Bushjuntans nedgång och fall

Publicerad av

Tema: USA:s krig mot Irak

USA:s president George W. Bush blir allt mer en ”lame duck”, en vingklippt och förlamad president.
Det katastrofala misslyckandet i Irak har skapat ett allt större problem på hemmaplan samtidigt som den amerikanska ekonomin börjat stagnera.
Irakkriget var den enskilt största orsaken till presidentens och republikanernas valförlust förra året, ett val som resulterade i att demokraterna vann majoritet i den amerikanska kongressen (senaten och representanthuset).
För varje dag växer missnöjet med Bush. I den senaste gallupundersökningen gav bara 33 procent presidenten godkänt.
På frågan ”vilken inställning har du till republikanerna?” svarade 58 procent att de hade en negativ uppfattning om partiet och bara 34 procent sade att deras inställning var positiv. Så lite stöd har inte republikanerna haft sedan 1994 (New York Times/CBS gallup 13 mars).
Bushs upptrappning i Irak har varken gett ökat stöd på hemmaplan eller bidragit till att våldet minskat i Irak. Tvärtom. Den gångna veckan var en av de blodigaste i Irak på länge. I mars dödades fler än 2 000 människor, enligt officiella siffror. Den verkliga dödssiffran är betydligt högre, trots USA:s ökade militära insatser och påstådda framgångar i kriget.
Varje dag dödas fler än 100 personer i Irak, varav fyra amerikanska soldater. ”Fyra år av invasion och varje aspekt av irakiernas liv har förändrats till det sämre”, sammanfattade den brittiska tidningen Independents irakkorrespondent Patrick Cockburn 19 mars.
Irakkriget är också på väg att bli historiens dyraste. När Vita huset och Pentagon först budgeterade kriget beräknades krigsnotan till 50 miljarder dollar, hittills har kriget kostat tio gånger mer – minst 500 miljarder dollar. Nästa år överträffas i fasta priser kostnaden för Vietnamkriget.
Det är främst USA:s äldre och fattiga som fått betala för kriget och enligt Bushs senaste budgetförslag ska nya krigsinsatser i Irak och Afghanistan finansieras genom nedskärningar i framför allt den offentliga sjuk- och hälsovården. Den amerikanska krigsmaskinen slukar i dag en femtedel av landets budget.
Det är bakgrunden till varför demokraterna, som tidigare stött kriget, nu menar att fortsatta anslag till kriget bara kan beviljas om det finns slutdatum för de amerikanska truppernas bortdragande. Bush har svarat med att hota lägga in sitt veto.
Demokraternas krigsmotstånd är dock halvhjärtat och i grunden finns ovilja att utmana presidenten. ”Jag tror inte att majoriteten av senatens demokrater skulle vara beredda att stoppa nya anslag till kriget”, sade exempelvis Barack Obama, som siktar på att bli demokraternas presidentkandidat 2008, i förra veckan.
Oavsett den omedelbara utvecklingen är detta inledningen till en fördjupad politisk kris i USA och splittring inom den härskande klassen.
Nederlaget för USA i Irak har kanske redan fått än mer långtgående och bestående konsekvenser – ekonomiskt, politiskt och för ställningen i världen – för USA-imperialismen än nederlaget i Vietnam.
Irakkrigets sammantagna globala effekter har redan varit förödande för USA och våldet i Irak har spillt över till andra delar av Mellanöstern samtidigt som exempelvis kriget i Afghanistan skördar allt fler offer och Mogadishu (Somalia) skakats av de blodigaste striderna på 15 år.
Bushs politik har dessutom bidragit till att fördjupa den globala revolt som växer fram mot nyliberalism och imperialism, vilket inte minst exempelfieras av de vänstervindar som nu blåser över Latinamerika.
Till detta ska läggas att Irakkriget och dess spridning hotar den oljetillförsel som bland annat håller den amerikanska kapitalismen rullande.
Busherans nedgång och oundvikliga fall signalerar inledningen till det som kan utvecklas till den allvarligaste kris som någonsin skakat USA-imperialismen.