Hela landet behöver ett Äldrevårdsuppror

Publicerad av Äldrevårdsupproret Arbetsgrupp Luleå

Plats: Luleå Tema: Vård och omsorg

Nu krävs det landsomfattande och gemensam kamp för vård och äldreomsorg. (foto: Lars Bjersing)
Nu krävs det landsomfattande och gemensam kamp för vård och äldreomsorg. (foto: Lars Bjersing)

Nedan följer en debattartikel från Äldrevårdsupproret i Luleå, som uppmanar alla till att ansluta till gemensam kamp, med start till en landsomfattande demonstration den 2 februari för mer resurser och en vård och omsorg värd namnet.


”Vi som arbetar inom äldrevård och -omsorg har fått nog. Nog av att gå sönder av en trasig arbetsmiljö. För många av oss säger kropp och själ ifrån – en efter en ’går in i väggen’ och blir långtidssjukskrivna. Andra räddar sig genom att lämna arbetet. Kvar blir en ännu mer ohållbar situation för oss och för människorna vi vårdar.
Vi som är anhöriga har fått nog. Nog av att se våra närstående ’förvaras’ snarare än vårdas, bli sämre på grund av för lite personal, hållas lugna med mediciner istället för mänsklig värme, nog av att se deras vårdare gå in i väggen, nog av att vara rädda för när vi själva behöver vård.
Vi som arbetar i vården har valt det för att vi vill ge en värdig vård, göra de gamlas sista år i livet fina, finnas för de anhöriga.
I verkligheten ges vi inte förutsättningar för det. Vi är för få, vi räcker inte till trots att vi springer på knäna tills vi kraschar. Vårdtagarna blir fler och allt sjukare – behoven blir större medan vi blir färre på golvet.

På ett vård- och omsorgsboende kan nu två personal på ett morgonpass ha nio boende att väcka, duscha, ta på toaletten, klä, mata, ge mediciner till, lägga om sår och ta prover på, ofta samtidigt som de behöver rycka ut vid kriser, till exempel täcka upp på andra avdelningar. Personalen förväntas också beställa matvaror, måltider, förbrukningsvaror, tvätta kläder, städa, dokumentera på en rad dataprogram, handleda vikarier, möta anhöriga... Och så var det ju det där med att se och ha tid för människorna vi vårdar.
I hemtjänsten kan en undersköterska ha tio minuter på sig att göra morgonhygien, frukost och ge medicin till en vårdtagare som kan vara gravt dement, psykiskt instabil och ha behov av mycket mer hjälp. Hen förväntas också ofta förflytta sig mellan vårdtagare på nolltid.

Vår kamp handlar också om respekt och inflytande, exempelvis att personalen ’på golvet’ behöver ha kontroll över schemaläggningen. För förutom att pussla ihop en ohanterlig mängd måsten förväntas vi ofta leva närmast som livegna. Ett exempel är en undersköterska som nyligen lämnat yrket på grund av att det inte går ihop med ett rimligt liv som ensamstående småbarnsförälder: ’Jag kan jobba ena dagen kl 12-21.15 och kl 7-16 dagen efter, då måste jag ha barnen på förskolan/nattis 29 timmar, från 11.30 till 16.30 dagen efter’.
Allt det här är ovärdigt för vårdtagarna och det bryter ned oss i personalen.
Kommunerna skär ned när det som skulle behövas är stora satsningar. Personal som går i pension, räddar sig genom att sluta eller blir långtidssjukskrivna ersätts inte. Nu hotar nya stora nedskärningar och indragna tjänster. Vad vi istället behöver är mycket mer resurser, fler anställda, verkliga möjligheter till utveckling, utbildning och inflytande.

Undersköterskor och vårdbiträden tillsammans med anhöriga startade Äldrevårdsupproret i Luleå i september. Lördag den 2 februari demonstrerar vi igen. Nu uppmanar vi hela landet att gå med oss.
Vi kräver att vården av våra gamla får kosta. Alla berörs av äldrevården på ett eller annat sätt – nu sträcker vi ut händerna till alla er, till alla som arbetar i hemtjänsten, på vård- och omsorgsboenden, är vårdtagare, anhörig eller bara oroad medmänniska – vi behöver kämpa tillsammans. Vi har börjat lokalt, men vi inser att det grundläggande problemet handlar om hur mycket resurser samhället lägger på äldrevården. Hela landet behöver ett gemensamt Äldrevårdsuppror för mer personal, bättre villkor, verkligt inflytande och värdig vård!
Undersköterska är Sveriges största yrke, miljoner är anhöriga – tillsammans är vi oövervinneliga! Vi uppmanar er alla att ställa er bakom våra krav, organisera er och agera – mobilisera, protestera, demonstrera på er ort den 2 februari 2019. Ge aldrig upp.

I rutan [längst ned i artikeln] är våra krav. OBS att vi har försökt täcka in alla möjliga frågor i vår kravlista för att vi ska kunna kämpa tillsammans för oss alla. Alla  upplever inte alla problem som tas upp i kraven eller i texten ovan. På enskilda boenden eller grupper kan det vara bättre, men så länge det är underbemannat någonstans eller en vårdtagare inte fullt ut får de insatser eller tid hen har rätt till eller behöver någonstans angår det oss alla. Vill ni ta upp Äldrevårdsupproret på er ort, lägg gärna till eller dra ifrån i text och krav om ni behöver.

