Lönediktat mot Scaniaarbetarna
Djupt missnöje råder bland Scanias arbetare efter bolagets fräcka lönediktat på 2,75 procent, sockrat med ett engångsbelopp på 3 000 kronor – långt under verkstadsklubbarnas gemensamma krav på sex procent. Årets lokala förhandlingar har avslutats i oenighet.
– Det är diktat från företaget, och det enda vi som lokalt fack skulle kunna göra är att gå till central förhandling. Men då skulle resultatet bli ännu sämre, det centrala avtalet ger bara två procent, säger verkstadsklubbens vice ordförande Håkan Nordgren till Offensiv.
”Välkomna till världens snålaste och ruttnaste företag”, skriver en frustrerad arbetare från Oskarshamn, som uttrycker sin ilska på internetforumet falunsibbhult.
Ännu mer provocerande
Allra mest provocerande är budet för arbetarna på fabrikerna i Falun och Sibbhult, som enligt Scanias ledning ska läggas ned 2008, trots god lönsamhet med miljardregn över aktieägarna och mångmiljonregn över Scanias vd Leif Östling och andra höga direktörer.
Det stora släp på 800 lastbilar som uppstod då arbetarna i Falun efter nedläggningsbeskedet vägrade att jobba mer än 100 procent, har minskat sedan verkstadsklubben gick med på att bemanna extra natt- och lördagsskift med inhyrda arbetare från Södertälje och Oskarshamn och lokala nyanställningar.
Enligt verkstadsklubbens vice ordförande Håkan Nordgren är de först inlånade nu på väg hem efter de fyra veckor i Falun som verkstadsklubben gått med på, samtidigt som antalet nya visstidsanställning ar nu uppgår till 90.
Nya visstidsanställningar
Ännu viktigare för vändningen är kanske att de arbetare som förlorat arbetslusten nu i stor omfattning gått med på att jobba övertid efter nya, tillfälliga påslag ute på de olika avdelningarna sedan platschefen bett om ursäkt. På vissa avdelningar kan de som ställer upp på en massa övertid öka månadslönen med 6 000-10 000 kronor i månaden, enligt inlägg på internetforumet.
– Det ser ut olika på alla avdelningar. De nya chefer som inlånats för att stärka upp ledarskapet tycks ha fått fria händer att göra dealar direkt med de berörda arbetarna, säger Håkan Nordgren.
De fackliga företrädarna upplever sig ganska maktlösa.
Vad skulle kunna ändra på det?– Ja, strejkrätten. Så länge kollektivavtalet rullar på med fredsplikt och arbetarna inte är beredda att tillgripa olagliga metoder kan vi inte göra så mycket. Det är inte som förut…, säger Nordgren.
Truckföraren Mikael Södergren, som nyss köpt hus och har två små barn, är en av dem som inte fått något extra betalt.
– Vi har det väldigt kämpigt nu och får ta smällen med en massa merjobb under hela dygnet runt när man ska jobba ikapp i monteringen. Samtidigt kommer väl några av oss truckförare att få jobba kvar i Falun, vilka vet vi inte. Mest synd är det om monteringen, där de piskas trots att de vet att jobbet är kört i framtiden.
Lars-Inge Törsfeldt, som jobbar i bearbetningen, tycker att de svenska facken går i strypkoppel, men imponeras över att det finska pappersarbetarförbundet vågat gå ut i en tvådagars strejk i protest mot industrins planerade uppsägningar.
– Med en löneökning på 2,75 och 1 500 i bonus efter skatt får vi ingenting över sedan elen, bensinen och dieseln är betald, säger han och påpekar att bara hans egen elräkning för uppvärmning av huset i år ökar med 500 kronor i månaden.
”Ingenting över”
På internetforumet går diskussionens vågor fortfarande höga. Flera inlägg manar till nya övertidsblockader och till och med strejker.
Samtidigt är det faktiskt ännu två år kvar till nedläggningen och egentligen inte alls för sent att utmana själva nedläggningen. Förhandlingarna om ett omställningspaket med avtalspensioner, stöd till utbildningar o s v har inte ens börjat.
Vidare är det redan nu dags att börja ställa krav på fackförbunden om en ordentlig revansch i nästa avtalsrörelse. Efter 1 april nästa vår råder inte längre fredsplikt.
Arne Johansson
