Antikrigsmotståndet växer i USA

Publicerad av Mattias Bernhardsson

Tema: USA:s krig mot Irak

Färre än någonsin i USA är idag beredda att stödja George Bush eller ockupationen av Irak. Undersökningar visar att stödet för Bush har rasat nästan lika mycket som för Nixon strax innan han tvingades avgå. Endast 30 procent stödjer idag USA:s närvaro i Irak.

Motståndet växer också. Offensiv har träffat Katie Quarles från Socialist Alternative, som organiserar Youth Against War and Racism som växer stadigt på skolor och universitet, där armén försöker värva soldater.

Ut med krigsvärvarna!

Hon berättar om hur 100 elever med plakat som kräver utbildning och sjukvård går in på skolstyrelsens möte och gör en ”die-in” för att manifestera hur pengar som borde gå till de fattiga i USA istället läggs på att döda fattiga i Irak. Tidigare i april omringades en skolstyrelsemöte med 800 elever och studenter som krävde att de militära värvarna skulle kastas ut från skolorna och universiteten.
Katie förklarar att bristen på stöd för kriget inte är det enda problemet för Bushadministrationen.
– Det blir allt mer uppenbart att ingen inom regeringen eller näringslivet tror på att USA kan vinna kriget. Makthavarna söker med ljus och lykta efter möjligheter att minska förlusterna, men det är utsiktslöst. Detta gäller också kriget i Afghanistan.

Växande missnöje

Det kompletta misslyckandet för administrationen har lett till allvarliga motsättningar inom det republikanska partiet, där de nykonservativa, ”neo-cons”, har isolerats, men där ingen alternativ gruppering har lyckats gå in och ta över. Republikanerna saknar givna efterträdare till Bush.
Istället har eliten börjat satsa pengar på demokraterna, vars tal om att börja dra tillbaka trupper från Irak inte representerar något verkligt motstånd mot kriget, samtidigt som man talar om att omfördela soldater till Afghanistan.
– Det finns ett enormt och växande missnöje med regeringens politik, krigen, de ökade klyftorna och försämringarna för arbetare, ett missnöje som kan leda till större proteströrelser i likhet med massrörelsen bland invandrararbetare förra året, förklarar Katie.

Mattias Bernhardsson