Blir det en Brexit?

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Plats: Storbritannien Tema: EU och EMU

Theresa Mays regering är bräckligare än på länge och Brexitfrågan riskerar att fälla regeringen. (foto: Raul Mee (EU2017EE) / Flickr CC)
Theresa Mays regering är bräckligare än på länge och Brexitfrågan riskerar att fälla regeringen. (foto: Raul Mee (EU2017EE) / Flickr CC)

Vad händer med Brexit? Kommer den brittiska högerregeringen att falla? Socialister och aktivister inom arbetarrörelsen behöver svara på vad som händer.
I måndags sköt premiärminister Theresa May upp omröstningen om Brexit i det brittiska parlamentet i London på obestämd tid. Hon insåg helt enkelt att en stor majoritet, cirka 400 av 649 ledamöter, skulle rösta nej till förslaget om avtal med EU. Här är frågor och svar om EU och Brexit. 
Dagen efter artikeln skrevs, den 12 december, blev det också klart med en misstroendeomröstning mot May på onsdag kväll. Mer om detta i nästa nummer av Offensiv.

Glöm inte: Vad är EU?
Den Europeiska Unionen, EU, har drivits fram av de europeiska storföretagen, bankerna och deras politiker. EU bildades av tre syften:
1. Att stå emot konkurrensen från storföretag i USA, Japan och numera allt mer Kina. För detta krävdes en samordning inom Europa.
2. EU är ett redskap för att driva igenom privatiseringar, avregleringar och försämrade rättigheter för löntagare. Regeringar har fått stöd för sin högerpolitik av EU:s krav. I Sverige är tågtrafiken, elpriserna och ökade klyftor tydliga exempel.
3. Att bygga upp överstatliga murar mot flyktingar, samt gemensam övervakning, polis och militära styrkor. EU kan agera hårdhänt, som exempelvis avtalet som ger Turkiet miljarder för att stoppa flyktingar och när EU gav fullt stöd till den spanska statens repression i Katalonien.
De fördelar som EU:s sägs ha, fred och fri rörlighet över gränserna, har allt mer underminerats de senaste åren. Motsättningarna ökar mellan ländernas styrande klasser och inte ens gränsen mellan Sverige och Danmark är öppen.

EU-motståndet, vänster eller höger?
I de två folkomröstningarna i Sverige, om EU 1994 och euron 2003, kom det starkaste motståndet och aktivismen från arbetare och vänstern. Det fanns viss höger som var emot, men Svenskt Näringsliv, Moderaterna och tyvärr även Socialdemokraterna och därmed LO-ledningen var för både EU och euron. Även i flera andra länder, som Norge, Danmark och Frankrike, har EU-motståndet historiskt haft sin bas till vänster.
Men under de senaste 5-10 åren har högerextrema och rasistiska partier allt mer tillåtits att dominera EU-kritiken. De har utnyttjat ett växande missnöje för att rikta ilskan mot flyktingar och mot EU-pamparna. I många fall har dessa partier själva levt på stora bidrag för sina mandat i EU-parlamentet. Och politiskt står de för en variant av samma högerpolitik som drivs av EU och de traditionella partierna.
Det är därför allvarligt när Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt säger att V inte ska driva på i EU-debatten. Han lämnar då fältet öppet för SD.

Varifrån kom Brexit?
Att motståndet mot EU skulle vinna folkomröstningen i Storbritannien 2016 kom som en chock för etablissemanget. Det engelska storkapitalet – Europas finanscentrum ligger i London – ville inte ha en seger för utträde. Den del av opinionen som fick mest utrymme i media – högerflygeln inom det styrande torypartiet och det högerextrema partiet Ukip – användes av kommentatorer för att säga att Brexit röstades igenom av en främlingsfientlig eller rasistisk opinion.
Det fanns naturligtvis olika skäl till att Brexit vann, men generellt var det lågavlönade i fattigare områden som röstade för utträde ur EU i hopp om ett slut på den förödande åtstramningspolitiken i Storbritannien sedan finanskrisen 2007-08. Det var en ”småfolkets revolt”, som tidningen Financial Times beskrev resultatet. Likheterna med de gula västarnas rörelse i Frankrike är uppenbara – en till stora delar oorganiserad protest mot nyliberalism och ökade klyftor.
Denna trend ligger också bakom det kraftiga stödet för Labour sedan Jeremy Corbyn blev partiledare. Hans löften om förstatliganden av järnvägar, postdistribution och vatten, samt massivt bostadsbyggande ger hopp om en ändrad kurs.

