Vilken väg för Chavez nya parti?

Venezuela: PSUV har fått 5,7 miljoner medlemskapsansökningar på några veckor

Publicerad av Kristofer Lundberg

Tema: Nya arbetarpartier

President Hugo Chavez skriver nya sidor i Venezuelas historia med bildandet av det nya förenade socialistpartiet PSUV. Under fyra veckors mobilisering har 5,7 miljoner personer registrerats som medlemmar i PSUV, som därmed blir Latinamerikas största vänsterparti.
För högern som inte ens samlade så många röster i valet som Chavez nu har i det nya partiet är detta ett stort nederlag.
Än så länge har partiet inget program och vilken väg det tar och hur det utvecklas samt vilken ideologi det får, kommer att vara en kampfråga som avgörs av vilken roll arbetarklassen får inom partiet.

Beslutet att bilda ett nytt parti har resulterat i viktiga diskussioner bland fattiga och arbetare i Venezuela om hur socialismen ska byggas och vägen dit. För att på allvar bygga socialismen krävs det att arbetarklassen sätts i rörelse.
Sedan marksändningstillståndet för det språkrör för oligarkin och den inhemska kapitalistklassen som utgörs av tv-kanalen RCTV:s löpt ut och Chavezregeringen valt att inte förlänga dess licens på grund av deras centrala roll till stöd för kuppen 2002, har detta utnyttjats och tagits som en förevändning av högern som på nytt försöker skapa oro i landet. Deras möjligheter att lyckas med detta begränsas dock av att styrkeförhållandena i dag är annorlunda än situationen innan kuppen 2002. Det är heller inte sant som borgerlig media skriver att RCTV tystas, utan de har fortfarande full rätt att sända över kabel eller satellit.

Uppmaning till sabotage

Från Florida och Miami pumpar rika exilvenezolaner ut uppmaningar till ”störtandet av diktatorn”, ”väpnat och militärt uppror” och ”sabotageaktioner mot ekonomin”.
De manifestationer som högern organiserat, med studenter från privata universitet och gymnasier i täten, har dock bara samlat några tusental.
Högerns protester har besvarats med massdemonstrationer för Chavez med över en miljon deltagare, där Chavez uppmanat deltagarna att sluta upp i kampen genom att gå med i PSUV.
Hoten om att sabotera ekonomin har samtidigt besvarats av Venezuelas arbetarklass. Fackföreningarna i UNT över hela landet varnar oppositionen för att sabotera ekonomin. Skarpa uttalanden riktas mot arbetsgivare om att fabriker kommer att ockuperas och tas över om de försöker stänga dem.
– De skulle bara försöka! Om de så bara stannar en fabrik eller ett företag så tar vi över produktionen och gör den till befolkningens gemensamma egendom, säger Servando Carbone, fackledare för UNT i Caracas.
Liknande röster hörs från andra städer. ”Denna gång lämnar vi inte tillbaka maskinerna som efter kuppen 2002”, varnar UNT i Carabolo.
För att bygga socialismen måste denna beslutsamhet hos arbetarklassen tas tillvara. Företag, jordbruk och banker borde exproprieras och tas över under arbetarnas demokratiska kontroll. Om PSUV ska bli det parti som i Venezuela bygger den socialistiska republik som Chavez talar om, måste det bli ett parti för klasskamp och socialistisk revolution.

