Ingen sexuell frigörelse med högerstyre

Publicerad av

Tema: HBTQ

Den förre centerledaren Torbjörn Fälldin, Alf Svensson och en före detta ordförande i ”Ja till livet” samt några andra riksdagsledamöter från regeringspartierna publicerade en debattartikel i Dagens nyheter i början på juni.
Debattartikel har rubriken ”Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel” och resonemanget i artikeln går ut på det biologiska faktum att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Tidigare har ju bland annat kristdemokrater ofta hävdat att samhället bör framhålla det heterosexuella äktenskapet som norm och därför bör man ha kvar det nuvarande systemet där det finns två olika lagstiftningar för parförhållanden.
Där hetrosarna kallas för just äktenskap och de samkönade parförhållandena kallas för registrerat partnerskap.

När de tidigare argumenten inte fått någon folklig förankring, har motståndarna till samkönad äktenskapsbalk försökt slipa argumenten. I debattartikeln påstår författarna att det handlar om barnens bästa.
Tesen är att äktenskapet bara är till för män och kvinnor som gör barn. De hävdar vidare bland annat att en könsneutral äktenskapsbalk försvårar integrationen. Man tar stöd av en fransk utredning som just påstår att det hela handlar om barnens bästa. Att använda Frankrike som slagsträ i debatten framstår som tragiskt komiskt då Frankrike är ett land som fortfarande tillåter barnaga.
HBT-rörelsen har haft medvind i seglen de senaste åren och vunnit en rad segrar som att faktiskt få rätt att bli prövade som adoptivföräldrar.
När beslutet om införande av partnerskapslagen togs 1994 var det ingalunda ett förslag från regeringen utan ett riksdagsinitiativ från oppositionen. För en tid sedan försökte folkpartiets Nyamko Sabuni påstå att det var en borgerlig regering som genomförde partnerskapslagen. Men sanningen är att en tredjedel av folkpartiets ledamöter röstade nej till lagen. Endast två moderater röstade för partnerskapslagen.
När man har medvind vill alla vara ens vänner. Men pendeln vänder alltid och kan vända snabbare än man tror.

HBT-rörelsen bör därför betänka vem som varit ens verkliga vänner. När Stockholm Pride 2003 utsåg Fredrik Reinfeldt som invigningstalare hade man följande motivering: ”Fredrik har varit mycket betydelsefull för homorörelsen under de senaste åren... Han är en person med hög trovärdighet...”.
Men verkligheten är en annan. Reinfeldt och majoriteten av den moderata riksdagsgruppen har röstat nej till att diskriminering på grund av sexuell läggning ska skrivas in i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
När frågan om att homosexuella sambor ska ges möjlighet att gemensamt få vårdnaden om ett barn var uppe i riksdagen, avstod Reinfeldt från att rösta. Passiv var han däremot inte när förslaget om att sexuell läggning skulle inbegripas i flyktingbegreppet så att även förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning skulle räknas. Då röstade han nej. Moderaterna var också emot internationella adoptioner för homosexuella par, även här gick Reinfeldt efter partilinjen. Han röstade även nej till förslaget om att ge lesbiska samma rätt som heterosexuella att få tillgång till insemination på sjukhus.
HBT-frågan är ingen isolerad fråga. Den hänger samman med kvinnokampen. Mäns och kvinnors rätt till sina egna kroppar. Om rätten till fri abort o s v. I den kampen kan vi inte lita på högern. Det är dem vi måste bekämpa...

Tobias Johansson är RS-medlem i Stockholm