ledningens och andra fackliga ledningars passivitet gav fri lejd för attackerna på arbetslösa och sjuka, de fortsatta privatiseringarna och bankernas ökade makt. En regering som har passivt eller aktivt stöd från SD gör det ännu mer akut att organisera motstånd.
Aktiv kamp underifrån är också bästa sättet att bana väg för ett starkare, socialistiskt alternativ till vänster.