”AD duckar om yttrandefriheten”

Veolias koncernchef pressad av Europafacken

Publicerad av Arne Johansson

Tema: SEKO

De fackliga reaktionerna från centralt håll i Seko har varit anmärkningsvärt tystlåtna efter Arbetsdomstolens klassdom på Connex/Veolias sida i målet om den avskedade fackordföranden Per Johansson i Seko klubb 119, som drogs igång efter avskedandet hösten 2005. Från LO hörs inte ett pip, medan fackliga företrädare i hela Europa rasar.

”Vi har förlorat på alla punkter och är besvikna över domslutet, som vi nu ska analysera.” Det är i stort sett allt som Sekos ordförande Janne Ruden hittills har haft att säga.
Offensiv har talat med förbundsjurist Anett Olofsson, som också är enhetschef på LO-TCO Rättsskydd och företrädde Seko i stämningen mot Connex. Hon tycker att AD:s sätt att värdera bevisen om Per Johanssons påstått aggressiva och olämpliga uppträdande har varit ”anmärkningsvärt”.

”Vi avfärdades i klump”

– Man har värderat de båda sidornas vittnen i klump och valt att tro mer på arbetsgivarsidans vittnen än på våra. Man har duckat för frågorna om yttrandefrihet och kritikrätt. Och AD har inte alls tagit upp händelserna från våren 2005 alltifrån branden i Rinkeby till (de felkonstruerade) frontrutorna, d v s konflikterna om de stora säkerhets- och arbetsmiljöfrågorna som ledde fram till att Per Johansson sparkades (den 29 september).
Annett Olofsson ger också ett exempel på hur domstolen till och med har beskrivit en omstridd händelse när det gäller Per Johanssons påstått olämpliga takt och ton på ett så felaktigt sätt att det inte ens har täckning i arbetsgivarsidans vittnesmål.
– Man påstår att Pelle avbrutit ett anförande av Mats Eriksson (en närvarande trafikchef i en förhandling om ett fackligt klagomål som Per Johansson då trott vara en trainee) med ett ”håll käften”, trots att reaktionen tvärtom kom sedan Eriksson avbrutit ett anförande av Per Johansson.
Incidenten är den första i en serie registrerade arbetsgivarlegender om Per Johanssons påstått ”aggressiva och olämpliga” uppträdande som AD helt byggt sin dom på. Att Per Johansson efteråt, när han förstått vem Eriksson var, bett denne om ursäkt och att denna ursäkt då accepterades kommenteras heller inte.

Europadom ignorerades

AD har heller inte besvarat Sekos hänvisning till ett mål i Europadomstolen, där en spansk tv-journalist, Bernardo Fuentes Bobo, som avskedats för långt ”grövre” uttalanden om sin arbetsgivare än Per Johanssons, vann i en principiellt viktig strid mot spanska staten.
– AD har inte alls velat gå in på frågan om yttrandefrihet och kritikrätt. Ändå för man ett resonemang med hänvisning till några gamla domar som i viss mån ställer högre krav i fråga om fackliga företrädares uppträdande än på andra, trots att det är högt i tak i andra domar, säger Annett Olofsson.
På frågan om man diskuterat domens betydelse för fackligt arbete med Seko svarar Anett Olofsson jakande. Hon tonar ändå ned konsekvenserna.
– Vår analys är att arbetsgivarna (i AD) har lyckats få det till en fråga om Per Johanssons personlighet. I och med det behöver domen inte inverka på möjligheten att bedriva facklig verksamhet.
Ändå medger hon att många fackliga företrädare nu kan känna sig oroliga för hur tufft de ska våga bete sig och menar att ”facket måste bevaka utvecklingen, så att det inte sprider en sådan oro”.
Jesper Bengtssons ledare i Seko-magasinet går betydligt längre i sin kritik av domen. Enligt Bengtsson må Per Johansson ha varit ”satans obekväm” för Connex. Men det var ju i sin roll som facklig ordförande han kritiserade ledningen, bland annat för bristande säkerhet.
”Och här blir det riktigt obehagligt. Rent principiellt är det inte en fråga för arbetsgivaren om en fackligt förtroendevald är burdus och otrevlig. De anställda måste ha rätt att välja vilken företrädare de vill… Gränsen måste vara knivskarp, annars får vi en kinesisk modell där facket är helt uppbundet av både staten och arbetsgivarna. Och med sin dom ruckar Arbetsdomstolen på gränsen”, skriver Bengtsson och varnar för att detta kan kosta fler fackligt aktiva jobbet.

Seko tvår sina händer?

Seko klubb 119:s nye ordförande Pierre Sandberg är ändå orolig för att Seko nu ska ”två sina händer” och säga att nu har vi stött Per Johansson färdigt. I så fall missar man möjligheten att på allvar pröva de mer långtgående skrivningar om yttrandefriheten som han menar finns i Europakonventionen, och som är särskilt starka för fackliga företrädare.
– Och detta inkluderar uttryckligen uttalanden som arbetsgivaren kan anse vara kränkande, chockerande och stötande. Spanjoren Fuentes Bobo fick till exempel rätt trots att han sagt att spanska TV ”bajsade på personalen”, samt att bolaget var ”blodiglar” och ”ett koncentrationsläger” för personalen.
Det finns också enligt Pierre Sandberg starkt stöd för att driva frågan vidare bland de fackliga företrädarna från 21 stater i Veolias företagsråd (Veolia Envirronnement European Works Council) som träffas i Paris under tre dagar två gånger om året.
I ett uttalande från det senaste mötet, som hölls direkt efter AD:s dom, förklarade sig Veolias EWC vara chockerade över AD-domen och gav fullt stöd till Per Johansson och dennes kamp för yttrandefriheten.
– Pelles ärende diskuterades hela första dagen, då de fackliga företrädarnas träffas för att gå igenom vad man ska ta upp med Veolias ledning på andra dagen. Veolias koncernchef Henri Proglio var också märkbart besvärad när kritiken togs upp direkt med honom på mötets andra dag.
Den tredje dagens utvärdering av mötet med Veolias ledning visade också enligt Pierre Sandberg att det nu finns starkt stöd bland de fackliga kollegorna inom koncernen för att driva frågan vidare.
Per Johansson har ännu inte bestämt sig för om han ska gå vidare och stämma den svenska staten och dess arbetsdomstol inför Europadomstolen.
– Det förutsätter ett brett fackligt stöd, säger Per Johansson.
Arne Johansson