Lita inte på Littorin, LO

Publicerad av

Tema: Facklig kamp

LO-ledningen är oroande nöjd med att den moderate arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin ”i nära samarbete med parterna” vill utreda en ändring av svenska lagar sedan EG-domstolen gått byggfacken emot i det så kallade Lavalmålet om ett lettiskt företags lönedumpning vid ett skolbygge i Waxholm. LO- och TCO-topparna tycks lita på högerregeringens ord om att den vill värna kollektivavtalen, trots att en anpassning av svenska lagar och avtalsregler i bästa fall kan begränsa skadorna av att kapitalets EU-stödda krav på fri rörlighet av både varor, tjänster och låga löner.
De svenska facken har skakats av att EG-domstolen underkände Byggnads krav i blockaden för ett kollektivavtal i Vaxholmsfallet som oproportionerliga, helt i strid mot jasidans heliga löften i folkomröstningen och häromåret även av EU:s generaladvokat om att EU inte skulle hota de svenska kollektivavtalen.
EG-domstolens yttrande innebär att gästande arbetare inte ska kunna få del av de starkare regler som tillkämpats i svenska kollektivavtal än de allmänna reglerna i utstationeringslagen från 1996 när det gäller arbetstider, semester och arbetsmiljö.
När det gäller löner har de svenska facken enligt EG-domstolen bara rätt att kräva ”allmängiltiga” kollektivavtal om minimilöner. Det betyder idag betydligt lägre löner än de som till exempel byggfacken förhandlar fram lokalt på företagsnivå med hänsyn till löneläget på den lokala arbetsmarknaden.
I vissa branscher råder det idag stora skillnader mellan utgående löner och kollektivavtalens minimilöner. Detta får LO-ledningen att varna för att facken, om inte Utstationeringslagen och Lex Britannia (en viktig paragraf i MBL) ändras, kan tvingas ta strid för en återgång till de för arbetsgivarna så förhatliga tariff- eller befattningslöner som rådde före dagens ”flexibla” och ”individuella” lönesättning.
”Motsättningarna kan bli oerhört stora i nästa avtalsrörelse om dessa frågor ska lösas i strid mellan arbetsmarknadens parter”, varnade LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin och avtalssekreterare Erland Olausson på DN Debatt den 18 januari.
Sedan Littorin nu har lovat en översyn av dessa lagar, hoppas LO-ledningen på att det i allt väsentligt går att rädda den svenska modellen för kollektivavtal. Man hoppas till exempel kunna ändra utstationeringslagen så att den uttryckligen tillåter förbättringar i kollektivavtal även om arbetsvillkor och försäkringar. Man hoppas också att de ska räcka med att ändra Lex Britannia så att svenska kollektivavtal inte kan ”undantränga” villkor som mot förmodan skulle vara bättre för de inhyrda arbetarna enligt deras avtal i hemländerna. Fan tro’t.
Att Svenskt Näringsliv (SN) har helt andra förväntningar på Littorins lagändringar framgår av ett pressmeddelande av Urban Bäckström & Co den 28 januari, som betonar att det ska finnas ”en förutsägbar, men inte alltför hög, social skyddsnivå i det land som den gästande arbetskraften kommer till. En alltför hög nivå skulle försvåra den fria rörligheten – som skapar välståndet [läs: högre utsugning]”. SN upprörs samtidigt av fackens hot att ta strid för höjda minimilöner och till och med ”rena tarifflöner”, vilket arbetsgivarna kallar en ”öppen obstruktion mot EG-domstolen”.

Hur viktig denna strid är visas av den långa raden av avslöjanden om bedrövliga villkor för till exempel inhyrda byggnadsarbetare från låglöneländer. Dessa tvingas ofta bo i ren misär i nedlagda äldreboenden, larmande industrilokaler eller dammiga utrymmen på sina byggarbetsplatser. Byggettans tidning beskriver till exempel den dammiga misär som de polska arbetare som byggt om Hotell Stureplan levde i, innan facket lyckades framtvinga bostad i lägenheter, höjd lön, reseersättning, pension, Fora/AMF-försäkringar och semesterersättning.
Denna kamp har bara börjat.