I marginalen: Privatiseringar – en samhällsfara

Publicerad av Per Olsson

Tema: I marginalen, Vård och omsorg, Inrikespolitik, Klassklyftor

Privatiseringsvågor väntar i en rad kommuner efter valet. I Stockholm har politiker i det nya blågröna styret även talat om att privatisera bibliotek. I närbelägna Nacka har Moderaterna slumpat bort biblioteken till storföretaget Axiell som inget hellre önskar än att Nacka ska bli början till en global biblioteksmarknad.
Efter snabba protester i Stockholm gjorde det centerpartistiska kulturborgarrådet Jonas Naddebo i Stockholm en helomvändning och sa att biblioteken inte skulle privatiseras. Men det löftet är inget värt. När Sveriges Radio Kulturnytt innan valet frågade alla partier om vad man ansåg om privatisering av biblioteken var alla allianspartier positiva, och mest positiva var C och M. Miljöpartiet svamlade på som vanligt, men var positiva till privata specialbibliotek.
Även Socialdemokraterna är sedan länge ett privatiseringsparti. I valet 2014 lovade S att återförstatliga järnvägsunderhållet, men av det löftet blev det en utredning och till sist ett förslag som innebar att basunderhållet återgår till Trafikverket, men inte resten av underhållet som berör sju av tio tågresenärer.

Nya Karolinska byggdes med hjälp av finansieringsmodellen OPS (offentlig-privat-samverkan) och blev på köpet världens dyraste sjukhus, trots att samma modell redan spårade ur när den svindyra Arlandabanan byggdes för att de privata bolagen skulle få vinst och skattebefrielse. OPS, som innebär att de privata bolagen får garanterade vinster under lång tid på det offentligas bekostnad, har blivit till en global förskräckelse utan ände.
Men det stoppar inte G20-ländernas regeringar och exempelvis Världsbanken från att hylla samma finansieringsmodell och påtvinga en rad länder att finansiera välfärd och infrastruktur via OPS.
Privatiseringarna fortsätter, trots att försämringarna och alla skandalerna har lett till att verksamheten i åtminstone 1 600 städer i 45 länder har återkommunaliserats.
En av anledningarna till att privatiseringstrycket ökar är att storbolagens kassakistor är överfulla och kapitalisterna ser välfärd, offentlig service, bostäder och infrastruktur, men även fängelser, som en säker vinstkälla när deras traditionella marknader plågas av överproduktion- och överkapacitetskris.
Det har gått så långt att till och med FN i en ny rapport menar att regeringarnas privatiseringspolitik har gått så långt att de utgör ett hot ”mot allt som är väsentligt för att skapa ett värdigt samhälle”.