Tyska tågstrejken mot ett avgörande?

Publicerad av Katja Raetz

Plats: Berlin, Aachen Tema: Facklig kamp, SEKO

I förra veckan genomfördes den längsta tågstrejken i Tysklands historia. I lokförarfackets GdL:s 62 timmar långa strejk inom godtrafiken och 48 timmars strejk i persontrafiken) deltog över 10 000 lokförare och annan tågpersonal. Veckan dessförinnan hade lokförarna inom godstrafiken genomfört en 42 timmar lång strejk.

Enligt ekonomiska institutet DIW har strejkerna hittills kostat 74 miljoner euro (cirka 687 miljoner kronor), men nu pekar mycket på att en uppgörelse är på väg.
Sedan över sju månader pågår konflikten mellan Deutsche Bahn (DB, tyska SJ) och GdL.

Kräver 31 procent mer

Det lilla lokförarfacket med 18 000 medlemmar kräver en 31-procentig löneförhöjning, att veckoarbetstiden förkortas med en timme och inte minst rätten att sluta avtal.
Tidigare hade det stora järnvägsfacket Transnet och ett annat mindre järnvägsfack, GDBA, slutit ett avtal som gav ett lönepåslag på bara 4,5 procent plus lite extra pengar i form av ett engångsbelopp. Idag ligger bruttolönen för en lokförare på motsvarande 18 300 kronor. Arbetstiden har ökat – utan löneförhöjning – och ligger nu på 41 timmar i veckan.
Deutsche Bahn ägs för närvarande av den tyska staten och därmed är det i grunden fråga om en konflikt även gentemot regeringen.
GdL:s lönekamp inleddes redan i juli och arbetsgivarna reagerade med krav på strejkförbud.
I somras förbjöd Arbetsdomstolen GdL:s strejker, men i september blev vissa strejker tillåtna och den 2 november upphävdes strejkförbudet helt.
Lokförarna i GdL har varit utsatta för en enorm hets från media, politiker och facktoppar.

Absurda anklagelser

Inte heller det nya vänsterpartiet Die Linke har gett sitt stöd till lokförarnas kamp.
GdL har anklagats för att vara ”osolidariska och egoistiska”, för att ”hota jobb och kollektivavtal” osv.
Det är absurda anklagelser med tanke på alla de många och dåliga uppgörelser som fackledningarna har slutit mot arbetarnas vilja.
En framgång för lokförarna kommer inte att ske på bekostnad av andra arbetare. Tvärtom. Deras kamp visar att det är möjligt att kämpa och nå framgångar, vilket uppmuntrar andra arbetare att göra detsamma.

Lokförarna har stöd

En majoritet av befolkningen stödjer lokförarnas lönekamp och GdL hävdar att man har fått 1 000 nya medlemmar under de senaste veckorna.
Dessutom, om GdL får ett bättre avtal gäller inte längre fredsplikten för de andra facken och de har rätt till nya förhandlingar.
Transnets ordförande Norbert Hansen har redan nu sagt att man kommer att kräva mer om GdL gör framsteg. Det är just rädslan för lönekamp som gör att samme Hansen manar Deutsche Bahn att inte ge vika. Han sitter för övrigt i DB:s styrelse och har exempelvis uttalat sig för privatiseringen.

Nya förhandlingar?

Idag (den 20 november) äger nya samtal rum mellan fack och arbetsgivare, vilka kan bana väg för regelrätta förhandlingar och avtal.
GdL:s ordförande Manfred Schell har i flera tidningar sagt att man får vara nöjd om man får med hälften av det man krävt, det vill säga 15 procent i lönepåslag.
Blir det inga förhandlingar kan det bli dock bli fråga om en total och icke tidsbegränsad strejk. Flera GdL-sektioner har krävt total mobilisering.

SAV:s roll

Sozialistische Alternative (SAV, RS:s tyska systerparti) har från första stund stött kampen.
SAV:s medlemmar har samlat namn på arbetsplatser, på gatan och inom fackföreningar till stöd för kampen. I flera städer har SAV startat solidaritetsgrupper.
I staden Aachen har den regionala GdL-sektionen officiell beslutat att samarbeta med SAV.
I Berlin har GdL-sektioner och SAV tillsammans organiserat flera demonstrationer, bland annat utanför Deutsche Bahn:s huvudkontor och till DGB:s (tyska LO) högkvarter.
En seger för lokförarna kan vara början till en vändning i kampen mot lönenedpressningar och försämrade arbetsvillkor.

Katja Raetz