Haninge: Tomma politikerlöften

Publicerad av Per Olsson

Tema: Valet 2006

– Löftet var mindre barngrupper år 2005, men först på hösten samma år blev det ett barn mindre per avdelning. Men i vår ökade antalet barn per avdelning igen till 17 i småbarnsgrupperna och 21 i grupper med äldre barn. Så var det när jag gick på semester, säger Maria Rodriguez, barnskötare och femte namn på Rättvisepartiet Socialisternas valsedel i Haninge.
– När jag kom tillbaka från semestern hade antalet barn minskat till 15, just som löftet har varit. Det betyder inte att det kommer att få vara så hela tiden. – Det kan mycket väl ändras igen – fler barn – så snart valet är över, eller beroende på hur kön ser ut, för det är den som styr, berättar Maria vidare.
– Istället för mer personal blir det färre, eftersom förskolorna får så stram budget, det är för lite pengar och de tvingas skära ned på antalet heltidstjänster.

Budgeterar för lågt

– Det är mycket svårt att göra det pedagogiska arbetet som vi förväntas göra när politikerna stramar åt. Det ska inte vara fråga om barnpassning, lärandet börjar i förskolan, det vet till och med våra politiker, och alla pedagoger arbetar väldigt hårt för att hålla kvaliten i det pedagogiska arbetet. Vi har en läroplan att följa och för oss är det viktigt att känna oss stolta över det viktiga arbete vi utför.
– Politikerna budgeterar för lågt och skulle vi gå plus på förskolan, får vi inte behålla överskottet men går vi minus så följer underskottet med till nästa termin. Mycket konstig matematik.

Konstig matematik

– Det betyder att inget kan sparas, för att t ex göra förbättringar på gården eller införskaffa lite dyrare leksaker eller materiel.
– Jag började jobba i barnomsorgen 1978. 1980-talet var ett paradis, för både barn och personal. Personaltätheten var mycket större då, och möjliggjorde diverse verksamhet på ett annat sätt. Vi kunde gå på teater, museum och göra alla sorters utflykter. Småbarnsgrupperna omfattade till en början tio barn för att sedan öka till 12, med fyra pedagoger.
– Då var det ingen större katastrof om en i personalen blev sjuk. Det fanns alltid en fast vikarie, eller så fanns det vikarier vi kunde ringa efter. Den som blev sjuk hade ingen karensdag, vilken är väldigt kännbar idag, även med tanke på alla förkylningar och andra virusinfektioner vi blir smittade med av barnen.

”Vi fick betala dyrt”

– 1993-94 kom den stora katastrofen, med stora besparingar. Jag klarade mig från att förlora jobbet. Men priset blev högt. Vi som jobbar inom barnomsorgen i Haninge fick betala jäkligt dyrt för politikernas nedskärningar under 1990- talet.
– Vad om krävs är mindre barngrupper, max 10-12 per småbarnsavdelning, och 15 barn i grupperna med barn över tre år.
– Det behövs fler heltidstjänster, minst 3 per barngrupp och alltid en extra resurs på varje skola som kan rycka in och hjälpa till på de olika avdelningarna vid behov, avslutar Maria Rodriguez.

Per Olsson