Äldrevårdsupproret har startats av undersköterskor, vårdbiträden och anhöriga i Luleå, är partipolitiskt obundet och öppet för alla att ställa sig bakom. Upproret har cirkulerats inom hemtjänsten och på vård- och omsorgsboenden i Luleå kommun, inom föreningar, via media och bland folk i allmänhet. Fler än 2 000 har skrivit under. Hittills har en demonstration hållits och flera möten med ansvariga politiker och chefer på kommunen.
Vill du ha mer tips på hur du kan starta på din ort? Hör av dig till facebook.com/aldrevardsupproret.
Vill du skriva på Äldrevårdsupproret? Gå in på skrivunder.com/aldrevardsupproret.

Såhär gjorde vi i Luleå när vi startade upp Äldrevårdsupproret:
Vi var en handfull i personalen på ett boende som pratade ihop oss om problemen med neddragningar på bemanningen, vikarier, med mera och om hur frustrerade vi var över att inte få förutsättningar att göra det jobb vi brinner för på ett värdigt sätt. Vi bestämde oss för att skriva något för att samla kollegorna runt om på boendena och i hemtjänsten, tillsammans med anhöriga och andra som berörs av äldrevården, till ett uppror riktat bortom chefshierarkin, till politikerna som sitter på ansvaret och penga­påsen.
Vi bollade texten och kraven (alltså ’äldrevårdsupproret’ för Luleå kommun som nu finns på skrivunder.com, och som texten ovan också utgår ifrån) några varv tills den var klar. Sen började vi sprida den bland fler i personalen på vår arbetsplats, och även på andra boenden och hemtjänstgrupper via bekanta och genom att helt enkelt ringa på och be om några minuter för att berätta för personalen som råkade vara på plats. I försiktiga steg tog vi även upp ’upproret’ med anhöriga som vi märkte var oroade. Den vanligaste reaktionen var total igenkänning. Gruppen som var aktiv blev större, och även anhöriga blev delaktiga.

När vi hade cirka 50 underskrifter skickade vi in vår text som debattartikel till lokaltidningarna. Det skapade stort intresse. Samtidigt skapade vi en ”gilla-sida” på Facebook och la upp texten. Vi la också upp texten på skrivunder.com. Vi kontaktade nyhetsredaktionerna på tidningar, radio och TV. Vi gjorde flera intervjuer. Det kändes nervöst, men vi förberedde oss genom att träffas i förväg och prata igenom några få punkter som vi ville skulle komma fram, och bestämde oss för att försöka att bara fokusera på dem i våra svar. Alla artiklar la vi även upp på vår facebook-sida och hjälptes åt att sprida.
Folk började höra av sig för att få skriva på, och kontaktpersoner från olika arbetsplatser och grupper knöts till upproret. Vi skapade en hemlig facebook-grupp som snabbt fick flera hundra medlemmar för att kommunicera med alla. Vi bestämde också att hålla ett möte för alla som ville hjälpa till att driva Äldrevårdsupproret. På mötet bestämde vi att alla – personal, anhöriga, och alla andra som vill stötta våra krav – är välkomna att delta i en lös arbetsgrupp. Vi bestämde också att vi skulle ordna ett demonstrationståg några veckor senare.
Arbetsgruppen har haft flera möten sedan dess, ibland varje vecka, med olika personer på olika möten, diskuterat, planerat, fördelat arbetsuppgifter mellan varandra, utvärderat. En av de viktigaste uppgifterna har varit att åka runt mellan de olika arbetsplatserna, lämna ut och hämta in listor att skriva på, lyssna och berätta.

Vi har också haft flera möten nu med ansvariga chefer på socialförvaltningen och ett med socialnämndens ordförande. Vi upplever att de slingrar sig undan våra krav, och känner tydligt att vi kommer att behöva kämpa vidare lokalt, men också att Äldrevårdsupproret måste växa utanför bara vår kommun – vi behöver kämpa tillsammans i hela landet, för att regeringen ska satsa mycket mer resurser på äldrevården.
Andra som vill starta äldrevårdsuppror – använd gärna vår text rakt av eller som inspiration, lägg till och dra ifrån det som passar i er kommun. Vi vill förstås gärna att ni hör av er så blir vi starkare tillsammans.”

Äldrevårdsupproret kräver:
Totalstopp för nedskärningar! Överskrid budget om det är vad som behövs för en värdig vård – eller se till att budgeten stämmer med behoven!
Mer personal på bättre villkor – minst en undersköterska per tre boende på alla dagpass, minst en per avdelning på nattpass, ge hemtjänstbesöken den tid de behöver!
Långsiktigt arbete för att få, behålla och utbilda vikarier – fast anställda vikariepooler, längre utbildning och handledning, vårdsvenska och datautbildning vid behov!
Schemaläggning i personalens händer – låt personalen på golvet lägga scheman efter varje arbetsplats/-grupps samlade behov! Schemaläggning på arbetstid!
Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön – satsa på personalen så att de orkar!
Nej till ofrivilliga långpass, ofrivilliga delade turer och ofrivilliga integrerade nattpass!
Respekt, lagarbete och verkligt inflytande för oss på golvet, inte toppstyre!
Avsatt tid för att dokumentera och administrera!
Högre löner och en rättvis lönetrappa – mer erfarenhet, högre lön! Bort med individuella löner!