LO: Enade vi stå?

Sif-krav på minst 6 procent • Volvoarbetare kräver 7 procent

Publicerad av

Tema: Facklig kamp, Rör inte vår a-kassa

LO-topparna har med en reträtt till en svagare samordning än den som först föreslagits försökt ”rädda” ett sken av enighet i årets avtalsrörelse.
Nu hotas i stället deras sköra enighet kring låga krav från ett oväntat håll. Detta sedan åtminstone tre av industritjänstemannaförbundet Sifs fem förhandlingsdelegationer skakat förbundstopparna inom Facken inom industrin med betydligt högre lönekrav – 6 procent snarare än 3,9.

IF Metalls ordförande Stefan Löfven har de senaste veckorna skapat ett rabalder bland kollegorna i LO-topparna genom att inte i förväg vilja förbinda sig att gå ut i sympatiåtgärder om till exempel LO:s ”kvinnoförbund” skulle tvingas ut i strejk för att få ut litet mer genom en jämställdhetspott.

”Vill inte ta strid”

Medan Ylva Thörn i Kommunal kallat detta ”obegripligt” har Per Winberg i Transport beskyllt IF Metall för att ”inte vilja ta strid med kapitalet”. I Winbergs kritik skymtar också ett missnöje med industriavtalens låga lönenorm.
Avgörande för att IF Metalls ledning till sist gått med på en samordning blev en taktisk reträtt från LO-ledningen.
”Det förbund som ombeds vidta sympatiåtgärder får nu själva fatta beslut om och hur en sådan begäran ska mötas”, förklarar Stefan Löfven i Dagens Arbete.
Att LO denna gång försökt skärpa centraliseringen beror enligt LO:s löneutredare Ingemar Göransson på att arbetsgivarna i all tysthet centraliserat kontrollen över sina egna löneförhandlare. Inget avtal får undertecknas innan det godkänts av en beredningsgrupp inom Svenskt Näringsliv.
Nu blir samordningen svagare än LO-toppen hoppats. Så här ser dealen ut:
1. IF Metall godtar att andra LO-förbund ”plussar” på sina gemensamma lönekrav med en jämställdhetspott på 205 kronor gånger den procentandel kvinnliga medlemmar som ett förbund har med en lön under 20 000 kronor per månad. Därmed sätts i alla fall en moralisk press på IF Metall att stödja de andra förbunden i en eventuell konflikt.

Industrin ”sätter märket”

2. I utbyte mot detta lovar andra LO-förbund att godta att nivån på det första avtal inom industrin som IF Metall undertecknar ska ”sätta märket” för alla fack. De andra LO-förbunden ska då räkna ned sina redan låga krav i förhållande till det första avtalet inom den ”konkurrensutsatta” tillverkningsindustrin. (IF Metalls krav på 3,9 procent eller lägst 840 kronor i nivålyft – där varje individ bara garanteras lägst 400 – och 1 400 i höjda lägstalöner beräknas kosta lika mycket som andra LO-förbunds krav på 825 kronor i nivålyft, 910 kronor i lägstalönepåslag plus en jämställdhetspott.)
Problemet blir inte mindre av att IF Metall har ”två familjer”, där den andra består av de sex samverkande Facken inom industrin – IF Metall, Livs, Pappers, Skogs- och Träfacket, industritjänstemännen i Sif och Civilingenjörsförbundet. Även i denna familj har ordföranden och förhandlingschefer helt över medlemmarnas huvuden enats om de krav IF Metall presenterat.

Lönerevolt inom Sif

Nu hotas i stället facktopparnas sköra enighet av en revolt från några av Sifs tyngsta förhandlare. Dessa upprepar samma sorts skarpa kritik mot både de låga lönekraven och den odemokratiska processen som tidigare uttalats av IF Metalls företrädare för LKAB:s gruvarbetare i Malmfälten och SSAB:s stålarbetare i Luleå.
Minst 6 procent skulle enligt Arne Kastö, ordförande i Sifs förhandlingsdelegation inom teknikindustrin, krävas om industrins löner skulle öka i takt med industrins produktivitet och inflationen. Ett så lågt krav som 3,9 procent betyder att facken låter de redan sanslösa rekordvinsterna och guldregnet över aktieägarna öka ytterligare på lönernas bekostnad.
Sifs förbundsstyrelse tvingades i måndags avstå från att säga ja till den gemensamma plattformen för Facken inom industrin innan deadline den 5 december. Det lär betyda att invändningarna från Sifs branschdelegationer är starka.
– Förbundsstyrelsen vill ha ytterligare tid att föra en dialog med branschdelegationerna, säger Louise Gerdemo-Hultgren, presschef på Sif till Dagens Arbete.
På detta har de fem andra förbundstopparna i Facken inom industrin svarat med att fastställa den avtalspolitiska plattformen och säga att Sif är välkomna att ansluta sig nästa vecka – underförstått att de inte är beredda att omförhandla den.
Men även från basplanet inom LO-facken ställs krav på högre lönelyft. Från ett välbesökt möte i en gruppstyrelse för IF Metalls medlemmar på centrallagret på Volvo Cars i Göteborg har till exempel krav rests på ett lönelyft med 7 procent, vilket motsvarar 1 500 kronor.
De fackliga kraven från Facken inom industrin ska överlämnas till motparten den 20 december. Det råkar vara samma dag som riksdagen troligen kommer att klubba attacken på a-kassan – något som höjer månadskostnaden för a-kassan och fackavgiften med 400-500 kronor.

Kompensera för a-kassan

Därmed skapas ett gyllene tillfälle för LO-facken att höja sina lönekrav till Sifs och Volvoarbetarnas kravnivå med krav på lönekompensation för attacken på a-kassan.
Har den svenska kapitalismen råd? Tja, om alla anställda i Sverige fick höjd lön med 7 procent skulle landets lönesumma öka med 70 miljarder. Det är inte mer än en fjärdedel av de 265 miljarder som börsföretagen planerar att skifta ut till aktieägarna nästa år.

RS/Offensiv kämpar för:

  • Höjda lönekrav till 1 500 kronor – full kompensation för a-kasseattacken.
  • Fullt stöd till jämställdhetspotten.
  • Höjda lägstalöner så att ingen ska tjäna under 18 000 kronor.
  • Rusta för strid – mobilisera medlemmarna till stora demonstrationer vid månadsskiftet mars/april.
  • Facklig demokrati – avtalen ut på omröstning.
Arne Johansson