Vad gör Sverige i Afghanistan?

Publicerad av

Plats: Kabul Tema: USA:s krig mot Irak

december 2005, några veckor efter att en svensk soldat dött i Afghanistan, beslutade riksdagen att utöka den svenska truppinsatsen i Afghanistan från 92 till 375 soldater. Bara vänsterpartiet, som 2002 stödde beslutet att skicka de första soldaterna till Afghanistan, röstade emot.

De svenska trupperna har nu tagit över ansvaret för den ”internationella återuppbyggnaden” av Balkh-provinsen i norra Afghanistan – ett område stort som Götaland, med flera miljoner invånare. Svenskarna skall samarbeta med de afghanska makthavarna för att bygga upp ”förvaltning, säkerhet och rättssystem”.
Den ökade svenska truppinsatsen är i själva verket ett förtäckt stöd till USA:s krig i Irak och Afghanistan. Utökningen var resultatet av en förfrågan från USA, som vill koncentrera sina militära insatser till den allt mer fiaskobetonade ockupationen av Irak.

Stöd till Irakkriget

USA har ställt krav på flera av sina allierade att öka insatsen i Afghanistan. Den svenska insatsen gör att Storbritannien, Kanada och Danmark kan ta över USA:s roll i den instabila södra delen av landet. Den pakistanska regimen har skickat 80 000 soldater till de svårkontrollerade nordvästra gränsprovinserna, länge ansett som en stark bas för talibanerna.
Trots detta ökar problemen för USA i Afghanistan. Fler amerikanska soldater har fått sätta livet till det senaste året än under de tre föregående åren. I framför allt de södra och östra delarna av landet har strider rasat. Veckan innan påsk stod ett regelrätt slag mellan talibanstyrkor på ena sidan och afghanska och amerikanska trupper på den andra, söder om staden Kandahar. I östra delen av landet skadades två brittiska soldater i ett bombattentat.

Fortsatt fattigdom

Bakgrunden till det växande motståndet är förstås att den amerikanska ockupationen i själva verket inte ändrat speciellt mycket för den afghanska befolkningen. Fortfarande plågas landet av fattigdom. 2005 var BNP per person mindre än 300 dollar – en hundradel av BNP i exempelvis Tyskland. Efter mer än fyra år av USA-ockupation fungerar elektriciteten i Kabul bara fyra timmar varannan dag. Inte heller finns fungerande dricksvattenledningar och vägsystemet är fallfärdigt.
Afghanistan odlar enligt FN 90 procent av världsproduktionen av opium, som är landets viktigaste näring med en omsättning på över 30 procent av landets BNP. Odlingarna och droghandeln omsätter 2,7 miljarder dollar – tio gånger mer än statens inkomster – ökar åter.
Ockupationsmakten har heller inget alternativ att erbjuda de fattiga bönderna. 2005 skickades 1 000 USA-tränade drogpoliser till Kandahar-provinsen för att utradera opiumodlingar, vilket ledde till en provinsiell revolt. Drogpoliserna, som tränats till en kostnad av 100 miljoner dollar, retirerade till sina baracker, jagade av drogbaroner och fattiga opiumbönder.
I Balkh-provinsen, med Mazar-i-Sharif som centralort, där opiumproduktionen tredubblades förra året, härskar den gamla ökände krigsförbrytaren och opiumkungen general Rashid Dostum – en stöttepelare för regimen. Denne är nu den kanske viktigaste samarbetspartern för de svenska styrkor som ska hjälpa honom att bygga upp ”säkerhet och rättssystem”.
I januari 2005 gjordes en undersökning som visade att 90 procent av afghanerna anser att krigsförbrytare inte ska kunna bli valda till offentliga poster. Många ville också ställa dem inför rätta. I stället sitter de kvar som mäktiga provinsguvernörer och ledamöter i regeringen. I valet till det afghanska parlamentet fick minst 17 gamla krigsherrar framskjutna positioner. Abdul Rasul Sayyaf, som gjorde sig skyldig till fruktansvärda grymheter under belägringen av Kabul 1992, var tre röster från att bli vald till parlamentets talman.

Krigsherrar går fria

Hittills har bara en krigsförbrytare ställts inför rätta – Assadullah Sarwary – hemliga polisens chef under den sovjetstödda regimens tid på 70-talet, som suttit i fängelse sedan början av 90-talet. Många av krigsherrarna spelar på etniska och religiösa motsättningar för att behålla sin makt – något som kan utvecklas till nya inbördeskrig. I Herat, nära den iranska gränsen, har flera shiamuslimska moskéer satts i brand av sunnimuslimska grupper. Enligt många startades upploppen av krigsherren Ismael Khan, som avsatts som guvernör för provinsen, men som fortfarande sitter i regeringen. För att lugna shiamuslimerna har Kabulregimen tillsatt en utredning av händelserna. Chef för utredningen är Ismael Khan…
Inte heller har USA fått bukt med korruptionen. Återigen är fattigdomen fienden. För många statstjänstemän, som har en medelinkomst på 50 dollar i månaden, är korruption ett måste för att överleva. En blygsam sovjetbyggd lägenhet kan ha en hyra på flera 100 dollar i månaden.
Fortfarande härskar också talibanernas version av islam i stora delar av landet. I de södra delarna styr de facto talibanerna fortfarande. Men även i de regeringskontrollerade delarna av landet finns många av talibanernas uppfattningar kvar. En man som konverterat till kristendom hotades länge av dödsstraff. En borgerligt liberal shiamuslim dömdes till två års fängelse för att han offentligt fördömt dödsstraff mot konvertiter.

Svensk ockupationsmakt

USA och Väst vill och kan inte satsa de resurser som krävs för att komma till rätta med fattigdom, korruption och droghandel. Därför kommer ockupationen att fortsätta möta ökat motstånd. Samarbete med lokala drogbaroner och administration av fortsatt fattigdom gör att de svenska trupperna allt mer ses som en ockupationsmakt – och blir som sådan indragen i mer av regelrätta strider. Den unge pojke som flögs tillbaka till Sverige i liksäck i november 2005 kommer förmodligen att följas av fler. Också den svenska regeringens  imperialistiska ambitioner har ett pris. Ett pris som svenska soldater kommer att få betala med sina liv.

Patrik Brännberg