Regeringen skär ned på väg- och järnvägsinvesteringar

Publicerad av Jonas Brännberg

Plats: Sundsvall Tema: Politiska frågor

Under 2004 beslutade den dåvarande regeringen om en väg- och järnvägsplan för 2004-2015. När planen nu ska revideras av den nya regeringen föreslås stora nedskärningar.

Största orsaken till nedskärningarna är att planen inte anpassats till de kostnadsökningar som skett. Till exempel tilldelades Banverket 107,7 miljarder kronor under perioden, något som nu föreslås räknas upp med 0,98 procent eller cirka en miljard under perioden 2004-2007.
Den verkliga kostnadsökningen under perioden har varit 17 procent. Enligt Banverket behövs 12 miljarder ytterligare för att värdesäkra den liggande planen. För Vägverkets del handlar det om 10 miljarder.

Järnvägen drabbas mest

Effekterna av detta visas i de förslag till revideringar som kommit från Vägverket och Banverket.
Järnvägen verkar drabbas hårdast när viktiga infrastrukturprojekt som Ostlänken och Norrbotniabanan hamnar helt utanför planen. Dessutom kan redan påbörjade projekt försenas flera år om banverket inte tillåts att göra en ”framtung plan”, d v s ha större investeringar i början av planperioden och mindre i slutet.
Vägverket levererar några olika förslag men i ”nivå lägre”, som är regeringens ramförslag, sägs risken för trängsel i storstäderna öka och inga förbättringar i bärigheten på landsbygden kan göras.

”Negativ utveckling”

När det gäller ”Långsiktigt hållbar förvaltning av vägkapitalet” och ”God miljö-klimat” ses en ”negativ utveckling”.
Förslaget från Vägverket med neddragningarna i anslaget öppnar också för privata intressen. OPS, ”Offentlig Privat Samverkan”, är det nya ledordet som innebär privata investerare – och därmed vägtullar.
Även på helt offentligt finansierade vägar öppnas för vägavgifter. Vägverket har redan pekat ut fyra miljardprojekt där OPS är ett alternativ, däribland Södertörnsleden och vid Sundsvall och Motala.
I Norrbotten försöker centerpartisten och landshövdingen i Norrbotten Per-Ola Eriksson få in Norrbotniabanan på samma spår genom att involvera företagen inom basnäringarna i Norr- och Västerbotten.
Som helhet innebär nuvarande förslag att vägstandarden kommer att fortsätta sacka efter behoven samtidigt som satsningar på miljövänliga alternativ dras ned, både när det gäller väg och järnväg.
Istället öppnas för privata alternativ som ska tjäna pengar på transporterna (det vill säga mer trafik och utsläpp ger mer vinst) och som gör möjligheten att resa än mer till en klassfråga.
Jonas Brännberg