Striden om stålarna går vidare

Publicerad av Peter Boström

Tema: Kommunal

Kampen mot kontanterna ombord på bussarna har landat. Vi har vunnit i Stockholm. Nu börjar arbetet för att sprida exemplet ut över landet.
Under 2006 vände frågan om kontanthanteringen. Det nya taxesystemet som SL införde den 1 maj var en ren provokation mot förarna. Efter åratal av opinionsbildning mot kontanthanteringen, genomförs ett system som ökar antalet betalningar ombord med 1 000 procent. Den socialdemokratiska SL-ledningen sket fullständigt i förarnas varningar om risken för fler rån, sämre tidshållning, ökad stress och ohälsa i ett redan drabbat yrkesområde. Sket i oss gjorde de för att de trodde att man kunde köpa en valseger och låta förarna betala priset. Höstmånaderna såg en enorm acceleration av antalet betalningar ombord.
Snart upptäckte även banditerna detta och den 18 september hade vi det första av tre på varandra följande rån. Vid varje råntillfälle skyddsstoppade depåernas huvudskyddsombud kontanthanteringen. Vid varje tillfälle hävde Arbetsmiljöverket det omedelbara stoppet men införde allt snävare tidsgränser för ett av dem själva beslutat förbud mot kontanter ombord.
Höstens kamp har varit ömsom vin, ömsom vatten. Mycket få fackligt förtroendevalda är vana att arbeta i kampanjform. De flesta resonerar som goda MBL-förhandlare. ”Vi lägger vårt bud, arbetsgivaren lägger sitt och efter en periods argumenterande så når man en kompromiss.” Allt sker bakom, mer eller mindre, stängda dörrar.
I en kampanj gäller andra lagar. I en sådan har man många fler parter att ta hänsyn till. Man har sociala krafter som rör sig med sitt eget inbyggda momentum. En duktig MBL-förhandlare behöver inte ta hänsyn till annat än de egna intressenas kontrast mot motparten. Det räcker att tänka tvådimensionellt. I en kampanj måste man tänka tredimensionellt. I en kampanj betyder tiden, timingen, lika mycket eller mer än själva åtgärden eller argumentet. Ett ställningstagande kan vara helt korrekt i ett ögonblick för att i nästa vara reaktionärt. Detta har vi skött i Stockholm. Efter många hårda debatter kunde vi göra rätt sak i rätt tid.
Problematiskt har det även varit med demokratin. En facklig organisation i fredstid är inte designad för kamp. Hösten har därför avslöjat många brister i trafiksektionen. Man har inte kunnat etablera en fungerade kampanjstab. Diskussioner om taktik har därför tvingats fram i andra forum. Detta har lämnat en del av sektionens huvudskyddsombud lite utanför besluten. Detta är aldrig bra och leder till berättigade debatter om demokratin.
Strukturerna har inte den flexibilitet som krävs för att snabbt accelerera igång kamp som är förankrad. Det är en varningsklocka inför de kommande åren med borgerliga provokationer. Slutsatser av detta måste diskuteras i den fackliga organisationen. Det är inte populärt, naturligtvis, men inte desto mindre nödvändigt.
Sammantaget har dock kampen mot kontanterna gett en massa positiva erfarenheter för alla inblandade. Kampen för att rusta arbetarrörelsen inför framtiden går genom strider. Striden mot kampanjerna har vunnits.
Den 21 december beslöt regeringen att förbjuda bussbolagen inom SL-trafiken att tvinga sina förare att hantera kontanter ombord. Förbudet gäller från den 1 april och kan inte överklagas.

Peter Boström, HSKO, Swebus depå, Södertälje