Hemtjänstpersonal på undantag

'Vi får ofta stressa och höra att det är lönekostnaderna som ska hållas nere'

Publicerad av

Tema: Vården

Varför är det så tyst om äldreomsorgen? Trots överskott, högkonjuktur och äldreomsorgens omfång så genomförs inga satsningar. Så sent som förra året infördes en striktare biståndsbedömning i Skarpnäck i Stockholm. ”Vi var för generösa förut”, säger äldreomsorgschef Siv Wreiber. ”Vi får ofta stressa och höra att det är lönekostnaderna som måste hållas nere, att vi överskrider dem allt för mycket”, svarar vårdbiträdet Elin Olofsson.

– Det finns en dam som inte varit ute på flera år. Vi har gång efter annan uppmärksammat biståndshandläggarna på detta men inget händer, berättar Elin.
– Äldre behöver näringsnyttig mat men på de avsatta 25 minutrarna hinner vi sällan laga mat. Det blir mest lådor eller mikrovärmt. De äldre känner av hur pressade scheman vi har och vill inte vara till besvär.
Biståndsnivåerna har skrivits ner för vårdtagare utan speciella behov; för tvättning från två till en gång i månaden, för handling från två till en gång i veckan och städning får man nu i normala fall bara var tredje vecka.
Tvekar man om vad som är generöst så kan man jämföra med sitt eget hushåll. Man kan överhuvudtaget ifrågasätta det hysteriska tidsmäteriet inom hemtjänsten. Varenda sträcka och moment är tidsmätt. Var tar människan och vården vägen?
– Det finns många gamla som är fruktansvärt ensamma. Till en del skriver allmänläkare ut Sobril, en stark ångestdämpande drog som ger enorma abstinensbesvär, säger Elin och önskar en annan äldreomsorg.
– Vårdtagarna borde få följa med till affären, själva välja maten och att vi lagade den tillsammans.

Bemanningen – viktigast

– Det viktigaste för äldreomsorgspersonalen är bemanningen, säger Lena Ezelius, ordförande för Kommunal sektion 26.
– Kommunerna tar hem äldre som hamnat på sjukhus så fort de är så kallat medicinskt färdigbehandlade eftersom kommunerna därefter själva får betala för eftervården. Det innebär att tyngre och sjukare patienter läggs över på hemtjänsten.
Landstingets revisorer är mycket kritiska till hur tillvaron ser ut för äldre som bor kvar hemma. De blir utskrivna från sjukhusen tidigare och kommer inte in på de allt färre äldreboendena. De har i genomsnitt sex diagnoser och tio olika läkemedel.
Utredaren Ulla Gurner har gjort fallstudier och menar att ”De äldre klagar samfällt på städningen. Det är äckligt när man kommer hem till folk. Det är ovärdigt att inte få duscha när man själv vill” (Dagens Nyheter 7 februari).
Till Offensiv säger en av Stockholms stads äldreomsorgsinspektörer, Inger Lisslö, att den största bristen är personkontinuiteten. Att det kommer så många olika anställda hem till en vårdtagare. Det är jättejobbigt att inte veta vem som kommer och behöva förklara allt från början varje gång, vad som finns i städskåpet, var affären ligger osv.
Den senaste stadsdelen som inspekterades var Spånga-Tensta. Hemtjänsten kritiseras för att styras mer efter ekonomin än efter kontinuitet och inflytande för de äldre.

Fler fasta anställningar

Fasta anställningar är även en fråga för personalen. Hemtjänsten i Skarpnäck har nästan lika många timvikarier som fast anställda.
– Vi timvikarier får inte friskvårdsbidrag, får inte delta på arbetsplatsmöten och blir inte kallade till individuella löneförhandlingar, menar Elin Olofsson.
Inte allt för överraskande så ökar de anhörigas omsorg, på 2000-talet mer än på 90-talet, enligt en ny översyn av Socialstyrelsen. Över en miljon är omsorgsgivare för närstående. Socialstyrelsen utgår från att den offentligt betalda hjälpen har krympt och menar att detta kan vara en förklaring. En annan är att det finns fler äldre och att dessa har fler anhöriga.

Bara småsmulor

Sett över hela livet är det dubbelt så många kvinnor, 29 procent, som män, 15 procent, som är omsorgsgivare. Kvinnor ger tyngre vård och står för två tredjedelar av anhörigvården. Döttrars insatser ökar, det gör inte söners.
Samhällets totala insatser för äldreomsorg har mellan 2000 och 2003 endast ökat med skruttiga 0,7 procent (enligt PRO). Detta innebär en reell minskning i förhållande till behoven, och ännu mer jämfört med BNP-tillväxten. Hycklande nog försöker politikerna åter vinna de äldres röster med småsmulor som lockbete trots att Sveriges ekonomi badar i pengar. För de äldres skull behövs ett vårduppror för en omsorg som utgår från brukarnas, personalens och anhörigas behov.

Elin Gauffin