Kan inte stanna halvvägs

Att hotet om kontrarevolution måste tas på allvar visar inte minst oppositionens tre tidigare större försök att fälla Chavez, vilka stoppades av massornas ingripande. Detta hot kan i sista hand bara undanröjas om man fullbordar den socialistiska revolutionen. Historien har gång på gång visat på faran med att stanna halvvägs. Chile och Nicaragua är tydliga exempel.
Chavez har gång på gång i sina tal om bygget av det nya partiet återkommit till Marx, Lenin och Trotskij och lärdomarna från bolsjevikpartiet. Detta är ingen slump utan hör ihop med den ökade radikaliseringen. Det visar hur kampen mot imperialismen och nyliberalismen skapar ett nytt intresse för socialistiska idéer.
Bland bredare skikt av dem som sökt medlemskap i PSUV återfinns många socialistiska paroller som användes av Vänsteroppositionen i Ryssland under 1920- och 30-talen i kampen mot stalinismen, som ”Kamp mot byråkratisering”, ”För internationell socialism”, ”För en aktiv revolutionär massrörelse”. Det är också krav som spontant rests i demonstrationer av arbetare och fattiga. Det är ingen tvekan om att Chavez allt radikalare språkbruk har haft en inverkan på befolkningen, samtidigt som folkets radikalisering ställer högre krav på Chavez.
Framförallt kommer arbetare och fattiga den kommande tiden att lära av nya dramatiska händelser och oundvikliga klasskonfrontationer.
Om arbetare inte ser märkbara förbättringar och verkliga förstatliganden av företag, banker och jordbruk kan de snart tröttna på det radikala språkbruket och talet om socialism för det 21:a århundradet. Exempelvis har Chavez sagt att han, trots att arbetarna på företaget länge har krävt att staten ska ta över och införa arbetarkontroll, inte tänker förstatliga stålföretaget SIDOR, som han i stället uppmanar till att visa exempel på ”god kapitalism”.
Chavez har trots sin marxistiska retorik inte förstått Lenins och Trotskijs program i den för socialister avgörande frågan om arbetarklassens roll och det revolutionära partiets uppgift.

”Socialistiska bataljoner”

De finns de som kritiserar Chavez för att initiativet och lanseringen av det nya partiet kom uppifrån. Första steget togs i mars med att nära 20 000 företrädare svors in efter att ha valts ut av Chavez.
Dessa organisatörer utgör första steget till de ”socialistiska bataljoner” som ska bildats runtom i Venezuela för att diskutera och organisera partiet.
Chavez har kombinerat sina tal om att det nya partiet måste byggas underifrån och vara fritt från byråkrater och karriärister med att också ställa som krav att tidigare samarbetspartier som vill ingå i PSUV ska upplösas. Chavez har även ställt krav på de fackliga ledarna att ge sitt stöd till PSUV.
Debatten inom fackföreningen UNT om man ska gå med i PSUV eller stå politiskt oberoende liknar den debatt som fanns på Kuba efter revolutionen, under 1960-talet (även om Venezuela idag inte kan kallas en arbetarstat), där trotskister argumenterade för att fackföreningarna skulle inta en oberoende klasståndpunkt.
De använde sig i den debatten av Lenins uppfattning från 1921 att ”i en arbetarstat som har brutit med kapitalismen har fackföreningarna en dubbel uppgift; att få de bästa arbetarna och specialisterna till att bygga och försvara den nya arbetarstaten men att samtidigt försvara den samlade arbetarklassen mot byråkratisering men också den egna staten. I den process som uppstår i övergången från kapitalism till socialism måste arbetarna och fackföreningarna ta en oberoende ståndpunkt och försvara sina intressen och krav”.

Oberoende fack ett måste

Vänstern inom UNT för fram att facket måste vara oberoende gentemot stat och företag, även om de stödjer och deltar i revolutionen. Rättvisepartiet Socialisterna anser att socialister i Venezuela bör delta i det nya partiet tillsammans med alla dem som vill kämpa för att detta ska bli ett redskap för att fullfölja revolutionen och bygga en genuin socialistisk arbetarstat. Partiets representanter måste då väljas underifrån, med tendensfrihet där alla riktningar ska kunna verka fritt, alla ledare kunna avsättas och leva på arbetarlön.
Ett socialistiskt partiprogram måste diskuteras fram bland arbetare och fattiga. Tillsammans med en nationalisering av storföretag och banker under arbetarkontroll och arbetarstyre skulle de 25 000 lokala råd som vuxit fram sedan 2005 kunna ersätta den nuvarande borgerliga och byråkratiska statsapparaten.

Kristofer Lundberg