Oljeindustrin mörkade klimatförändringarna

Publicerad av Robert Bielecki

Tema: Klimat, miljö och sjukdomar

Ett av Exxons oljeraffinaderier som förorenar planeten. Föroreningarnas skadliga effekter har de mörkat. (foto: Wikimedia Commons / WClarke)
Ett av Exxons oljeraffinaderier som förorenar planeten. Föroreningarnas skadliga effekter har de mörkat. (foto: Wikimedia Commons / WClarke)

Den globala uppvärmningens kopplingar till den fossila bränsleindustrin – att de smutsiga energikällorna påskyndar uppvärmningsprocessen och sambandet mellan ökad koldioxidhalt i atmosfären och varmare klimat – var känt av världens stora energi-, gas- och oljebolag redan under 1950- och 60-talet. De mörkade detta för att fortsätta göra megavinster på jorden och dess livs bekostnad.

Exxon Mobile och Shell är två av de företag som radas upp som har haft kännedom om utsläppens effekter, men istället för att göra någonting åt det valde att mörka och finansiera klimatförnekarforskning. Det lade grunden till den stora ”klimatförnekarrörelse”, en rörelse som fortfarande dominerar många av världens makthavare, däribland Donald Trump.
Det avslöjas i bland annat dokumentären Den stora klimatskandalen som just nu går på SVT Play.

I såväl Brannon-rapporten från 1957 som Robinson-rapporten 1968, båda finansierat av USA:s oljeindustri, påvisas hur utsläppen leder till en global uppvärmning. Ett direktcitat från Robinson-rapporten lyder: ”Om halten koldioxid fortsätter att öka i atmosfären kommer detta sannolikt leda till stigande temperaturer. Det finns inga tvivel om att skadorna på miljön kommer att bli allvarliga”.
Men istället valde industrierna ut de få aspekter i rapporterna som kunde så tvivel om rapporternas slutsatser.
I dokumentären säger Carroll Muffett, advokat och ledare för miljöorganisationen Center for International Evironmental Law (CIEL):
– På så sätt förvandlade man tvivlet till huvudbudskapet, en väldigt effektiv form av propaganda. […] Detta är en av de största skandalerna i världshistorien. […] Klimatförändringar sker på riktigt, och det är först nu vi kan se hur stor skuld oljeindustrin verkligen har. Ansvarsutkrävandet har bara börjat.

Under hela andra halvan av 1900-talet byggde dessutom industrierna sina infrastrukturprojekt extra starka för att motstå framtidens förutspådda hårdare klimat. Oljeledningen över Alaska på 1970-talet är ett exempel, där man beräknade att permafrosten skulle tina upp i Alaska och därför byggde dem extra hållbara. Detsamma gällde oljeborrarna i Alaska på 1960-talet, som konstruerades utifrån att problemen med den tjocka packisen skulle bli mindre i framtiden.
Andra exempel är oljeriggarna i Mexikanska golfen, utanför Kanadas östkust och Nordsjön på 1970- till 90-talet som byggdes extra stabila för att kunna stå emot det allt mer ostabila och värre ovädren som förutspåddes, samt hur man undersökte vilken väg oljetankrar skulle ta genom det i framtiden isfria Arktis.

The Guardian skriver dessutom den 19 september i år om läckta dokument från 1980-talet från Shell och Exxon Mobile som varnar om vad även klimatforskare idag gör:
”År 2060 kommer atmosfärens CO2-nivåer vara 560 ppm och me­deltemperaturen långt över 2 grader Celsius”, vilket leder till ”att specifika ekosystem försvinner och habitat förgörs”; att lufttemperaturens förändringar ”drastiskt kommer att förändra hur människor lever och jobbar”; att dessa ”potentiella katastrofala händelser måste tas i beaktning”, med mera.
Shell skrev i sin studie att det inte är deras ansvar att åtgärda klimatförändringarna, utan att det är ”regeringars och konsumenters ansvar”. Men företagen har ju gjort allt för att förhindra gröna energikällor, ljugit om fossila bränsleindustrins effekter, förhindrat regeringar från att vidta åtgärder, med mycket mera.
Dessutom sitter världens regeringar i storföretagens och hela näringslivets knä. Stora subventioner har getts till energibolagen för att starta upp diverse projekt, och Paris­avtalet har visat sig helt verkningslöst. Hade det haft en betydelse skulle den fossila bränsleindustrins aktier ha störtdykt så fort avtalet skrevs under av världens regeringar, men så skedde inte. Budskapet var snarare ”business as usual”.
Det är igen värt att påminna om Carbon Disclosure Projects rapport för något år sedan att världens 100 största företag har stått för 70 procent av världens totala utsläpp av industriell koldioxid sedan 1988, och att blott 25 företag har stått för omkring 50 procent av utsläppen.

Allt detta – och mer – visar ännu en gång hur kapitalismen som system är totalt oförenligt med den massiva klimatomställning som krävs. Trots att de största förorenarna har känt till detta i omkring 60 år valde de aktivt att gå i helt motsatt riktning. Själva essensen i kapitalismen är ju exploatering av världens resurser, såväl naturens som mänskliga.
Om inte världens stora energi-, gas- och oljebolag förstatligas under demokratisk kontroll och styre underifrån kommer de fortsatt att göra allt som står i deras makt för att förpesta planeten och förgöra allt liv på jorden.
Det krävs en global socialistisk samhällsomvandling, och det brådskar.