Gula västarna bäddar för nya massprotester

Publicerad av Arne Johansson

Plats: Frankrike Tema: Arbetarkamp

Blir det fortsatt kamp mot den nyliberala regeringen och ”de rikas president” Macron under 2019? (foto: NightFlightToVenus / Flickr CC)
Blir det fortsatt kamp mot den nyliberala regeringen och ”de rikas president” Macron under 2019? (foto: NightFlightToVenus / Flickr CC)

De gula västarnas Akt 5, som den senaste lördagens protester kallas enligt rörelsens egen vokabulär, samlade betydligt färre än de senaste. Något annat var knappast att vänta, sedan den hårt trängde presidenten Macron den 10 december ändå levererade en kombination av vissa konkreta eftergifter tillsammans med löften om dialog och Frankrike därefter skakades av ett nytt terrordåd med fyra döda och ett dussintal skadade på Strasbourgs julmarknad. 
Men det betyder inte att de gula västarna än är ett passerat kapitel.

Upprinnelsen till de gula västarnas uppror började redan i maj som ett upprop på sociala media mot Macrons planerade höjningar av skatten på diesel och bensin. Efter mer än 300 000 signaturer i mitten av oktober och mer än en miljon i början november föreslog så en lastbilschaufför att ord skulle följas av handling med en blockad av ringleden runt Paris den 17 november.
Därmed var anden ur flaskan som snabbt resulterade i tusentals nya initiativ landet runt till att samma dag blockera vägar och rondeller. Minst 2 500 vägkorsningar och motorvägstullar blockerades den 17 november, samtidigt som uppemot 300 000 uppges ha deltagit i demonstrationer och aktioner.
Men det stannade inte vid engångsaktioner. Lördagen den 24 november uppgavs enligt inrikesministeriet 106 000 ha deltagit i protestaktionerna, inklusive 1 600 blockader och en marsch av 8 000 på Parisboulevarden Champs Elysées.

De sammanstötningar som skedde där bäddade för en ökad fientlighet mot Macron och ännu hetare konfrontationer mellan polis och gula västar under Akt 3 den 1 december. Samtidigt gick de gula västarna på vissa orter ihop med CGT-ledda demonstrationer för arbetslösas rättigheter, och lokala fackföreningar inom den privata sektorn, järnvägen och posten ignorerade sina ledningars ovilja att agera och uppmanade till stöd för de gula västarna.
Uppslutningen har därefter ökat något, trots bittra sammanstötningar med polisen särskilt i Paris, innan den under den senaste lördagens Akt 5 den 15 december halverades till 66 000 jämfört med 136 000 under Akt 4 den 8 december.

Hur omfattande aktionerna har varit antyds av att landets största motorvägsbolag Vinci Autoroutes summerat ekonomiska skador för tiotals miljoner euro, då mer än 250 motorvägstullar längs företagets 4 400 kilometer motorvägar har påverkats av dagliga aktioner som gett tullfrihet åt bilisterna.
Även om Macrons eftergifter den 10 december av många gula västar har avfärdats som alltför litet och för sent har de varit mycket pinsamma för en president som lovat att inte, som flera föregångare, ge efter för ”gatans parlament”. Han lovade ett stopp för de planerade höjda bränsleskatterna under 2019, en höjd minimilön med 100 euro i månaden genom en slags aktivitetsbonus i socialförsäkringen, samt ett stopp för skatter och arbetsgivaravgifter på julbonusar 2018 och övertidsarbete under 2019. Opinionsmätningar visade en knapp majoritet för att detta borde räcka för att avblåsa gatuprotesterna, medan 45 procent tyckte att de borde fortsätta.

Frågan är om den annalkande julen i kombination med Macrons eftergifter bara betyder en paus eller att rörelsen nu ebbar ut? Klart är att de gula västarna trots de fackliga ledarnas vägran att uttala sitt stöd snabbt har utvecklats från en skatteprotest till en centralt ledarlös, men mäktig oppositionsrörelse av arbetare, pensionärer, arbetslösa och låginkomsttagare. Opinionsmätningarna har också bekräftat ett stort majoritetsstöd för de gula västarna mot hela den nyliberala agenda som ”de rikas president” vill genomföra.
Därmed är manegen krattad för nya kampuppsving under 2019, då stora delar av Macrons systemskiften, inklusive försämrade pensioner, finns på agendan. Samtidigt bevisar Macrons små eftergifter att bestämd kamp lönar sig.