Vad vill May uppnå med Brexit?
I svenska media beskrivs Brexit mest som ett orosmoln för ekonomin i allmänhet och svenska företag i synnerhet. Men ingen ska tvivla på att de inbördes striderna mellan högerpolitiker handlar om något annat än hur de ska fortsätta försämra för arbetare och vanligt folk.
Målet för den höger som vill ha Brexit är att ”på allvar bli en fri liberal marknadsekonomi”, sammanfattade Londonkrönikören Katrine Marçal i Dagens Nyheter, och fortsatte: ”Den handlar om en brittisk ekonomi som tack vare Brexit frigör sig från Bryssel och blir mer som Hongkong, Singapore eller Sydkorea: en fri avreglerad spelare på ett globalt ekonomiskt hav”.
– Förslaget till avtal om Brexit måste bedömas utifrån vad det betyder för jobb, levnadsstandard, fred och risken för sekteristisk splittring på Irland, förklarade Mick Barry, parlamentsledamot för Socialist Party i Irland (CWI Irland) i ett tal i parlamentet nyligen och visade i en genomgång att det avtal som föreslås är ”marknadens”, privatiseringarnas och de rikas förslag.
När det gäller risken för sekteristisk splittring på Irland kan avtalet antingen leda till en hårdare gräns mellan Nordirland och södra Irland, vilket inte kommer att accepteras av den katolska befolkningen, eller en ny sorts gräns österut mot England, Skottland och Wales, vilket skrämmer den protestantiska befolkningen i Nordirland. Det senare kallas för ”backstop”, att Nordirland om fortsatta förhandlingar drar ut på tiden skulle stanna kvar i EU:s tullunion för att undvika en hård gräns mot republiken Irland. För att komma förbi detta krävs en brytning med status quo, för en gemensam kamp från arbetare oavsett religiös tillhörighet mot EU, högerpolitik och kapitalism.
Det finns redan rapporter som varnar för att jobb försvinner, löner sänks och hyror höjs med det avtal May och EU vill få igenom. Storföretaget Bombardier har välkomnat avtalet, samtidigt som de har varslat 500 anställda om avsked. Socialister är därför emot detta avtal.

Vad händer nu? – Corbyn, Brexit och alternativet
Theresa Mays regering kan mycket väl falla inom kort, beroende på hur det går med avtalet om Brexit. Försöket att förhandla fram ett nytt förslag kommer sannolikt att gå i stöpet. Labour och Corbyn leder i opinionsmätningarna om det blir nyval, vilket kommer att öka förväntningarna bland arbetare och unga om en ny kurs. Under Tories har 100 000-tals jobb skurits bort i kommunerna. 14 miljoner lever i fattigdom. I sitt tal i Irlands parlament föreslog Mick Barry en konferens med arbetarrepresentanter för att diskutera hur de bäst kan försvara sig och kämpa för sina rättigheter och levnadsstandard.
För Labours gräsrötter och Corbyn är utmaningen att i strid med partihögern – som är för EU och backas upp av högerpressen – ta strid för ett alternativ. Att bryta med EU och riva upp privatiseringar och nedskärningar skulle få stöd av arbetare och unga i hela Europa. I motsats till högerns nationalism skulle det vara en internationalistisk politik, som aktivt sökte stöd och band med arbetare i resten av Europa.
EU är ett kapitalistiskt redskap som måste ersättas med demokratisk socialism. Storföretagens och bankernas makt måste brytas. Europa kan bara förenas demokratiskt i en socialistisk konfederation.